Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

Våldtagen av Metoo

Feministiska initiativPosted by Leo Wed, October 10, 2018 10:02:45



Så har Dagens Nyheter fått som de vill.

Jean-Claude Arnault är fälld för våldtäkt och många drar en lättnadens suck över att Metoo resulterade i åtminstone ett fängelsestraff.

En springande punkt är hur mycket kulturvärlden har känt till om Arnaults förehavanden på Forum. Knappt någonting har DN envist hävdat, trots att poesiestraden på Sigtunagatan alltid har varit omgärdad av rykten. Redan 1997 skrev Expressens nyhetsreporter Niklas Svensson om ”sexterror i kultureliten”. Inget hände. Det kan bero på att kulturbranschen inte uppfattats som någon intressant makthavare, såsom en myndighet eller ett fackförbund.

Det var först med Metoo som även kultursfären blev något att granska. Det handlar nog även om att de drabbade var unga kvinnor, det vill säga, några som vi inte brytt oss om. Den feromonstinna miljön i Forums kulisser är också vad man enligt gammaldags romantik förväntar sig av litteraturlivet.

Det har också varit min egen, krasst ointresserade inställning: "Jag struntar väl i Forum, jag är aldrig där och är inte som dem. Jag har, för att tala med Jan Myrdal, inga ambitioner att vara en författare". Ytterligare ett skäl är åratal av klibb mellan Forum och framför allt Expressens och Dagens Nyheters kultursidor. Relationen har inte nödvändigtvis byggt på privat vänskap, men banden har ändå tvinnats. Och, vilket är viktigt, man har haft respekt för Forums högkvalitativa programverksamhet.
Det vore därför klädsamt om framför allt DN kunde erkänna att tidningen trots ryktesfloran år efter år har gett Forum en plats i solen. Att nu klämta i klockan utan ett uns självreflektion får symbolisera Metoo-opportunismens hyckleri.

I en kommentar till domen skriver DN:s kulturchef Björn Wiman att de sexuella trakasserierna varit möjliga på grund av ”det beskydd som mannen åtnjöt från ledamöterna av Sveriges mest prestigefyllda kulturinstitution”. Så förskjuts hela skulden till de bekransade. Inte ett ord om DN.

En annan fråga är hur stor makt man ska tillskriva Forum. Forums betydelse har naturligtvis olika proportioner beroende på vem man är. I tredje delen av En dramatikers dagbok skriver Lars Norén: ”Förfrågan från Forum, den kulturella föreningen borta i Vasaparken, om jag skulle vara intresserad av att medverka en kväll med mina texter. Det vet jag inte. Jag vet inte vad det är.” Norén har sina egna kretsar. Han har heller inget behov av att slå lovar kring litteraturscener att läsa från. Men vid tidpunkten för denna anteckning, den 18 oktober 2014, hade ändå Forum funnits i 25 år.

I den enda förklaringen till varför så många kvinnor hamnat i Arnaults garn heter det att han är en sådan maktfaktor att man inte vågat säga nej. Det här är också tråden i målsägandes beskrivning. Det säger något om hur smal den finlitterära spången är i ett litet språkområde. Det är på Forum som litteraturscenen strömlinjeformats, tillsammans med andra institutioner såsom Biskops Arnö, tidningen 10-tal, kultursidorna, Albert Bonniers förlag – och naturligtvis Svenska Akademien. Forum var det sociala navet i ett system som handlar om pengar och stipendier, ja att kunna leva på sin konst. Men den som tror att Forum är den enda vägen till framgång har ändå dålig koll på hur litteraturen fungerar.

Det är inte Jean-Claude Arnault man i första hand behöver om man vill bli författare, DET ÄR ett bra förlag och imponerade recensenter.

Jean-Claude Arnault har dömts till två års fängelse för våldtäkt i tingsrätten, hur det går i hovrätten vet vi inte. Domskälen rätar ut några frågetecken och täpper till ett par svagheter från förundersökningsprotokollet. Ord står mot ord, som alltid i våldtäktsmål, men mycket talar för att målsäganden först hade frivilligt sex med Arnault men sedan mot sin vilja utsattes för något skapligt grovt. Man kan undra varför kvinnan morgonen därpå ger honom sitt telefonnummer, men det är egentligen inte så konstigt. Det är ett sätt att klara av situationen i stunden; man skjuter problemet framför sig och hoppas att mannen inte ska höra av sig igen. Han hörde också av sig, och kvinnan nekade länge kontakt. Historien, såsom den beskrivs, ger ändå mycket att fundera över. Kvinnan, som vittnar att hon efter den första natten blev ”livrädd” för Arnault (ur förundersökningsprotokollet) och kände ”fysisk skräck” (ur domskälen), delar säng med honom en gång till. Då uppstod ytterligare en händelse som åklagaren rubricerade som våldtäkt, men som rätten ogillade. Efter dessa båda händelser låter sig kvinnan, tillsammans med sin dotter, bjudas ner till lägenheten som Arnault bebor i Paris.

