Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

RÄDSLAN styr.... mot dumhet

Life in BalancePosted by Leo Tue, August 13, 2019 15:54:38


När vi starkt betonar behov av trygghet och blåser upp risker, fostrar vi en rädslans kultur. Här får vi ångestfyllda, sårbara människor som lätt blir kränkta och kräver en vadderad tillvaro, skriver professor Mats Alvesson vid Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet. ( Jag jobbade med Mats under 8 år under 1990-talet)

Trots allvarliga problem med klimathot, teknologisk övervakning, terrorism, utbredd användning av kemikalier med mera , lever vi i länder som Sverige en ganska säker tillvaro. Samtidigt får vi en allt mer utbredd rädsla för allt möjligt, inklusive för osäkerheter, att inte navigera rätt i det sociala livet och stöta oss med andra människor. Trygghetsnarkomani anges ibland som en svensk specialitet. Det ligger säkert mycket i detta men det handlar också om ett internationellt fenomen. Den brittiske sociologen Furedi talar om en rädslans kultur (culture of fear):

Vardagsspråket speglar detta skifte genom regelbunden användning av termer som ”sårbar” eller ”i riskzonen” för att beskriva människor. Följden av denna tonvikt på individens känslomässiga bräcklighet och maktlöshet är den ständiga inflationen av de olika erfarenheter som definieras som riskabla.

Erfarenheter som tidigare betraktades som oexceptionella och normala, har alltmer kommit att ses som skadliga.

Allt blir en risk: män utmålas som en riskfaktor för kvinnor, kvinnor inspirerade av Metoo kan tros vara benägna att anmäla män för en oförsiktig handpåläggning eller en ovälkommen kommentar, chefer som ställer krav eller ger negativ feedback kan utgöra en arbetsmiljörisk, att ta fotografier på en skolklass i en park förbjuds, att genomgå en forskarutbildning innebär en risk för alltför mycket press och stress, och vad som möjligen kan upplevas som kränkningar finns i legio. Det blir en hälsorisk att ha låg status och en inkomst under genomsnittet.

Alla – utom möjligen medelklass, medelålders, vita heterosexuella män – riskerar att diskrimineras, hävdar många. En stor alarmerings- och riskexploateringsindustri är på banan och uppmanar till stor känslighet. Furedi hävdar att ”samhället (läs Staten, min anm) förväntar sig att medborgarna är rädda och odlar aktivt värden som försiktighet, riskaversion och säkerhet.”

Att inte ha policyer, system, procedurer och rutiner för allt på en arbetsplats ses som att riskera anarki. Dessutom bekymrar man sig över att folk utsätts för orimliga krav att tänka själva och hantera problem efter eget omdöme (snarare än att följa en plan och ett ”tydligt” regelverk eller bli styrd av ledarskap). Samhället,( läs Staten, min anm) inte minst politiker och myndigheter, ser därmed som sin uppgift att på olika sätt hantera risker och uppnå säkerhet ifråga om allt som kan upplevas negativt.

Det får bland annat som följd att samhället ( läs Staten, min anm) på olika sätt organiseras för just detta syfte. Vi får lagar, policyer, rutiner, funktioner och expertis för allt möjligt. Men denna ständiga strävan efter riskminimering är inte heller den riskfri (sic!), utan har som logisk konsekvens en ökad risk för ett samhälle som blir övervakande och överbeskyddande.

Motståndskraften mot tillvarons imperfektioner urholkas. Och de som på något sätt uppfattas stå för risker – som den som t.ex använder humor som kan kränka någon eller en chef som ställer krav – kan råka ut för räfst och rättarting. I denna värld uppnår individer en historiskt exceptionellt hög sårbarhet, delvis förknippad med deras anklagarbarhet.

I ett samhälle som odlar lättkränkthet bli tillvaron, inte minst i arbetslivet, något av ett minfält. Att hålla en föreläsning och nyttja humor, satir och vara provokativ kan medföra anmälan, utredning och kanske sanktioner!!!

Någon i en publik kan bli irriterad på sådant som ej följer en smal åsiktskorridor och en utredningsapparat kan sättas igång. Likaså att försöka få arbetsplatser att fungera väl genom att ta sig an svaga prestationer, låg arbetsmoral med mera kan vara riskabelt för chefer och kollegor.

Rädslans kultur är enligt Furedi bland annat präglad av en stark värdering av trygghet, fokus på risker, låg tilltro till människors potential, känslostyrning, fokus på värsta tänkbara-scenarier, sårbarhet och önskan att minimera osäkerhet.

