Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

Lämna det skjunkade skeppet

Life in BalancePosted by Leo Fri, February 08, 2019 16:56:21


Krönika: Allt fler svenskar planerar landsflykt

Trots att de älskar Sverige och vet att de aldrig kommer att bli helt lyckliga i ett annat land, planerar nu allt fler svenskar att lämna fosterlandet. Johanna Mörk är en av dem.

Johanna Mörk / 7 februari, 2019

Förra året var säkerheten och den höga brottsligheten det stora samtalsämnet, samt hur utvecklingen skulle kunna vändas. Men nu verkar det som om den vakna delen av befolkningen helt enkelt kommer att ge upp och påbörja utflyttning – numera diskuteras det på parmiddagarna vilka länder som är bra att flytta till.

Januariöverenskommelsen blev droppen som fick bägaren att rinna över för många, men även PK-korridoren, de höga skatterna, risken att utsättas för våld och andra brott, de dåliga skolorna, ilskan mot våra usla politiker och den kommande islamiseringen anges som skäl. Några tänker sig Mallorca, Spanien eller Portugal, andra Österrike eller England.

På ett sätt vore det rätt åt våra usla politiker, då kan de sitta där med sin nya röstboskap och försöka driva in världens fjärde högsta skattesatser från dem. Lycka till med det! Inte ens tunnelbanebiljetter verkar våra nya svenskar vara beredda att betala för, och att få dem att stå på busshållplatsen klockan sex på morgnarna i snöyran, insvepta i sina traditionella afrikanska kläder, för att åka till jobbet torde vara en “utmaning”.

En svensk tidigare statsminister skröt vid mötet med en amerikansk president att i Sverige var arbetslösheten och kriminaliteten minsann mycket låg. Den amerikanske presidenten svarade då att även i USA är arbetslösheten och kriminaliteten mycket låg – bland den svenska befolkningen. Bam! Där satt den.

Till omvärldens stora förvåning är det alltså detta arbetsamma och strävsamma folk som den politiska klassen i Sverige har bestämt sig för att byta ut. Vi kan bara hoppas att vi svenskar är välkomna någon annanstans i världen. Kanske kan vi bli världens nya valloner, det vill säga ett hårt arbetande folk med gott rykte som kan flytta till olika länder och bidra. Ja, det svenska folket kommer nog att bestå, men kanske inte på vår egen landyta som har sålts ut av våra politiker.

Sverige för alltid i våra hjärtan

För alltid kommer vi att ha kvar drömmen om vårt hemland och vi kommer att upprätthålla den kultur som politiker och tjänstemän (i vår tjänst) sa inte fanns.

Ingrid Lomfors är historiker och överintendent för Forum för levande historia. I detta anförande som hon gjorde på konferensen Sverige tillsammans mitt under brinnande flyktingkris i oktober 2015 sa hon:

– Föreställningen att det skulle finnas en enhetlig inhemsk kultur som går tillbaka till urminnes tider är falsk, den bygger inte på fakta, vi har alltid stått under influenser utifrån.

När jag var ung hade jag en ingift släkting från Estland. Han och hans bror stod varje torsdag på Norrmalmstorg i Stockholm och protesterade mot den sovjetiska ockupationen av deras älskade hemland. I åratal pågick detta, och jag upplevde på nära håll hur plågade och bittra de var. Inte trodde jag då att jag själv skulle stå på samma torg 40 år senare och protestera för ett fritt Sverige.

Politikerna räknar med vår fosterlandskärlek

Jag flyttade med man och barn till Spanien under några år under 1990-talet. En dag när vi firade spanjorernas helgdag tillsammans med familjer med picknickkorgar, barn som lekte och stora familjer som samlats på festplatsen sa min då 6-åriga dotter spontant:

– Mamma, jag hör inte hemma här.

Där och då bestämde jag mig för att flytta hem till Sverige igen. Det är ingen enkel process att byta hemland. Sverige ligger djupt i svenskarnas rötter och jag längtade hem. Det är just den hållhake som våra politiker har på oss – att vi älskar Sverige.

Men det finns gränser och en dag brister även den sista tråden, och det verkar som om den faktiskt har gjort det för många. Min egen hemkära lillasyster börjar nu på fullt allvar planera en flytt, även om jag tror att något av våra nordiska grannländer är vad hon och hennes familj tänker sig. Jag skulle tro att vi redan under 2019 kommer att se en ökning av familjer som lämnar Sverige. Särskilt de som försökt öppna ögonen på vänner och bekanta under många år, och som nu känner att man liksom Don Quijote kämpat färdigt mot väderkvarnarna.

”I rest my case”

Jag vill samtidigt passa på att önska den nya befolkningen lycka till med landet. Lycka till med att sköta jordbruket, skogen, våra institutioner och våra vackra städer. Klimatet är kallt och ni kan inte förvänta er att alltid befinna er i inglasade och uppvärmda shopping-gallerior. Elkrisen kommer och då blir dessa troligtvis omöjliga att värma upp. Det är hårt arbete med snöröjning, skogsavverkning och att sköta detta stora kalla land. Vi svenskar kommer på avstånd att se hur landet utvecklar sig. Vi är inte positiva, i så fall skulle vi inte ha lämnat. Men som man brukar säga i amerikanska advokatfilmer:

”I rest my case.”

Flytta nu – innan järnridån byggs

Kanske kommer Sverige att bli ett nytt arabland, ekonomiskt understött av Mellanöstern, men det finns också ett annat scenario. I går kunde man läsa på SVT att en inflytelserik socialdemokratisk tankesmedja föreslår att regeringen ska låna 3 600 miljarder kronor i det svenska folkets namn, för att upprätthålla välfärden och göra nödvändiga investeringar. Ett sådant lån skulle innebära att vi lämnar över makten över landet och dess naturtillgångar till den finansiella Globalistiska eliten. Naturligtvis är detta utländska bankirers våta dröm – en möjlighet för dem att ”köpa” Sverige precis som de gjort med Grekland. Det känns konstigt att vänsterintressen på detta sätt lierar sig med och lägger förslag som spelar de globala superkapitalisterna i händerna. Men som vi tidigare skrivit om här på I&M, lever vi numera i den uppochned-vända världen.

När människor under 1950- och -60-talen började flytta ut från Östeuropa byggdes den så kallade järnridån. Om svenskar nu börjar lämna landet, kanske makten slår ett slags ekonomisk järnridå runt Sverige, för att förhindra utflyttning av de arbetsamma etniska svenskarna. Svenskarna har stora försörjningsbördor för inflyttade grupper och kanske kommer detta att anföras som skäl till att man inte får flytta härifrån. Att pensionsbesparingar kommer att konfiskeras känns inte längre omöjligt. Allt kan hända i den absurda mardröm som numera är Sverige.