För mig är agerandet gåtfullt, för att inte säga obegripligt, men kvinnor – människor – fungerar olika.

Jag läser domen och tänker på ett ord som ambivalens. Det är nog det känsloläge som spelat störst roll om man vill förstå varför så många Metoo-situationer alls uppstått. Man vill och man vill inte. Man går med på att träffas och ångrar sig.

I den här historien finns ytterligare en relation värd att fundera över ur ett Metoo-perspektiv; den som målsäganden har med sin förtrogna väninna, som är poet. Väninnan är god vän med Arnault och pockar på att målsäganden också fortsatt ska vara det. Hon känner väl till våldtäkten men ber ändå enträget att målsäganden genom en middag ska normalisera bekantskapen med Arnault. Trots att hon vet att ytterligare en natt slutade med katastrof, vädjar väninnan att alla tre ska ses i Paris. Allt detta för att väninnan, om man ska tro målsäganden, inte ska få sina chanser som författare grusade. Det finns bara förundersökningen och domskälen att utgå från och de öppnar för råa spekulationer och psykologiseringar. En mindre cynisk tolkning är att väninnan serverar Arnault för sin kompis, som hon uppfattar som just ambivalent. Inget av det här ursäktar naturligtvis Arnaults beteende.

Det finns ingen anledning att peta djupare i just det här såret, men det pekar ändå in mot den diskussion som jag har försökt föra alltsedan Metoo bröt ut: Är det verkligen en antifeministisk fråga att undra var kvinnors ansvar börjar och slutar?

Metoo måste börja borra i de gråzoner som kallas för sociala relationer, det vill säga, de interaktioner som har mer att göra med tvetydig moral än med juridik. Metoo måste också börja betrakta kvinnor som myndiga personer. Jean-Claude Arnault har lajat färdigt och det var inte en dag för tidigt.

Men även han förtjänar en rättvis sammanfattning. Det är många kvinnor som tycker om honom och känner tacksamhet över hans generositet. Det är också många som har utnyttjat hans kåthet och kalkylerat med att få ta del av vänkretsen. Men det är också många som, bryskt eller vänligt, nobbat honom.

Domen mot Jean-Claude Arnault beskrivs som en seger över ”Metoo-männen”. Som den/de vore och ÄR en homogen förbrytargrupp. Som vore kollektiv bestraffning något civiliserat. Men alla som namngavs under hashtagen Metoo är inte skyldiga till brott. I högen av namn finns män som blivit beljugna. Män som gjort saker som aldrig kan leda till åtal utan att det för den skull är fel på lagstiftningen. Män som har missförstått en situation. Män som förlorat någon de varit kära i och envist fortsätter sin uppvaktning. Män som legat med kvinnor som olyckligt nog förälskat sig och senare hävdar att ett vanligt fylleknull var en våldtäkt.

Hösten 2017 fick de sina liv förstörda. Att de nu ska buntas ihop med Jean-Claude Arnault är att lägga sten på redan omänsklig börda.




  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post203

Nyanser av BRUNT!

PolitikPosted by Leo Sun, October 07, 2018 10:26:38




När makten står på spel

Det Socialdemokraterna försöker göra nu är att sätta likhetstecken mellan viljan att ha en borgerlig regering och att sympatisera med SD. Frågan är varför Alliansen inte skulle göra det som S gjort i flera decennier i förhållande till V?


Sällan har så många haft så mycket att förlora samtidigt.

Därav den alltmer uppskruvade tonen i det offentliga samtalet, därav invektiven som slungas mot meningsmotståndare, därav de avsiktliga missförstånden.

Förra veckan läste jag en krönika i Göteborgs Posten om hur Förintelseöverlevandes berättelser missbrukas i det realpolitiska spel som pågår. Alice Teodorescu skrev om vikten av att aldrig glömma nazismens illdåd, men också om vår skyldighet att aldrig relativisera desamma.

Ordagrant skrev Alice Teodorescu: ”De senaste årens alltmer kreativa svenska paralleller till 1930-talets Tyskland, där man hänsynslöst använder förintelseöverlevare som bulvaner i sina försök att smutskasta politiska meningsmotståndare inom borgerligheten, är vedervärdiga. Dessa referenser vulgariserar debatten, exploaterar folkmordets offer, devalverar nazismens brott mot mänskligheten samtidigt som de, paradoxalt nog, riskerar att försvåra våra möjligheter att faktiskt lära oss något av historien” (26/9).

Jag borde inte ha använt ordet ”bulvan” eftersom det just gav en öppning till avsiktliga missförstånd, men tesen hade oavsett det ordvalet varit densamma: X använder Y i syfte att smutskasta politiska meningsmotståndare. Min artikel har av en del lästs som att jag påstår att de överlevande tagit på sig rollen som bulvaner, alltså att Y agerar bulvan åt X.