Alternativa förhållningssätt som användande av omdöme, sannolikhetstänkande, tilltro till mänsklig förmåga, betoning av autonomi, ett öppet förhållningssätt till framtiden och mod och förmåga att acceptera kritik, blir här marginaliserade. Det pratas förvisso gärna om dessa förhållningssätt, men de praktiseras sällan.

I risksamhället finns en stor riskalarmeringsindustri.

Många får sitt levebröd från att peka på/skapa/förstora risker och att skapa ångest – inte bara en för risk för liv och lem och dåliga liv, -> utan även för press och stress, kränkthet och diskriminering, utebliven klassresa, alltför låg konsumtionsnivå och vad som nu kan saluföras som risk. Genom att risk- och rädslosamhället befolkas av allt fler yrkesgrupper, identitetspolitiker och initiativ som gärna uppmärksammar källor till oro blir riskkänsligheten kraftigt förstärkt.

Här spelar massmedier ( MSM - min anm) in – att föra fram larmrapporter är populärt.

Visst finns i samhället många allvarliga problem som vi måste hantera, men att överdriva risker på alltför bred front och ha en låg tolerans för avvikelser från det absolut korrekta för med sig en mängd nya risker. När vi starkt betonar behov av trygghet och blåser upp risker fostrar vi en rädslans kultur. Här får vi ångestfyllda, sårbara människor som lätt blir kränkta och kräver en vadderad tillvaro.

Och där risken för att bli anmäld för diskriminering eller ej ha följt regelverket till punkt och pricka eller annat är så stor att det blir svårt att uttrycka ens rimliga uppfattningar och krav. (känns DDR - bekant = min anm.)

Det är svårt att en gång för alla ange gränsen mellan vilka problem och imperfektioner vi bör tåla och var en problemförebyggande och -bekämpande riskminimerings- och rädslobekräftande hanteringsapparat bör sättas in.

Givetvis måste vi bekämpa reella problem och sådant som kan bedömas oacceptabelt bör per definition åtgärdas. Men mycket tyder på att rädslans exploatörer ibland har väl stor framgång. Och att vi på bred front skapar lättkränkta, bräckliga människor som alltför lätt hamnar i, eller tillskrivs en offerposition. Och chefer, lärare, kollegor, män och kvinnor som blir väldigt försiktiga för att inte fastna i de finmaskiga garn som en rädslobejakande kultur har lagt ut.

Vi skapar därmed ett dysfunktionellt samhälle, styrda av rädslan och av ångesten för att väcka någon annans rädsla och av risken för att bli anmäld för allt som upplevs som störande. (känns DDR - bekant = min anm.)

Mats Alvesson
professor och organisationsforskare vid Lunds universitet





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post227

Hotet mot Nationen Sverige

Life in BalancePosted by Leo Mon, August 12, 2019 13:15:28
VAD är och innebär ordet NATION för dig?



Söndagen den 11:e Augusti 2019

Nationen skapas inte uppifrån, den är det folkliga uttrycket för gemenskap. Sverige som koncept har dock utvecklats till att vara ett projekt ovanifrån. Frågan är om det måste vara det eller om det går att göra vårt land till ett där nationen är bärande och inte personnumret.

Det är dags att se upp innan nationen Sverige helt försvinner och enbart staten blir kvar.

De styrande i Sverige är i hög grad överens med flertalet partier om att staten ska verka på nationens bekostnad. Socialdemokratins långa hegemoni med det politiskt ovanifrån inrättade folkhemmet ifrågasätts inte inom den kartellpolitik som idag råder. Det vill säga det system den politiska eliten bestämt organisera medborgarna utifrån. Ett färskt exempel på detta var häromdagen den ledande moderatens och nyvalde EU-parlamentarikerns Tomas Tobé hyllande av Ylva Johanssons (s) politiska gärning och kandidatur till kommissionär i EU. Spelreglerna för kritik är satta, inget ska rubba balansen inom eliten.

En nation – oftast definierad som vad som binder människor samman känslomässigt – kan rent av utgöra en fara för staten. Den är till skillnad från staten en folklig identitet. I en rad länder, Frankrike, Storbritannien och USA för att ta några närliggande exempel, skiljer man tydligt på stat och nation.

Staten är en administrativ, tvingande enhet – nationen utgår från människors egen uppfattning om samhörighet. Allt från flaggan, till sedvänjor och natur.