Man undrar varför just vi drabbades så hårt?

Svaret är enkelt – för att vi tillät det.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post222

I natt - jag drömde...

PolitikPosted by Leo Sun, January 27, 2019 15:38:02
Österlen 2019-01-26


Min hjärtevän Karin Nylund - skrev dessa rader - när hon under ett nattjobbspass - fick Världen rasande över sig.... Karin jobbar bl.a med ungdomar, som har bokstavskombinationer - som sin vardag.


Jag är så STOLT över Karin och hennes förmågor!

Detta är Karins text:

Jag kunde inte sova i natt....

Mitt liv är kaos, men så är hela vår tillvaro. Hade en gång en lärare, en mentor som sa att ” det som sker i det lilla, det sker också i det stora”. Och nu kan jag se att det är precis så. Det är kaos i det stora, inte bara i vårt land utan i många länder. Och det är kaos i så många enskilda människors liv.......

Så min stora undran är,

Varför är vi så få?

Varför är vi så få som ser igenom det som nu sker?

Varför är vi så få som kan se helheten? Se kaoset och förstå vart det leder?

Det vi hade håller på att nedmonteras. Varför vill inte människor se vad som sker?

Girigheten och maktlystnaden styr. Mitt framför våra ögon, överallt, på TV och andra medier, uttalas lögner. Påståenden om hur vi har det som faktiskt inte stämmer med verkligheten.

T. ex att vi är ett rikt land. Att vi har ett välfärdssamhälle.

Om detta skulle vara sant, varför blir då fler och fler sjuka?

Varför har vi då så många som lever på och under existensminimum? Hemlösa, fattigpensionärer, ensamstående m barn?????

Vi påstår oss vara ett humanitärt och fredsälskande folk och land. Om det skulle vara sant, hur kan vi då fortsätta tillverka och exportera vapen och maskineri som skapar kaos i andra länder, som stympar, förgör och dödar andra människor?

De säger att vi är en demokrati. Hur kan det då få ske att människor, vanliga människor som du och jag, sätter på sig gula västar t.ex och bara påtalar vad som sker, och genast blir de kallade terrorister och brutalt slås ned? Och t.o.m massmedia, så gott som unisont, fördömer dessa yttringar???

Vi påstår oss vara ett modernt jämlikt samhälle.

Om det skulle vara sant, hur kan det då ff få förekomma så mycket våld mot kvinnor? Både inom hemmet och utanför. Om vi hade ett jämlikt samhälle varför har vi då ff såna stora skillnader i löner? Om vi hade ett jämlikt samhälle, varför får då starka kvinnor som uttalar sig offentligt så mycket negativa kommentarer, både hat, hot och okvädingsord. Om vi är jämlika ska vi då inte stötta varann istället för att stjälpa varann. Och om det var sant att vi har ett jämlikt samhälle hur kan det då bara få förekomma såna saker som det som skett i vår Akademi? Ytterligare en händelse i det stora som visar på vad som oxå sker i det lilla.

Om vi har ett jämlikt samhälle, hur i hela friden kan vi då se genom fingrarna på att könsstympning förekommer? M.M. M.M.

Jag har fantastiska män omkring mig som verkligen ser och stöttar mig och andra kvinnor på bra kraftfulla sätt, så jag vet att ni finns.

Och jag älskar er! Men vi behöver bli fler som vågar stå upp för vad vi ser och faktiskt göra nåt åt det.

Jag kan inte längre bara se på, utan nu vill jag oxå agera på något sätt.... I denna stund vet jag inte hur, behövde just nu bara få lufta mina lungor, sätta ord på allt det som rör sig inne i mitt huvud.

Ni får gärna hjälpa mig hur komma vidare och kunna påverka det som sker i en mer positiv utveckling?

Jaa du älskade man, mycket tankar, oro, ilska och sorg....



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post221

Hot mot svenska JUDAR

Life in BalancePosted by Leo Sun, January 27, 2019 15:32:45

De senaste dagarna har vissa individer på vänsterkanten skamlöst utnyttjat det faktum att den 27:e januari är Förintelsens minnesdag för att slå ner på de demonstrationer mot maktmissbruk som är planerade att äga rum idag. En av dem som spritt lögner om demonstrationerna på sociala medier är den socialdemokratiska prästen Helle Klein då hon kallar dem för “högerextrema”. Klein är trots sin egen judiska bakgrund dock Palestinavän och en av dem som i svensk offentlighet som tydligt tagit ställning mot staten Israel och även drevat mot kristna som velat värna kristendomen och korset som symbol. Klein samarbetar även med socialdemokratiska Tro och solidaritet som banat väg för islamister i Sverige.

Den ansvarslösa svenska migrationspolitiken har bland många andra samhällsproblem inneburit och innebär att man importerat etniska konflikter och antisemitism från Mellanöstern. Sverige har tidigare inte varit otryggt för judar på samma sätt som det är idag, trots att här sedan 40-talet funnits nazistsympatisörer (på den tiden främst socialdemokrater) och i nutid organisationer som NMR. Att det finns nazister är välkänt och dessa utgör också en risk mot judar, men de är numerärt marginella och är dessutom en väldigt kartlagd grupp jämfört med de numera tusentals våldsbejakande islamister och potentiella terrorister som i dag fritt rör sig i Sverige, samt statligt finansierade muslimska organisationer som har en antisemitisk agenda. Sverige idag är ett land där det utförs brandattack mot en synagoga. Detta är konsekvenser av den dysfunktionella migrationspolitik som förs i Sverige sedan flera decennier. Senast är det SSU i Malmö som uttalat sig judehatiskt och härbärgerar antisemiter. Många judar är väldigt bekymrade för denna utveckling, kan jag berätta. Sverige är faktiskt ett av de länder i EU där majoriteten av den judiska befolkningen tycker att antisemitismen ökat de senaste fem åren.

Att utnyttja Förintelsens minnesdag för att slå ner på dem som demonstrerar för att Sverige ska bli ett land som tar ansvar, värnar de egna medborgarna och är tryggt och där människor inte behöver vara rädda, är riktigt, riktigt ohederligt. Den maktelit som systematiskt förstör Sverige känner givetvis oro för att den ska kläs av och avslöjas. Många har fått nog. Folket börjar höja sin röst. Det går bra att göra det, samtidigt som man med sorg och respekt minns Förintelsen och dess offer. Jag minns mina mördade släktingar med sorg men vet också att jag vill ge mina barn en värdig framtid. De två sakerna motsäger inte varandra. Tvärtom.