Det sista har jag aldrig hävdat liksom jag aldrig har ifrågasatt de överlevandes oro eller personliga vilja och drivkraft att ge sin syn på samhällsutvecklingen. Jag har med andra ord aldrig sagt eller skrivit att de överlevandes berättelser saknar värde. Det jag invänder mot är hur dessa så värdefulla och unika berättelser missbrukas av andra aktörer i den pågående debatten. Det är, för övertydlighetens skull, X jag kritiserar - inte Y.

Vilken är då den pågående debatten och vilket är det realpolitiska spelet? För några år sedan användes 1930-talsreferenserna i syfte att brunsmeta de som förordade en stramare migrationspolitik, vad som sedan blev den rödgröna Stefan Löfven-regeringens politik på området. En politik som låg i linje med resten av EU och som erkände konflikten mellan alltför generös invandring och lika generös välfärd. I dag råder samsyn mellan S, M och SD om att Sverige inte kan återgå till hållningen före 2015. De som brunsmetade då, sorgligt nog också politiker och journalister till höger om S, fick bakläxa av verkligheten.

En bakläxa som de uppenbarligen inte lärt sig något av. Ty nu, några år senare, använder samma personer samma 1930-talsreferenser för att brunsmeta de som i dag anser att Alliansen har en skyldighet att pröva sitt stöd i riksdagen. I klartext: att i vissa frågor föra samtal också med SD. Men att ha sett det omöjliga i migrationsekvationen före Stefan Löfven (S) gör en inte till en sämre människa, lika lite som Stefan Löfven blir en sämre människa av att SD röstat som S i 1193 voteringar (att jämföras med att de 815 gånger röstat som Alliansen) under den gångna mandatperioden.

Socialdemokraternas hyckleri är ohederligt. Precis som Johan Jakobsson, tidigare partisekreterare i nuvarande Liberalerna (dåvarande Folkpartiet), nyligen skrev, valde S efter riksdagsvalet år 1982 att förhandla med Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK), trots att partiet under denna tid fortfarande hade vänskapliga förbindelser med kommunistdiktaturerna i Östblocket (NU 29/8).

Jakobsson fortsätter: ”Gjorde Palme fel? Borde han ha låtit sina budgetförslag falla? Borde han hellre än att smutsa ner sig i förhandlingen med diktaturkramarna i kommunisternas parti misslyckats med sitt regerande? Nej, jag tycker inte det.
Strävan efter att samla stöd för att kunna regera är en förutsättning i ett parlament med många partier. Palme använde kommunisters röster när det krävdes. Och han satte polisen på kommunister, när det behövdes. En kompromiss om mervärdesskatten innebar inte att Moskva fick greppet om ännu ett land. Palmes demokratiska trovärdighet påverkades inte, i alla fall inte av just denna parlamentariska fingerfärdighet.”

Socialdemokraterna är inte enbart ett utpräglat maktparti, det är också ett parti som haft stor makt över problemformuleringen. Det partiet försöker göra nu, ivrigt påhejat av skribenter med skev verklighetsförankring, är att sätta likhetstecken mellan att vilja ha en borgerlig regering och att sympatisera med SD. Frågan är varför Alliansen inte skulle göra det som S gjort i flera decennier i förhållande till V? Varför skulle den avstå makten till S så länge som SD finns kvar som vågmästare samtidigt som S stöder sig på V?

Inget tyder på att SD är på väg bort, varför ett sådant agerande av allianspartierna, inte minst efter att de agerat stödhjul åt Löfven i fyra år som en följd av Decemberöverenskommelsen, inte skulle kunna ses på annat sätt än som ett politiskt självmord.

Att partiföreträdare för de rödgröna partierna och opinionsbildare med vänsterreflexer skruvat upp tonläget till dagens nivåer är utifrån denna lägesbild föga förvånande. Makten står på spel liksom bilden av verkligheten. Men Alliansen har inget att skämmas för, dess maktanspråk är grundläggande i en demokrati, precis som Socialdemokraternas vilka aviserat att de inte avser agera stödhjul åt borgerligheten.

Det kanske är för mycket att hoppas på att de rödgröna politikernas försök att brunsmeta sina politiska motståndare ska upphöra, med tanke på att just makten står på spel, men nog vore det ändå anständigt att så skedde.






  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post202

Är DU också RASIST?

PolitikPosted by Leo Tue, September 18, 2018 11:09:50

Det här patetiska landet SWEDUNCE/ABSURDIEN - alltså. Media lynchmobbar för att hen har åsikter och bryr sig om sitt land - DET land som fostrat och tagit hand om de flesta av oss. Nu när hen försvarar det är hen inte värd ett lingon i vissa pajasers ögon. Jag pratar inte specifikt om mig själv - utan den allmänna pöbeln. Det skall bojkottas på bokmässor, spelningar skall ställas in, uttryck som hatsajter, högerextremister, rasister är numera vardagsuttryck som används i pajkastning mot de som är samhällsintresserade och visar fallenhet för att ta och tar sitt ansvar.