När ett land befinner sig i en kris, eller omvälvning, som Sverige just nu, blir det allt viktigare för det politiska etablissemanget att behålla statens makt och identitet. Man låter nationen framstå som något suspekt, nationalromantiskt. En villfarelse … något löst i konturerna eller bara påhitt. Staten däremot är klar och tydlig. Den är tvång, lagar och regler, skatter och pålagor. Den har tvångsmedel och belöningssystem.

Men om man frågar runt och undrar vad är Sverige så är det få som kommer ange den statliga organisationen. Inte länsstyrelser och skatteverk, inte rökförbud på uteserveringar eller lantmäteriets nästan oinskränkta makt.

Nationen skapas inte uppifrån, den är det folkliga uttrycket för gemenskap. Och vad skulle det vara i Sverige? Det finns de som har försökt att definiera det med historia, med kultur, med en kanon för litteratur. För min del är jag övertygad om att det i hög grad är kärlek till natur som binder oss samman i ett nationellt medvetande. Vi har ingen flagga doppad blod, utan en flagga med himlens blå och solens guld.

Vad är Sverige? Monopol på spritförsäljning eller personnummer? Eller den första lövsprickningen, färgspelet om hösten. Det är de långa skymningarnas tid och ljusnande mornar med fågelkvitter om våren. Men också vattnets blå. Vattnet i alla dess former. En havsstrand, en sjö, en vindlande å. En bäck med glädjefyllt porlande. De flesta länder har sina nationaldagar knutna till dramatik. Till frigörelse, till fred efter blodiga krig.

I Sverige gjordes ett styltat försök att göra om svenska flaggans dag till nationaldag och samtidigt beröva oss Annandag pingst. Att Gustav Vasa skulle ha valts, att en ny regeringsform trädde i kraft den 6 juni entusiasmerar få.

En nationaldag som ingen vet vad de ska göra av. En dag som staten och public service, som en del av staten, försökt skildra som en välkomstceremoni för nya medborgare. Återigen beslut pådyvlat uppifrån. För visst vet vi alla att vi är ett av de få länder med en flytande nationaldag. Den svenska nationaldagen är och förblir Midsommarafton när städerna töms och svenskar hyllar sin verkliga nation: vår natur.

För generationer har bilden av nationen varit förknippad med Fröding, Karlfeldt och Heidenstam. Men just för hyllandet av naturen. Så har Snoilsky med sin historiska krigsnostalgi aldrig nått det djup av innerlighet som Fröding:

Och här är dungen, där göken gol,
små töser sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.

Detta är för många en okränkbar del av vad vi är, vilka vi är. Men en del som en alltmer slukande och tvingande stat inte vill låta oss sätta högst. Denna stat vill organisera oss från vaggan till graven. Inte enbart med pålagor och regelverk, utan även begränsa den fria tanken.

Vi ska uppifrån pådyvlas en gemensam värdegrund, allt fler varseblir en politisk censur på sociala medier, vi har en skattefinansierad public service diskret styrd av politiska partier via stiftelser. Universitetens statliga styrning debatteras regelbundet. Till och med ideella föreningar, alltifrån ABF till knattefotboll, har vant sig vid att söka statliga bidrag för sin verksamhet. Den verksamhet som då också måste följa uppsatta regler.

Den som dör utan klar arvsordning eller testamente får sina besparingar beslagtagna av den statligt organiserade Arvsfonden med klara politiska syften, från den som kremeras tas kroppens metaller för att gå till samma arvsfond vars mål sätts av regering och riksdag.

I Sverige är nationen, det som ska vara en fog mellan människor, något som av den politiska eliten uppfattas som främmande, som farligt. Statens intressen står över medborgarnas. Den senare är alltid kontrollerbar via sitt personnummer. Statens självförverkligande och rättigheter gentemot medborgarna är vidare i Sverige än i de flesta andra demokratiska länder.

Så kan medborgaren inte stämma staten i Sverige och därför vänder man sig till EU-domstolen för att försvara sina grundlagsstadgade rättigheter. Svensken kan inte som amerikanen stämma staten för att den kränkt honom. Den politiska majoriteten i Sverige och den kartell som sitter i riksdagen har lyckats väl i att omgärda allt vi är och sysslar med med lag, tvång och kontroll. Framförallt har den lyckats kväsa all känsla av nation som separat från stat. Vi måste verka mycket underliga när vi förklarar vårt land för andra.