Katerina Magasin. Fri journalistik. Stötta gärna via swish 0733289122 eller konto SEB 5206 1604 404. Pay Pal: info@katerinamagasin.se - stort tack till er som donerar.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post220

Sozze fångläger

PolitikPosted by Leo Sat, January 26, 2019 19:02:52






De socialdemokratiska koncentrationslägren.


Vad som många inte vet än idag är att det fanns över 30 koncentrationsläger i socialdemokraternas Sverige under 40-talet där människor placerades utan domstol och tidsbestämda straff. Vad som varit ännu mer dolt för allmänheten och strängt hemligstämplat är det faktum att det var den socialdemokratiske partiledaren och statsministern Tage Erlander som var högste chef för de svenska koncentrationslägren.

Det var aldrig meningen att allmänheten skulle få veta något. I största hemlighet drev socialdemokraterna på uppdrag av samlingsregeringen under ledning av statsminister Per Albin Hansson (s) koncentrationslägren för politiska fångar i Sverige under 1940-talet. Flera av lägren fanns kvar och nya inrättades även efter krigsslutet 1945, när socialdemokraterna helt hade återtagit regeringsmakten.

Uppskattningsvis fanns omkring 3 000 personer frihetsberövade utan rättegång och utan att veta vad de anklagades för. De hölls inspärrade på obestämd tid i läger som bevakades av beväpnade vakter. Lägren har varit hemligstämplade i 50 år och deras existens är fortfarande till stor del dold under en svart mörkläggningsfilt. De flesta av byggnaderna är rivna, spåren utplånade och offentliga handlingar och lägerarkiv är hårt gallrade. När nazisterna föll i Tyskland hann de inte sopa igen alla spår efter sina illdåd, de hade bara timmar eller dagar på sig men socialdemokraterna i Sverige hade 50 år på sig att sopa igen alla spår. Inte konstigt det mesta idag är sopat under mattan och något tex Stefan Löfven aldrig talar öppet om när det gäller sitt ”anständiga” parti.

1944 utsågs Tage Erlander till biträdande socialminister och 1945 till ecklesiastikminister. Året därpå skulle han komma att utses till statsminister efter Per Albin Hanssons hastiga bortgång. Uppdraget att svara för koncentrationslägren utförde han i nära samarbete med Karl Johan Höjer, tillförordnad generaldirektör för socialstyrelsen 1939-46 och bror till en av Erlanders gamla studiekamrater.

Tage Erlander sägs ha varit en iskall pragmatiker som bl.a. avskedat en lägerchef som han ansett varit ”för vek” mot fångarna. Fångarna var till exempel anti-nazister, utlänningar och tyska desertörer där de tvingades till hårt straffarbete och övervakades av beväpnade vakter. Lägren har fram till för några år sedan varit hemligstämplade för det svenska folket av gamla Socialdemokratiska regeringar och än idag inget som står i de svenska skolelevernas historieböcker. Ytterst få spår och lämningar finns idag på de hemska platser där koncentrationslägren fanns.

Lägren är en skamfläck i Sveriges historia, och de ansvariga har aldrig ställts till svars. I sina memoarer, publicerade i sex volymer 1972-82, nämner Tage Erlander inte med ett enda ord sin roll som högste ansvarige tjänsteman för de slutna lägren på de 215 sidor som handlar om hans arbete under krigstiden. Han förbigår helt den centrala roll han själv hade i utformningen och driften av lägersystemet. Genom fakta som han själv förteg men som har kommit fram långt efter hans död framstår han som något helt annat än den folkkäre statsminister som berättade Värmlandshistorier i Hylands hörna 1962 och satt på sin post under en rekordlång period av 23 år.

I dag är spåren av lägren nästan helt utplånade. När historikern Tobias Berglund och journalisten Niclas Sennerteg letar lämningar är det en del av arbetet med boken ”Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga”, den första och såvitt känt hittills enda breda historiska och journalistiska kartläggning av lägren som har gjorts. Lämningarna av en statshemlighet är ordentligt bortsopade. ”Sekretessen fungerade. Enskilda svenskars minnen av internerna, lägren och de som drivit dem bleknade snabbt. Rösterna från de människor som direkt hade att göra med lägren har i de flesta fall tystnat” skriver Tobias Berglund och Niclas Sennerteg i bokens förord.

De två första slutna koncentrationslägren inrättades i Långmora utanför Långshyttan och i Smedsbo i Dalarna, i mars 1940. Beslutet hade tagits av den samlingsregering som styrde Sverige under krigsåren 1939-45. Socialdemokraterna ville till varje pris undvika benämningen koncentrationsläger som kunde ge obehagliga associationer. Man ville istället använda benämningen ”interneringsläger”. Enligt Nationalencyklopedin präglas koncentrationsläger av "slavarbete", "grymma bestraffningar" och ”olidliga levnadsförhållanden” men de ska aldrig förknippas med nazitysklands förintelseläger eller rena avrättningsläger. Men koncentrationsläger var i praktiken vad de var. Vem som skulle interneras avgjordes godtyckligt och nyckfullt från fall till fall. Något fastställt regelverk fanns inte.

Fångarna hölls inspärrade på obestämd tid utan rättegång eller dom och behandlades illa och strängt. Alla läger var inhägnade och vakthållningen sköttes av beväpnade vakter. Fångarna tvingades bära särskilda fångkläder och underkasta sig ett strikt reglemente med dagsrutiner som började med väckning och uppstigning klockan 7:15. De skickades på hårt skogs- eller vägarbete, deras pengar beslagtogs och all post censurerades.

Försök till rymning och andra brott mot reglerna bestraffades hårt, först med en varning, sedan inlåsning i två månader. Det kallades ”tagande i förvar”. Riksdagens revisorer krävde en förlängning av maximistraffet, eftersom ”det i många fall visat sig icke hava åsyftad verkan”. Vad som verkligen hände innanför den hårt bevakande taggtråden vet vi mycket lite om idag, som sagt; det mesta hann regeringen förstöra. Soldater och vakter men även andra som arbetade vid koncentrationslägren vittnar om att misshandel och tortyr ofta förekom. Slag med påkar eller gevär var vanligt. Man gav inte fångarna mat så de inte skulle få kraft att göra motstånd eller att man låste in dem i oisolerade celler mitt i vintern tills de nästan frös ihjäl. Vissa har i efterhand hävdat med bestämdhet att de bevittnade hur fångar avrättats.
En man som arbetade som vakt vid ett läger strax utanför Eksjö avslöjade på 1980-talet hur han såg en grupp officerare och soldater på sex personer sent en kväll släpa ut två tyska fångar i snön där de först misshandlades och sedan sköts med pistol. Efter avrättningen gick de tre officerarna tillbaka in i baracken medan de tre soldaterna beordrades att släpa upp liken på en traktorvagn som de sedan körde iväg i riktning norrut från lägret. Senare fick mannen höra att de två avrättade hade vägrat bli utlämnade till Baltikum och börjat bråka. Mannen hade inte vågat berätta för någon vad han sett och under alla år senare skämts att han inte hade vågat berätta. När han låg inför slutet ville han berätta för sina anhöriga vad han bevittnat. Händelsen ska ha skett i januari eller februari 1945.