Ett bussbolag ställde in sin transport till Folkets Demonstration I Stockholm, eftersom Mona Sahlin pekade ut den som rasistisk. När det i själva verket var hennes rädsla för att hennes skyddande av Carl Bildt och mörkandet av Estoniakatastrofen skulle nämnas av talaren och författaren Stefan Torssell.

Ni måste förstå att allt som går/gått denna regeringen emot är rasistiskt. Det är deras enda sätt att behålla makten. Det är en skrämseltaktik som de borde ställas inför rätta för.

Istället för att som i kommunistiska diktaturer hota medborgarna med straff, så låter Regeringen medborgarna sköta detta själva - via t.ex självpåtagna grupper som kollar Facebook etc. . Genom att hela tiden ställa grupper mot varandra och måla ut den gruppen som ser detta som rasister så ser den andra gruppen till att de straffas. Det är vad jag kallar en genialisk plan - styrd av Sossarna ( lät sig via Stasi i DDR)

En plan som har pågått länge och nu gäller det att hålla den vid liv för att regeringen skall hinna importera än fler röster till nästa val 2022. De vet att det är stor risk att även det valet hänger på det - för att undvika vad som sker 2018 med balansen mellan blocken.

Men det finns ett problem för Regeringen! . Folk börjar fatta mer och mer. Halva svenska folket kan omöjligt vara rasister.

Visst tusan har vi rätt att kräva att regeringen tar hand om sina skattebetalande medborgare utan att lynchas för det. Politikerna bär sig åt som små barn allihopa som håller på med detta.

Varför blev till exempel inte Dan Eliasson avsatt tidigare? En totalt oduglig polischef och en genomkorrumperad regering är vad vi har. Polisen kommer inte ens längre vid akuta larm. De är helt slutkörda av allt våld som regeringens politik för med sig. Det är också rasistiskt att kritisera. Polisen sköter visst sitt jobb heter det. Och ja, det är jag övertygad om att de gör, i den mån de kan. Men deras chefer gör det inte.

Vi har rätt att tycka vad vi vill i detta landet än så länge. Att slänga epitet på de som inte tycker som de själva visar bara vilken låg nivå de står på. Om det är det enda argumentet ni har att komma med så är det bättre att ni håller tyst för ni har faktiskt inget vettigt att säga.

Men _> pojken på stranden i Turkiet - försöker någon med då. Den bilden kommer upp med jämna mellanrum för att påminna oss om vilka goda människor vi är om vi bara öppnar våra hjärtan och släpper in all världens våld i landet. MEN - Bara de är under 18 år och det ser Migrationsverket till att dom är.

Hur kan ni ha gått på detta tramset och bli de hatiska människor ni är? Förstå att det inte bara är vår framtid som står på spel utan även din. En dag biter verkligheten dig i baken var så säker.

Någon som fortfarnade tror på Löfvén förresten? Har han lämnat landet? Eller är han i full färd med att lära sig namnen på alla celebriteter han vill mingla med?

Är Sverige redan en diktatur kanske?



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post201

Arg Statsmini... i fåfängt poserande

PolitikPosted by Leo Sat, August 18, 2018 19:11:09


Socioekonomiska faktorer, frustration eller rentav tristess är populära förklaringsmodeller från vänsterhåll när bilar sätts i brand. Men dessa förklaringar håller inte. Det är inte förövarna det är synd om, det är deras skötsamma grannar som faller offer när staten förlorar maktkampen med ligisterna, skriver Alice Teodorescu i GöteborgsPosten..



Banderiljärerna blev arga, picadorerna blev ännu argare, men matadoren, jag menar statsministern, han blev argast av dem alla. Förbannad på riktigt, till och med, enligt egen utsago. Så arg att han i direktsänd radio tog i från tårna och röt som en jättebamsing till björn: ”Vad fan håller ni på med?” (SR 14/8). Måhända hade det varit bättre om statsministern levererat ett svar i stället för en fråga - för frågan är inte vad landets kriminella gör utan vad politikerna, med statsministern i spetsen, inte gör.

De senaste dagarnas tävling i grenen ”politiker rasar över bränderna i Västsverige” är i grunden djupt tragisk, min sarkasm till trots. Som om seriekriminella ungdomar som ägnar sig åt gränslös vandalism skulle bry sig om hur förbannad Stefan Löfven är.

Jag måste medge att också jag högaktningsfullt struntar i hur upprörd sittande statsminister är. Upprörda känslor kan han och övriga politiker behålla för sig själva, de är inte valda för att ventilera sina emotioner utan för att förebygga och åtgärda samhällsproblem.

Därför hade det varit betydligt mer intressant med några initierade analyser av orsakerna till de senaste årens destruktiva utveckling, liksom vilka kraftfulla åtgärder som kommer att sättas in för att undvika att det upprepas. Graden av upprördhet måste, för att kunna tas på allvar, stå i paritet till åtgärderna. Annars framstår reaktionerna enbart som fåfängt poserande. Och det om något driver väljarna i famnen på extremistpartier.

I skrivande stund vet vi att totalt sex personer är misstänkta för de olika bilbränderna som ägde rum i Göteborg i måndags. Två är anhållna i Sverige, båda i 20-årsåldern och hemmahörande i Västra Frölunda. Den tredje, i samma ålder, är anhållen i sin frånvaro och sedermera gripen i Turkiet, också han hemmahörande i Västra Frölunda. Resterande tre som greps har släppts efter förhör, men de är fortsatt misstänkta. Majoriteten av de misstänkta är välkända för polisen, med ett långt förflutet i kriminalitet, några av dem nyligen dömda.

Det finns för närvarande inga uppgifter om att någon organisation med politiska motiv skulle ligga bakom det inträffade, enligt ansvarig åklagare (SVT 15/8). Därmed kanske också de som ägnat sig åt att snickra på konspirationsteorier om motivet bakom upploppen och vem som kan gynnas av dem i valet kan återgå till frågan om de drabbade brottsoffren.

I en video som skickades till Expressen någon timme innan bilbränderna bröt ut antyds att ”något stort” är på gång i Göteborg. En maskerad man läser upp ett meddelande som han riktar till ”polisen, politikerna och samhället” med budskap om att polisen trakasserar människor utan grund och att socialtjänsten tar barn från deras familjer. ”Behandla oss som djur och vi ska bete oss som djur. Detta är inget hot, utan enbart för att väcka samhället”, säger den maskerade mannen (Expressen 16/8). Men inte ens djur beter sig så hänsynslöst som förövarna gjorde när de vandaliserade och satte eld på uppemot 150 bilar.

Det är oklart på vilket sätt våldsverkarna vill att samhället ska ”vakna”. Ska polisen sluta lägga sig i droghandeln och gängvåldet som håller människor i skräck? Ska rättsväsendet sluta ställa de kriminella inför rätta? Ska socialtjänsten låta barn fara illa av rädsla för repressalier? Ska politikerna tillåta framväxten av parallella samhällen med därtill hörande rättssystem?

Absolut inte. Det är just oviljan att markera vem som bestämmer som lett fram till dagens alltmer hopplösa situation. Att upplopp sker beror på att de tillåts ske. Och även om såväl Socialdemokraterna som Moderaterna, bägge högst ansvariga för samhällsutvecklingen, säger sig prioritera lag och ordning är risken överhängande att rädslan för att ta i med hårdhandskarna ändå får övertaget.

Det kommer i sin tur resultera i att de utsatta områdena blir än mer marginaliserade. Priset för undfallenheten kommer att betalas av dessa områdens skötsamma medborgare som inte har råd eller möjlighet att flytta därifrån.

Vad behöver då göras? Enligt Jan Kallberg, säkerhetsforskare verksam i USA, måste de kriminella gängens affärsmodell undanröjas. Kallberg menar att grundproblemet är att gängkriminaliteten ger status och pengar, och att de åtgärder som svenska politiker aviserar är otillräckliga. I en debattartikel listar han nio åtgärder som effektivt skulle få bort gängen (SVT Opinion 14/8).

Bland dessa återfinns sådant som avskaffad förtidsfrigivning för alla utom förstagångsdömda som uppför sig väl, samordning mellan a-kassa, Försäkringskassan, kommun och andra myndigheter så att fastställd kriminell inkomst avbryter bidragsutbetalningar, samt ökad samkörning och kontroll av offentliga register för gängmedlemmarnas närstående för att på så vis lokalisera var vinsterna från den kriminella verksamheten parkerats. Med dessa åtgärder kommer vi sannolikt långt, precis som man gjort i andra länder. Men det är nödvändigt att samtidigt åtgärda den normlöshet som upploppen belyser.

Socioekonomiska faktorer, frustration eller rentav tristess är populära förklaringsmodeller från vänsterhåll när bilar sätts i brand. Men dessa förklaringar håller inte eftersom det är ytterst få, oavsett etnicitet, av de som växer upp under förhållanden som präglas av fattigdom och utsatthet som ägnar sig åt förstörelse. Därför behöver synen på individens personliga ansvar, liksom respekten för andra människors egendom och för svensk lag uppvärderas.

För till syvende och sist är det inte förövarna det är synd om, det är deras skötsamma grannar som faller offer när staten förlorar maktkampen med ligisterna. Dessa grannar har inte sällan vänt på varenda krona för att ha råd att köpa en bil. En bil som de är beroende av eftersom de inte sällan jobbar obekväma tider och är beroende av för att kunna ta sig till arbetet.