Efter den tyska ockupationen av grannländerna Norge och Danmark i april 1940 steg regeringens rädsla till skräck och panik. Vid den här tiden rådde dessutom i flera länder en utbredd syn på koncentrationsläger som ett bra och nyttigt verktyg i den politiska verktygslådan. Tyskland gick före och visade vägen. Där hade en socialdemokratisk regering redan 1923, alltså långt innan Hitler fick makt över landet, internerat tusentals fångar i så kallade Schutzhaft (skyddshäkten).

Lägrens viktigaste funktion var, precis som med alla former av frihetsberövande, att avskräcka och isolera. I Sverige placerades koncentrationslägren i glest befolkade skogs- och jordbruksbygder med minimala möjligheter för fångarna att ta sig därifrån. S-regeringen ville dessutom undvika att allmänheten och media fick kännedom om lägren och att det skulle uppstå debatt om deras existens.

I den så kallade Tillsynskungörelsen, daterad den 1 september 1939, samma dag som nazisterna invaderade Polen, beslutade regeringen att införa ”särskild tillsyn över utlänningar”. Ett halvår senare, den 25 februari 1940, tog man nästa steg och beslutade om möjlighet att ”omhändertaga utlänningar i förläggning”, det vill säga utan rättegång låsa in dem i särskilda läger. Bara en månad senare var lägren i Långmora och Smedsbo igång.

Det har inte gått att fastställa exakt från vem eller varifrån initiativet kom, men högste ansvarige politiker för lägerverksamheten blev Gustav Möller (S), en av veteranerna inom arbetarrörelsen som i egenskap av socialminister och ansvarig för flyktingpolitiken hade drivit en ytterst restriktiv linje under hela 1930-talet. Tyska judar som flydde Hitlerregimen kunde enligt svensk lag inte åberopa några politiska asylskäl för att få stanna i Sverige.

Varje läger hade en föreståndare som tillsattes på politiska grunder. Exakt hur rekryteringen gick till är höljt i dunkel. I socialstyrelsens arkiv finns bara uppgifter om personer vilkas namn börjar på A till och med S. Övriga är utrensade.

Mot slutet av kriget ökade antalet tyska desertörer som flydde till Sverige och internerades i läger. Det hårdaste av lägren låg i Rengsjö utanför Bollnäs, kringgärdades av ett 2,1 meter högt taggtrådsstängsel och patrullerades av sju uniformerade och beväpnade vaktkonstaplar. Här placerades ”observationsfall” från Norge och Danmark som inte kunde avvisas eftersom deras hemländer var ockuperade av nazisterna. Internerna sattes i hårt kroppsarbete, bland annat stenbrytning.
Efter en rymning 1944 infördes nattliga visitationer. En gång i timmen lyste vakterna antingen internerna i ögonen med ficklampor, eller också tändes belysningen i hela logementet. Internerna övervakades också när de åt. Som bestraffning utmättes bland annat minskade matransoner ner till miniminivå. För att förhindra relationer mellan interner och kökspersonal rådde förbud att besöka köket och samtalsförbud med kökspersonalen, som utgjordes av kvinnor.

Lägerverksamheten fortsatte även efter krigsslutet 1945, och två nya läger byggdes, därav ett för kvinnor. Det sista lägret avvecklades inte förrän 1948.

Kvinnor som haft samröre med den tyska ockupationsmakten i sina hemländer utgjorde ett problem, ansåg regeringen, liksom arbetsovilliga och lösaktiga kvinnor. För de här kategorierna inrättade socialstyrelsen ett läger i Tjörnarp i Skåne, som även det var inhägnat av ett två meter högt taggtrådsstängsel. Skälen till att kvinnorna internerades var diffusa och godtyckliga, och blandningen av kvinnor med vitt skilda bakgrunder bäddade för svåra konflikter.

I Tjörnarpslägret blandades kvinnor som hade goda skäl att hata varandra; överlevande från de nazistiska koncentrationslägren, både judinnor och icke-judinnor, och norska kvinnor som haft förhållanden med soldater i de tyska ockupationsstyrkorna och hade flytt till Sverige i samband med Tysklands kapitulation 1945.

Ortsbefolkningen var förbjuden att komma i närheten av kvinnolägret. Det avvecklades efter bara ett år – inte för att myndigheterna plötsligt ifrågasatte det lämpliga i att spärra in kvinnor i läger av moraliska skäl, utan på grund av den lockelse som de kvinnliga internerna ansågs utgöra för Tjörnarps manliga befolkning. Kvinnorna i Tjörnarp menade att lägret var ”ett hot mot deras äktenskap” och lyckades få kyrkoherden i församlingen att skriva till utlänningskommissionen för att få lägret avvecklat eller flyttat. Oron för den äktenskapliga lyckan i Tjörnarp tog skruv. Lägret stängdes den 27 juni 1946 med bara en dags varsel….

Ju mer som kommer fram om socialdemokraternas brunsmetiga historia, desto fler blir lössen i den röda fanan. Inget annat parti i Sveriges historia har haft ett så ingående samarbete med nazismen som Socialisterna. Ett parti som idag står och anklagar andra partier för sin egen bakgrund. Om statsminister Stefan Löfvens bildningsiver oväntat skulle komma att utsträcka sig till att ta del av den information som finns om den socialdemokratiska historien kan vi kanske vänta oss att han i fortsättningen iakttar viss återhållsamhet med att beskylla andra partier för att ha ”nazistiska rötter”. Socialdemokraterna är allt annat än ett ”anständigt” parti. Vi kommer alltid fortsätta granska och berätta sanningen om Sveriges mest oanständiga parti.