Om några veckor är det val och den som fortfarande tror att frågor om lag och ordning engagerar väljarna på grund av någon extremistisk högerkonspiration, eller något orkestrerat av utländsk makt, bör tänka om. En av statens främsta uppgifter är att garantera alla medborgares trygghet, oavsett om de bor i segregerade villaförorter eller i lika segregerade miljonprogram. När staten misslyckas med sitt uppdrag kommer någon annan att träda in i dess roll med konsekvenser mer långtgående än vi kan föreställa oss.

Så alla politiker, vad i hela fridens namn väntar ni på?

Batman & Robin????




  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post200

Bilbränder

Life in BalancePosted by Leo Thu, August 16, 2018 12:10:07
Det pågår, nästan en sorts tävling, på sociala medier - OM vem som ligger bakom och genomför BILBRÄNDER - och varför just nu...

Det skrivs att från att de är/var hatiska miljöpartister (som vill förbjuda bilar), till utagerande unga, arga män - till att det var KSI - via kommandogruppen Arla Gryning - och via uppdrag från NWO (New World Order-männen) för att skapa kaos i landet - och gynna steg mot än mera demodiktur (Stasi-liknande).

Självklart - så menas också att det var Putin, som låg bakom.... !!!

Jag fann detta i GöteborgsPosten (GP) - där inget sägs - mer än om 3 unga män. Läs mera nedan - och bedöm själv. Som vanligt kommer advokater att tjäna stora pengar genom att granska Svea Rikes Lag - för att där troligen inte finna stöd. Du och jag får betala via skattsedeln.... och VAD ser du kan komma att ske ...?


Foto: Adam Ihse / TT

Narkotika, misshandel, rån och vapenbrott. De tre män som gripits misstänkta för att ligga bakom bilbränderna i Västsverige har samtliga ett kriminellt förflutet, avslöjar Göteborgs-Posten.

Tyngst belastad är den 18-åring som greps på en flygplats i Turkiet sedan han försökt fly från Sverige. Han dömdes för rån redan innan han fyllt 16 år, skriver GP.

Så sent som i fjol dömdes mannen för en rad brott begångna mellan februari och november 2016: personrån, ringa narkotikabrott, övergrepp i rättssak samt en grov misshandel där han knivskar en flicka i tonåren. Han kommer att tas tillbaka till Sverige och väntas här bli anhållen.

Två män, 19 och 20 år gamla, anhölls redan i tisdags misstänkta för inblandning i bilbränderna i Västra Frölunda. Enligt GP dömdes 19-åringen så sent som i november i fjol för vapenbrott sedan han stoppats när han körde en bil där det fanns ett skarpladdat vapen.

20-åringen är dömd för ringa narkotikabrott, för knappt en månad sedan.

Enligt polisen i region Väst är de tre välkända av polisen i området.

– Den lokala polisen känner igen sina bråkstakar, har talespersonen Ulla Brehm sagt till TT.

Åklagaren Mats Ihlbom säger till GP att man misstänker att mellan åtta och tolv personer var inblandade i händelserna i Västra Frölunda. Han hoppas att polisen kommer att kunna identifiera och gripa fler misstänkta.

– Det är vår förhoppning men vi kan inte garantera det, säger han till tidningen.

19-åringen och 20-åringens advokater uppger att de båda två nekar till brott.





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post199

SVERIGE BÖRJAR ALLTMER LIKNA MELLANÖSTERN

RELIGIONPosted by Leo Tue, July 10, 2018 08:49:48


Det islamiska begravningsföljet i Malmö eskorterades av polispatruller, något som är vanligt i Mellanöstern. Man vill förhindra hämndattacker. Sörjande på begravningen bar skottsäker väst.

Massinvandring till Sverige är ett dåligt sätt att hjälpa världens flyktingar. Det kostar mycket och leder till att vi importerar just de problem som gjorde invandrarnas hemländer dåliga. Få kan idag förneka att delar av Sverige alltmer börjar likna Mellanöstern.

Den 18 juni sköts tre unga män till döds i centrala Malmö. ”Jag hade fönstret öppet, så hör jag hur det smattrar, riktigt högt. Det lät som minst 15-20 skott, och som att det kom från ett automatvapen”, sa ett vittne som bor i närheten. Flera andra skadades i attacken.

Polisen beskriver de som besköts som gängkriminella, så man får förmoda att det handlar om en uppgörelse inom den undre världen.

Vad vet vi mer? Jo, vi vet att en överväldigande majoritet av alla gängmedlemmar i Sverige har invandrarbakgrund. Vad hade just dessa för bakgrund? Man får en ledtråd när man läser om begravningen som skedde några dagar efteråt. Det var en muslimsk begravning. I media framgår att anhöriga har arabiska namn.