De svenska koncentrationslägren 1939-48 under Socialdemokraternas ledning: (kan ha funnits fler)

Storsien, Kalix (1939-40)
Naartijärvi, Haparanda.
Öxnered, Vänersborg (1941-42)
Grytan, Östersund.
Vindeln, Västerbotten (1943)
Kovaksberg, Västerbotten (1943)
Stensele, Västerbotten (1943)
Lövnäsvallen, Sveg.
Axmar, Gästrikland (1945)
Ede, Hälsingland (1943–48)
Florsberg, Hälsingland (1943–48)
Hälsingmo, Hälsingland (1943–48)
Ingels, Dalarna (1942-46)
Kusfors, Västerbotten (1944–45)
Långmora, Dalarna (1940-45)
Rengsjö, Hälsingland (1942–45)
Smedsbo, Dalarna (mars 1940-45)
Sunnerstaholm, Hälsingl. (1945–46)
Säter, Dalarna (1943–46)
Sörbyn, Västerbotten (1944–45)
Tjörnarp, Höör, Skåne (1945–46)
Vägershult, Uppvidinge (1942–45)
Ränneslätt, Eksjö
Bökeberg, Ystad
Backamo, Uddevalla
Grunnebo, Uddevalla
Lagerlingen, Havdhem, Gotland
Rinkaby, Kristianstad
Gälltofta, Kristianstad.
Loka Brunn, Örebro län.
Sjöbo, Skåne
Krampenlägret, Skinnskatteberg

(Läs gärna boken: ”Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga” av Tobias Berglund, Niclas Sennerteg)

Tack för Du delar och följer ”Socialdemokraterna & Sanningen”. Kom gärna med tips och idéer om socialisternas sanna historia som vi bör berätta!

Bilden från Backamo koncentrationsläger utanför Uddevalla 1945.

// Blenda W






  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post219

SWE = FOLKMORD !

PolitikPosted by Leo Sat, January 26, 2019 14:44:04



DEBATT. Antingen så ljuger politikerna för folket, för de vill inte berätta sanningen, att den pågående massmigrationen inte är bra för Sverige, eller så vet inte politikerna vad de talar om när de säger att Sverige mår bra av massinvandringen. Sverige brottas med enorma samhällsproblem på grund av massinvandringen.

Text: Erik-Wiklund

Sanningen är att Sverige sedan år 2000 har tagit emot fler än 1,2 miljoner invandrare – och de flesta av dem har inte asylskäl utan är ekonomiska migranter. Detta säger flera initierade personer – t.ex. den italienska polisens talesman Renato Cortese säger, år 2015:

“Sveriges bidragssystem är skyldig till tusentals migranters död i Medelhavet” och “Till Sverige dras migranterna på grund av de generösa bidragen och skattefinansierade livsförsörjande uppehälle för de som varken kan eller vill arbeta”.

Även UNHCR rapporterade i september 2015 att; av de syrier som i sin vandring norrut hade kommit till Turkiet så uppgav två tredjedelar av dem att de söker sig till andra länder på grund av dålig ekonomi och arbetsbrist – och att 90 % av dem ville komma till ett EU-land, helst Tyskland eller Sverige.

Även den Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontexs talesperson Fabrice Leggeri säger, år 2018, till nyhetsbyrån France 24:

“Det är främst ekonomiska migranter och unga män från Afrika som nu söker sig till Europa.”

Svensk personal som arbetar med nyanlända säger att den första frågan som de nyanlända ställer till dem är: “Hur mycket bidrag kommer jag att få?”

Migranterna flyr inte ifrån krig, som politikerna säger, utan de kommer till Europa och Sverige för att få bidrag. Aallt fler migranter hör nu talas om Sveriges generösa bidragssystem och vill därför komma till Sverige.

I april 2018 varnade chefen för FN:s Världsmatprogram, David Beasley att Europa snart skulle kunna möta en ny massiv invandringsvåg från Afrika, han säger:

“Mitt budskap till européerna är att – om ni tror att ni nu har problem med migranter så vänta bara tills Sahel-regionen i Afrika med 500 miljoner människor börjar röra sig mot Europa. Européer, ni måste vakna nu”, varnar Beasley.

Vårt gamla fina Sverige håller nu snabbt på att försämras på grund av den stora invandringen. Sverige var förr ett lugnt och tryggt land med ärliga och försynta svenskar som inte ens brydde sig om att låsa ytterdörren.

Konsekvenser av massinvandringen

I dagens Sverige har destruktiva krafter tagit plats i form av:

  • kvinnoförtryck,
  • hedersmord,
  • äktenskapstvång,
  • könsstympning,
  • gaturån,
  • åldringsrån,
  • gruppvåldtäkter,
  • bilbränder,
  • skjutningar i förorterna,
  • stenkastning mot polis och bussar,
  • segregation,
  • terroristresor,
  • dödshot mot tjänstemän på Migrationsverket,
  • storbråk mellan folkgrupper vid föreningslokaler,
  • hotfulla invandrare på akutmottagningar,
  • sexuella ofredanden på badhus och festivaler samt
  • misshandel och våld på flyktingförläggningar.
Många svenskar upplever helt enkelt att Sverige har blivit ett råare land i och med inflyttningen av människor som kommer från främmande kulturer, bl.a. från ickedemokratiska stater där moralen många gånger är lägre än vad den är bland svenskar.

Det handlar om invandrare som är förslagna, burdusa, våldsbenägna, kriminella och invandrare som ondgör sig över det kristna svenska samhället.

Magnus Norell, forskare med inriktning på terrorism och säkerhetspolitik, varnar för att ett islamistiskt parallellsamhälle i tysthet håller på att växa fram i Sverige.

Rikspolisen säger att polisen har så mycket arbete att de går på knäna och att brottsutredningarna tar mycket längre tid numera och som en följd av att invandrare är mer benägna att begå grov brottslighet än vad svenskar är så består mer än 80% av Sveriges fängelseinterner av första och andra generationens invandrare.

I massmedias nyhetsrapportering handlar, i genomsnitt, vart tredje nyhetsinslag om problem med invandringen och problemen läggs på hög – det finns t.ex. inte längre bostäder för bostadssökande, varken för svenskar eller invandrare.

De svenska skolorna har meddelat att de har stora segregationsproblem, där svenska föräldrar flyttar ut sina barn från skolklasser som har stökiga invandrarelever. De flesta invandrare går arbetslösa eller så har de låtsasjobb eller bidragsjobb, för de får inga riktiga jobb därför att den svenska arbetsmarknaden inte är anpassad för lågutbildade asylinvandrare.

Det är bekräftat av Arbetsförmedlingen att endast 5% av invandrarna har fått ett riktigt jobb efter en tvåårig introduktion.

Personal på socialkontoren går på knäna på grund av det stora antalet invandrare. Och socialstyrelsen konstaterar att det stora antalet asylsökande är påfrestande för sjukvården, där vårdköerna nu är mycket långa. Köerna till tandläkare har också ökat dramatiskt över hela landet, på grund av invandringen.

Allt detta, sanningen, borde våra politiker nu ta tag i och berätta för oss, att Sverige mår mycket dåligt av massinvandringen. Då kanske vi kan börja lita på dem.

Text: Erik-Wiklund



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post218

Hotet mot Demokratin

PolitikPosted by Leo Thu, January 24, 2019 16:48:20


Hotet mot demokratin kommer i olika skepnader

Demokratin är en spröd institution som inte kan tas för given. Därför ska man vara uppmärksam mot alla hot mot den, oavsett om hoten kommer från totalitära ledare eller från demokrativänner som i sin iver att skydda demokratin undergräver dess trovärdighet.

Är demokratin hotad i västvärlden? Visst finns det anledning att oroas över Trumps arroganta och hårdföra framfart i USA liksom Orbáns totalitära tendenser i Ungern, AfD:s framväxt i Tyskland liksom valet av Bolsonaro i Brasilen. Det ligger i demokratins dilemma att mer eller mindre icke-demokratiska krafter kan bli valda i demokratiska val och därigenom, helt i enlighet med demokratins spelregler, få makten att avskaffa själva demokratin.

Alla som levt i totalitära samhällen vet att demokratin inte kan tas för given. Det är emellertid förhållandevis enkelt att vara uppmärksam på hårdföra ledare med totalitära idéer. Svårare är det att se sådant som vid första anblick inte ser ut som ett hot. Men tilltron till demokratin, och på sikt demokratin i sig, kan också naggas i kanten av de goda krafternas agerande inför de hot som ger dem (befogad) anledning till oro.

Den så utdragna svenska regeringsbildningen är ett exempel på en sådan process som kan visa sig få konsekvenser för synen på svensk demokrati. Redan dagarna innan Stefan Löfven (S) återigen valdes till statsminister under fredagens votering kom en undersökning som visade på ett stort tapp rörande förtroendet för politiker efter höstens turer. I Novus-mätningen som genomfördes under onsdagen, samma dag som Löfven nominerades för andra gången, svarade 70 procent att deras förtroende för politiker minskat eller minskat kraftigt (SVT 17/1).

Samtidigt visar en Sifo-mätning att oviljan att samarbeta med SD minskar: 53 procent tycker att de övriga partierna ska samarbeta med SD i frågor där de har överensstämmande synpunkter. Samma mätning visar att 56 procent anser att partierna ska samarbeta med Vänsterpartiet. Något fler säger nej till samarbete med SD (39 procent) än med V (33 procent) (SvD 15/1). Det intressanta är således att en större andel faktiskt vill ha samarbete med de så kallade ytterkantspartierna än som är emot. Ändå sluts en pakt med motsatt syfte.

När det övergripande målet för nästan samtliga partier har blivit att utestänga SD från inflytande har en osund princip etablerats. Oavsett vad man tycker om SD:s eller V:s historia, eller samtid för den delen, bör man fundera på om det är principiellt rätt att så många väljares röster ska diskvalificeras från demokratiskt inflytande. Ett inflytande som de nämnda partierna har fått av väljarna, inte av de andra partierna. Om man är osäker bör man fundera på hur man skulle ha resonerat om man själv tillhört ett parti som hanterats enligt så tveksamma principer.

Som huvudregel bör alla partier i en demokrati vara beredda att förhandla och kompromissa med alla andra partier som man sakpolitiskt kan komma överens med. Det demokratiska styrelseskicket syftar till att under fredliga former erbjuda olika åsikter, idéer och perspektiv en möjlighet att brytas mot varandra. Det innebär givetvis inte att man måste vara lika villig att samarbeta eller ge alla partier lika mycket inflytande. Att respektera denna ordning, bortom vad som kan sammanfattas i en högtravande portalparagraf, kan i praktiken vara svårt. Men vad är alternativet?

Hur illa jag än tycker om forna nazister och kommunister så känns nuvarande upplägg principiellt fel av precis samma anledning som Decemberöverenskommelsen (DÖ). Vidare är det fel att, som C och L, hävda att de är oppositionspartier när de ingår i regeringsunderlaget och har förhandlat fram den politik som ska föras. Det är att vilseleda kring den i en demokrati så centrala oppositionsrollen.

Fel är också att, som V, påstå att partiet kommer att fälla den regering som man nu har släppt fram om den för den politik som den röstats igenom på av kammaren. Lika fel är det att påstå, som C och L gör, att man kommer att fälla regeringen om den inte håller sig till överenskommelsen. De sista två påståendena är dessutom inkonsekventa eftersom de förutsätter M:s, KD:s och SD:s stöd - ett stöd som man gjort ett stort nummer av att man ej vill ha. Så varför skulle Löfven känna sig det minsta orolig?

Sverige har nu äntligen en regering. Det är bra. Centern och Liberalerna har fått med sig Socialdemokraterna på en rad viktiga liberala reformer (bra!) och desto fler utredningar om andra liberala reformer (kan bli bra!). Det kunde på det stora hela ha varit värre. Men det räcker inte att det kunde ha varit värre. Anledningen till överenskommelsen är att de fyra partierna, plus V som välsignat den oheliga alliansen, vill stoppa SD:s potentiella inflytande.

Om konstellationen håller under hela mandatperioden kommer den att lyckas med sitt uppsåt, den vinner så att säga slaget. Men vinner den det långsiktiga kriget, det vill säga, kommer SD att sluta växa eller rentav krympa tack vare uppgörelsen? All empiri talar emot detta, liksom de opinionsmätningar som kommit de senaste dagarna som, tvärtom, visar på en ökning för SD och ett stort tapp till en placering under riksdagsspärren för L och MP.

Demokrati bygger på tillit, maktväxling och representativitet. För att styrelseskicket ska behålla sin legitimitet i majoritetens ögon får det inte råda några som helst tvivel om att meningsmotståndarna behandlar varandra med respekt och att samma spelregler gäller för alla. För trovärdighetens skull spelar det således roll om väljarna först röstar bort Stefan Löfven och sen ändå får hålla till godo med samme Stefan Löfven fyra månader senare. Varför då rösta alls?

I de forna kommunistiska länderna fanns ett populärt skämt som löd: "Vi låtsas arbeta och ni låtsas betala oss". Efter den här regeringsprocessen är parallellerna uppenbara.

TEXT : Alice Teodorescu







  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post217

Detta - får vi inte TÄNKA!