Det islamiska begravningsföljet eskorterades av två polispatruller. Förmodligen eftersom man ville hindra hämndattacker. Vissa av de sörjande på begravningen bar skottsäker väst. Tidigare har vi kunnat läsa om att folk kommer beväpnade på begravningar i Malmö.

Det här är något vi känner igen från Mellanöstern, från länder som Libanon, Irak och Syrien där begravningsföljen eskorteras av beväpnade män som tillhör samma parti, klan eller religiösa grupp, och hur dessa begravningar görs till manifestationer.

Att det är män med muslimsk bakgrund som ligger bakom gängskjutningarna bekräftades av imamen Salahuddin Barakat i Malmö. I ett inlägg på Facebook berättade han att många av offren och gärningsmännen i har anhöriga i hans församling. Han skriver: ”Tyvärr är det muslimska ungdomar som både står för våldet och de som drabbas främst av det. En efter en faller de!”

Lördagen den 30 juni skedde en skjutning i Helsingborg. På ett videoklipp från platsen kunde man se skaror av män som pratar upphetsat och ropar på arabiska. Man ser en man ligga utslagen på trottoaren, framför en butik eller ett kafé med arabisk text på skylten. Ett helt gäng står omkring den liggande och sparkar på honom. På samma gata ligger en libanesisk restaurang. En polisbil med blåljusen på står parkerad strax intill den liggande mannen. Men polisen gör ingenting. Förmodligen av rädsla.

Jag kan förstå deras rädsla. Dessa män som kommer från länder där det har varit krig i decennier och som är vana vid våld är inget att leka med. Det är länder som har präglats av brutala diktaturer, islamistisk extremism och klanfejder.

I Irak har det till exempel varit konstant krig i 38 år. I stort sett alla män, till och med små pojkar, kan hantera skjutvapen. Libanon har haft ett långt och blodigt inbördeskrig och de ständiga striderna mellan olika religiösa och politiska fraktioner fortsätter. Syrien behöver vi inte ens nämna. Där pågår fortfarande ett oerhört hänsynslöst krig mellan islamister och Assad-regimen.

Dessa män kommer till ett land som har varit i fred i två hundra år och har politiska ledare som oironiskt gör handhjärtan. Snacka om kulturkrock!

Det jag vill säga med denna krönika är detta: vi har facit i hand. Massinvandringen från Mellanöstern gör helt enkelt Sverige – steg för steg – till Mellanöstern. De religiösa striderna, fanatismen och brutaliteten, klanfejderna och korruptionen som präglar dessa länder kommer hit.

Polisen kommer inte att klara av situationen om de fortsätter att låta sig bakbindas av politiskt korrekt media som alltid ser förövarna som offer, särskilt om de har invandrarbakgrund. En första åtgärd måste vara asylstopp. För annars kommer snart delar av Sverige vara så otrygga att vi svenska medborgare behöver fly.

Jag bodde i det mångkulturella området Gottsunda i tretton år. Jag känner mig inte trygg där. Många anser att en person som, liksom jag lämnat islam, ska dödas. Vad händer när tillräckligt många med en sådan övertygelse samlas i ett område? Jo, du får ett parallellt samhälle, ett ”förortskalifat”, där andra regler gäller än i övriga Sverige. Men de goda och humana politikerna vill inte hjälpa oss som känner oss otrygga i Sverige, de som blir förföljda och hotas av islamister här, nej, det ger dem inga godhetspoäng.

Kvällen den 24 augusti 2015 sände Aktuellt ett reportage från Rinkeby. Reportern befann sig på torget med den somaliska ex-muslimen Mona Walter. Ett gäng aggressiva ungdomar samlades och jagade iväg Mona medan de skrek: ”Det här är inte Sverige!” och ”Hora!” Det finns alltså redan nu områden, som till exempel Rinkeby, där sharia gäller. Inte på pappret, men i praktiken.

Men de gängkriminella och värstingar är väl inte goda muslimer? De kanske inte ber sina fem dagliga böner. Men som imamen Salahaddin Barakat skrev i sitt inlägg på Facebook så delar de islams grundläggande tro och värderingar: ”De är muslimer och känner sig som muslimer. De har en respekt för religionen i grund och botten, även om de inte följer den.”

TEXT: Mohammad Omar




  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post198

"Shifting baseline syndrome"

Life in BalancePosted by Leo Mon, July 09, 2018 19:04:13


Det finns ett begrepp som heter "shifting baseline syndrome" som jag hämtat från ekopsykologi. ( Ekopsykologin undersöker människans känslomässiga och existentiella relation till resten av naturen. Störningar i denna relation – där vi upplever oss som separerade från naturens sammanhang – ses som en viktig orsak till stress, oro och meningsförlust såväl som till vår tids ekologiska förstörelse.) Se mera: http://www.lodyn.se/ekopsykologi/

Det betyder ungefär att vi alla (?) vänjer sig vid något OCH sedan tror att det är det normala, - vilket gör det mer och mer svårt att se allvaret i en förändrad situation.