PolitikPosted by Leo Thu, December 13, 2018 10:33:04


“Medborgarna vilseleds genom fokus förflyttning – en medveten strategi för att dölja problemen”



Nej, Sverige har inte alltid sett ut som det gör idag. Tvärtom har samhället radikalt förändrats till det sämre på kort tid, trots att mainstreammedier och politiker anstränger sig för att övertyga medborgarna om att läget är under kontroll. Att dupera människor genom att rikta fokus på budbärarna och smutskasta dem istället för att erkänna de verkliga problemen i landet, är dock ett konstgrepp som tyvärr alldeles för många låtit sig vilseledas av. Författaren Eva-Lisa Dezmin skriver idag om lömsk desinformation och vill ha svar på en rad relevanta frågor. Bara genom att ärligt erkänna problemen kan en förändring till det bättre ske.

Djävulens största trick var att övertyga världen om att han inte finns.” Citatet är välanvänt, även om de flesta kanske känner igen det från filmen De misstänkta. Talesättet innebär att man lurar någon att denne har fel i sin uppfattning, eller överreagerar, genom att istället rikta fokus på något betydligt mer harmlöst och utse det som en större fara. På så vis kan den verkliga ondskan fortsätta verka ostört i det tysta.

Det är exakt vad etablissemanget ägnar sig åt när de hävdar att alla som kritiserar den förda invandringspolitiken är rasister eller högerpopulister och att det egentligen inte finns några problem med invandringen, det är ”fascisterna” som är problemet. Detta trots all nyhetsinformation som dagligen presenteras i olika medier och på diverse digitala plattformar. Det spelar ingen roll hur mycket statistik som plockas fram, eller hur många händelser som radas upp, meningsmotståndarna har som sitt främsta vapen att statistiken inte stämmer, eller att Sverige alltid har sett ut så här. Men det finns statistik och Sverige har inte alltid sett ut så här, för om det hade gjort det skulle ingen reagera på förändringarna. De har förvisso skett lite i taget, men ser vi tillbaka bara 20 år och jämför med nu, tror jag de flesta kan se vilka enorma omställningar landet erfarit. Att dupera människor genom att rikta fokus på budbärarna och smutskasta dem istället för att erkänna de verkliga problemen i landet, är ett konstgrepp som tyvärr alldeles för många låtit sig vilseledas av.

Därför är det hög tid att ställa en rad frågor kring problemen, som enligt politikerna och mainstreamjournalisterna, inte finns eller åtminstone är alltför oansenliga för att uppmärksammas. Nedanstående tio punkter är busenkla att svara på om de endast är imaginära påfund och åsikter utan förankring i verkligheten. Om alla frågor har svaret: ”Det stämmer inte”, eller ”Det är inget problem”, erkänner jag att jag levt i en villfarelse de senaste två decennierna. Men då vill jag också ha en grundlig motivering till varför det inte stämmer och varför det inte är något problem.

1. Varför är vapenamnestin plötsligt så viktig, samtidigt som illegala vapen okontrollerat flödar in i landet? De kriminella bryr sig ju inte om någon amnesti, så vem förlorar på att lämna in vapen som de egentligen inte får ha?

2. Varför minskas polisens resurser och befogenheter, samtidigt som våldet mot medborgarna ökar (granatattacker, sprängningar, skottlossningar, fler våldtäkter, gruppvåldtäkter, rån, etc)? Och varför tycks svaret på detta vara att folk får stanna inomhus i den mån det går, eller att ordningsmakten ska grilla korv med buset i hopp om att få dessa på bättre tankar? Vilka vinner på att polisen tappar kontrollen?

3. Varför åläggs inte migranterna några skyldigheter att göra rätt för sig när vi redan nu kan se vad en kravlös flyktinginvandring innebär ekonomiskt? Vilka gynnas av det här?

4. Varför ska vi ta in ännu fler olönsamma människor, när sjukvården och skolorna redan går på knäna och vårdköerna och bostadsköerna växer? Och varför ska sjukvård och tandvård vara gratis endast för den som illegalt uppehåller sig i landet och aldrig betalat någon skatt, medan den som betalat skatt debiteras fullt pris?

5. Varför tillåts den som sökt skydd i Sverige att återvända hem på semester? Är man så trygg i landet man flytt ifrån, kan man väl stanna där och bostaden man fick när man gick före i bostadskön, får istället gå till någon som studerar, eller varför inte till en fattigpensionär.

6. Varför bestraffas inte den som farit med oriktiga uppgifter kring sin ålder eller sin identitet? Att ljuga för myndigheter är faktiskt brottsligt. Åtminstone för oss som redan bor här och betalar skatt. Varför är lagen inte lika för alla?

7. Varför utvisas inte grovt kriminella invandrare när de suttit av sitt straff? Vad ska de bidra med när de kommer ut, menar man? Med stor sannolikhet är deras enda insatser i samhället när de friges, mer kriminalitet som drabbar oskyldiga. Och varför ska man gulla med återvändande jihadister, samtidigt som man lägger tid på att gå efter någon individ som skrivit av sig sin frustration på nätet, bara för att denne använde några illa valda ord eller dåliga formuleringar?

8. Varför tvingas medborgarna och svensk lag att anpassa sig till folk som kommer hit? Varför är våra traditioner och vår kultur så förnärmande att man inte kan acceptera den, om man nu valt att komma hit? Vilka är förlorarna här? Och vad är baktanken med detta?

9. Varför undertecknar Sverige FN:s flyktingavtal när vi redan har stora problem med just migrationen? Det är kanske inte så konstigt om folk börjar undra vilken agendan egentligen är.

10. Varför riktas resurser och varför ägnas så mycket tid åt att smutskasta de som uppmärksammar ovanstående punkter, istället för att ta tag i problemen och orättvisorna? För om problemen inte finns, hade det jag radat upp endast varit vanföreställningar i mitt eget huvud. Det i sin tur hade inneburit att jag varit helt ensam i min uppfattning, vilket jag inte är.

Djävulens största trick var att övertyga världen om att han inte finns. Och vi som genomskådat bluffen sedan länge, har blivit påminda om att han även sitter i detaljerna (och kanske hos Risk Dags Buset också).

Den första lösningen på problemet är nämligen att få majoriteten att inse vilket det påtagligaste hotet är, något som visat sig vara lättare sagt än gjort. Först då får vi politiker som styr landet i rätt riktning. Det i sin tur är en förutsättning för att förändringen ska kunna ske på demokratisk väg.

EVA-LISA DEZMIN

Eva-Lisa Dezmin, 47, är författare i Swedunce!

Bildresultat för image: EVA-LISA DEZMIN



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post216

PROVOKATION

PolitikPosted by Leo Thu, December 06, 2018 16:59:04
Detta ÄR en PROVOKATION - mot Makteliten - men Hjärtekramar för FOLKET

Tappar vi känslan för vårt samhälleliga ansvar på grund av att vi inte förstår systemen – och därmed har allt svårare att känna gemenskap i annan mening än som undersåte till något komplext och obegripligt – har vi lättare att falla för auktoritära ledare också om de har ondskefulla, rent av rasistiska och nyfascistiska, avsikter. Jag är övertygad om att det inte ”bara” är ökande sociala och ekonomisk klyftor som ger extremhögern luft under vingarna. Utan också känslan av utanförskap som uppkommer när man inte förstår systemen.

Begreppet ”demokrati” kan ha onekligen olika innebörd, det har vi ju sett i länder som Tyska demokratiska republiken (Östtyskland hette så officiellt) eller Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea heter så officiellt). I mer anständiga länder kan den politiska demokratin vara av två huvudinriktningar: direkt demokrati eller representativ demokrati. Direkt demokrati – som exempelvis handuppräckning på torgen i antikens Grekland eller i form av folkomröstningar i schweiziska kantoner – har, hur trevligt den än kan tyckas vara, lagts på hyllan i de flesta nationer. Istället har representativ demokrati blivit det normala i länder som inte är diktaturer.

Inom ramen för den representativa demokratin kan man finna allt från elitdemokrati eller diskursiv demokrati. Elitdemokrati utgår från att samhället är så komplext att det krävs experter för att förstå det. Medborgarna roll blir att rösta på partier - eller om man skall vara elakt: eliter - med jämna mellanrum. Diskursiv demokrati innebär tvärtom att medborgarna är aktiva, intresserade och antas begripa sig på systemen. För det krävs ett aktivt medborgarskap, en inbjudan från de politiska eliterna att inte bara lyssna på oneliners, ta del av politikerdueller i Agenda, enminutersinlägg i Expressen-TV eller få färdiga tankar serverade av kommenterande experter som berättar vad just politikerna sagt och menat. Eller än värre, politiska ledare som i valdebatters slutrond tittar rakt in i kameran och säger: ”Lita på mig”. När hen borde sagt: ”Tänk själva!”

Vi kan väl, handen på hjärtat, vara överens om att vi närmat oss elitdemokratin trots flödet av åsikter inom de små nätbubblor som förekommer. Det är en farlig utveckling.

För att ta sitt ansvar krävs vanligen att man åtminstone känner sig inbjuden. Hur inbjuden känner man sig när de system man är beroende av, eller har rättighet till, är så komplexa och svårgreppbara att experter, coacher, mellanhänder krävs för att förklara och leda rätt? Ibland, när den sidan sätter till, får jag en känsla av att eliterna gillar system som får ”vanligt folk” att känna sig lite dumma. Kanske är det som Andreas Cervenka påpekat i en intervju om det ekonomiska systemet - med alla sina finansiella instrument som tappat all förankring i den reella verkligheten: desto mer komplext och krångligt det uppfattas, ju mer kan ”experterna”, ta betalt för att lotsa. Är det populistiskt att hävda det? Är det rent av populism att tala om förståelsesamhälle?

De system som tjänat oss väl under många år har blivit så komplexa och sårbara - och så föga anpassade för det nya samhälle som växer fram - att vi borde börja samtala om hur vi skall röja upp i den systemsörja vi nu lever med. Målet borde vara ett förståelsesamhälle. Förståelse för hur systemen fungerar är grunden för att medborgarna skall känna tillit. Och för att demokratin skall fungera. Vi behöver helt enkelt rensa, förenkla och förtydliga. Skapa mer robusta system. Mindre sårbara. Mindre utrymme för mygel. Som myndigförklarar medborgare, ökar friheten men också ökar förutsättningarna att kunna behålla välfärdssamhället

De politiska partierna borde ta sig tid att föra samtal med medborgarna om detta istället för att vara helt uppslukade av att lappa och laga i system som sett sitt bäst-före-datum. Det behövs ett totalt omtag. Och, hör och häpna, det behövs systemförändringar som av kritiker kommer att kallas populistiska.

För att nå ett förståelsesamhälle måste vi nog byta ut flera av de system vi lever med idag.

Skattesystem - låt de första 120 000 kronorna av årsinkomsten på arbete och pension bli skattefria. Finansiera främst genom att rensa kraftigt i Skatteverkets avdragslexikon (inkl räntedavdrag och reseavdrag), genom införande av sådant som är vanligt i andra länder: förmögenhetsskatt, arvsskatt samt breddad skatt för juridiska personer (bolag).

Trygghetssystemen (det finns nästan 50 olika förmånsslag) bör ersättas av mer generellt, transparant, och administrativt lätthanterat system i form av någon variant av medborgarlön. Allt fler kommer att pendla mellan jobb, studier och så kallad arbetslöshet.

Den sentida globaliserade kapitalismen måste tyglas och det ekonomiska systemet rensas från finansiella instrument som tappat all förankring i den reella verkligheten. Det nuvarande ekonomiska systemet är såväl alltför komplext som "kreativt" för såväl sitt eget som samhällets bästa. Vi har att välja på att antingen låta det kollapsa, med enorma följder för människor, eller brytas oss loss från det och återvinna en ny tids blandekonomi där friheten för kapital begränsas.

Det borde vara den här typen av frågor de som idkar regeringsförhandlingar borde ägna sig åt, inte gå i motsatt riktning vilket nu tycks vara fallet. (

PS! Hannah Arendt är den av mina husgudar som påpekade att människan i grunden är en politisk varelse och att vi alla som individer har ett ansvar för den offentliga sfären, det kollektiva, genom såväl beslutsfattande som socialt uppförande.

När vi som individer glömmer bort detta – eller att normer fjärmar oss från sådant som ligger utanför den privata sfären – tar vi inte vårt ansvar. Vilket riskerar att leda till en förfärande och rent ondskefull utveckling. Hanna Arendt tar Nazityskland som exempel. Utifrån detta byggde hon sin väv om att ondskan är något som kan bli en del av oss alla när vi av intellektuell lathet lyder auktoriteter, springer i flock, följer med strömmen, inte vill uppfattas som anomalier när normen förskjuts till det absurda, eller till slut rent av ondskefulla.

Text. Birger Schalug

Föreläsning kan bokas april - maj 2019: schlaug.provoka@gmail.com

  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post215
Next »