Det kan sedan gälla t.ex klimatförändringar, färre honungsbin eller att det numera finns hjärndöda i vår Risk Dag!

Något som var otänkbart förut (?) , blir normalt och alla anpassar sig till detta samt glömmer hur det tidigare var.

Jag känner att shifting baseline syndrome är bland det farligaste som finns.

Jag, Leo Selmerhagen, jag vägrar vänja mig vid shifting baseline syndrome

Både vid det ena och det andra. Jag håller mig så vaken som jag bara kan!

HUR tänker och agerar du?

För -> Tänk LIVET kan te sig så "himla" annorlunda för oss alla... LÄS texten igen - och fundera länge och väl.... hur DU väljer att reagera!!!

Jag skriver inget mer - för att inte "sticka ut hakan" och ses som konspiratorisk - genom att välja att dela "nyttigheter"... dvs sådant som gör att DU blir en enskild och stark - MEDVETEN person! Dvs - igen - en "farlig person" - för Maktens hejdukar ( borde stavaS med ett "K"... men, det är att gå över en "normalitet".)





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post197

SKATTEVERKETS kommunikatörer

RättssystemetPosted by Leo Fri, June 08, 2018 07:54:19



DAGENS ÅTHUTNING från MYNDIGHETSMAKTHAVARE!

Jag blev uppringd härom morgonen från ett 010-nummer....

En kvinnas röst sa något som jag tolkade " Jakk ringorr Frånn Skattjevarjkett åmm att Dooo skrivvitt åm "bullar"...

Jag trodde det var ett skämt, så jag la på.... Det dröjde ca 10 sekunder, sen var det det samma nummer igen...Jag valde att svara... Samma kvinna halvskrek nu..."Dooo skau svarre narr Skattjevarjkett ringorr"... Jag hade grymma problem att förstå kvinnan - som blev märkbart irriterad när jag inte fattade VARFÖR hon ringde om "bullar"...

Jag fick försöka koncentrera mig till mitt yttersta i att försöka förstå vad kvinnan ville.... Till slut kom jag på vad det var.. Jag hade skrivit i min Fastighetsdeklaration att jag önskade ett samtal med Skatteverket om bilar och dess buller (inte bullar) från den hårt trafikerade väg 19 som går 7 meter från min lilla gård. Jag har uppgifter från Trafikstyrelsen (och via byns byaråd) om att det passerar 6000-8000 fordon per dygn på vägen. Detta påstod kvinnan på sin brutna svenska (typ polsk-slaviska-romamisvenskrotvälska ) - att uppgiften gäller per år - inte per dygn. Jag försökte förstå henne och att HON körde förbi min gård 2 ggr per dag - och att det DÅ inte fanns några "bullar" på vägen!

NEJ - det ÄR inga "bullar" på vägen, sa jag - till slut irriterad - MEN att 5 mäklare menar att gården är mycket svårsåld pga bilar och buller... Hon sa - att de har fel.... Jag sa då att jag bör nog ge mäklarna hennes uppgifter, eftersom hon verkar vara mera insatt än 5 mäklare från området!
Då härsknade damen till ordentligt - och krängde ur sig något om att JAG vill ha många miljoner för en gård som var värd kanske 1 mille.... Ja sa - att jag lyssnat noga på mäklarna - och att jag var nöjd att få en affär kring plus/minus noll, dvs ingen vinst. Efter ha sagt att hon sett jag ljuger om bostadsytan - så bad jag henne VÄNLIGT att stanna och komma in, så kunde jag visa henne verkligheten.... DÅ svarade hon att hon har viktigare saker att göra på sin fritid - och la på ....

SÅ - min lärdom av det som skett ÄR:

INTEGRATION - går före KOMMUNIKATIONSFÖRMÅGA, dvs jag som lydig undersåte ska finna mig i att bli behandlad som en "alien" i det land som jag betraktar som mitt (eller var...) - och i så känsliga samtal som med Skatteverket!!!
VART - är landet på väg???

Jag skriver inte mer - men är allvarligt oroad att kvinnan kommer att använda sin "makt" att "hämnas" - för att jag inte förstod språket! - och hade "mage" att ifrågasätta hennes kompetens som "mäklare och statistiker" kring trafikvolymen på väg 19. Det utgår 200.000 lastbilar från Ystads hamn varje år... dvs 550 per dag från Ystad!!! Ställs dessa på en rad efter varandra når de till RiksGränsen - om de är 25 m långa/st. Räkna själv!

Jag vill förmoda att nästa samtal från Skatteverket kommer att ske via en sådan här snubbbe - som i alla fall pratar metallisk svenska och inte ett språk som inte finns...








  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post196
Next »