Sverige som koncept är ett projekt ovanifrån. Frågan är om det måste vara det eller om det går att göra vårt land till ett där nationen är bärande och inte personnumret.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post226

Veto-Nu om gruvor på Österlen

PolitikPosted by Leo Fri, April 12, 2019 08:42:58



Frågan om bolaget Scandivanadium Ltd ska få genomföra sitt tillstånd att provborra efter vanadin inom ett stort område i skånska Simrishamn, Tomelilla, Hörby, Ystad och Sjöbo tuggar sig sakta men säkert igenom rättssystemet. Senast var det Tomelilla kommun som överklagade ett beslut av förvaltningsrätten i Luleå.

Innan vi kommer till huvudfrågan i den här texten kan vi börja med att ägna ett par rader åt det absurda faktum att Bergsstaten och andra instanser i den nordligaste delen av Sverige använder en expertis och vokabulär skapad för gruvdrift i egna områden på en landsdel med helt andra förutsättningar.

Att beslutet från Bergsstaten innehåller det för skånska förhållanden så relevanta påpekandet att anmälan måste ske till länsstyrelsen om ”arbetet ska ske inom så kallad obrutet fjäll” är ett litet smakprov på denna logiska kullerbytta.


Bortsett från att vi alla är överens om att vi till varje pris måste vara rädda om våra obrutna fjäll, kan det för den vetgirige tilläggas att Sveriges sydligaste obrutna fjäll är beläget i norra Dalarna.

Men den stora frågan i det här resonemanget är varken om Österlen är fullt synligt från en norrländsk horisont eller om Scandivanadiums undersökningstillstånd är korrekt beviljat.

Huvudfrågan är mycket mer förfärande än så, nämligen:

Är det möjligt att vi på sikt kan få uppleva stora dagbrott med industriell gruvdrift på Österlen med omnejd?

Tanken svindlar nog för betydligt fler än de som har sin permanenta eller tillfälliga hemvist i det sydöstra hörnet av Sverige.

Men tänk efter själva.

Kommunen vill ha svar om provborrning nära vattentäkt

Gruvnäring avhandlades på manifestation för klimat

Mineraljakten: Lantbrukare till politiker – ”får jag ett schakt här är det slut”

Statliga intäkter från industriell gruvdrift är av tradition Bergsstatens långsiktiga mål med att bevilja undersökningstillstånd. Och företaget Scandivanadiums ägare räknar naturligtvis med att kostnaderna för undersökningarna ska leda till vinster från framtida gruvdrift.

Det råder inget tvivel om att gruvindustrin varit viktig för Sverige i århundranden. Men gruvindustrin är inte, och kommer aldrig att bli, viktig för Österlen.

Här frontalkrockar i stället Bergsstaten och minerallagen med andra intressen och förordningar genom att kasta lystna blickar på marker som är viktiga för den svenska livsmedelsförsörjningen; bördiga jordbruk, näringsrika betesmarker och fruktsamma äppelodlingar.

Inför kommunalt veto mot brytning i alunskiffer

Mineraljakten: Överklaganden kan klubbas under onsdagen

Motioner på mineraltema i rikspolitiken

Dessutom är stora miljövärden i fara. Redan undersökningarna riskerar att medföra bullerstörningar och vibrationer långt utanför de fastigheter som omfattas. Borrhålen blir en direktlänk till grundvattnet, som i värsta fall kan transportera föroreningar och hota tillgången på vårt viktigaste livsmedel – dricksvatten.

I närheten av områdena finns bland annat Vombsjön, som försörjer Malmö med dricksvatten. Ett vattenskyddsområde för en kommunal grundvattentäkt för både Tomelilla och Simrishamns kommuner finns också i närområdet.

Att undersökningarna dessutom sker vid gränsen till Natura-2000 områden, som är särskilt utpekade enligt art- och habitatdirektivet för dess livsmiljöer, står i konflikt med Miljöbalken.

Utöver de negativa miljöeffekterna äventyras även äganderätten. I Skåne berör provborrningarna och dess långtidseffekter ca 4 000 fastigheter som är basen för ägarnas privatekonomier.

Mineraljakten: Beslut väntas om alla överklagandena

Över hundra Scandivanadium-överklaganden avslås

Sandberg (C) om avslag från Luleå: ”Vi överväger att gå vidare”

Det finns redan exempel på hur provborrningsfrågan har förhindrat fastighetsförsäljningar. Detta hinder blir näst intill permanent eftersom det kan ta decennier innan en eventuell gruvdrift kommer igång. Vem som helst kan räkna ut att konsekvenserna för fastighetsvärdena kommer att bli katastrofala.

Att det unika landskapet också påverkas när det gäller kultur och turism är en annan självklar konsekvens.

I närheten av de områden där framtidens gruvhål kan öppna sina gap finns till exempel gullvivemattorna på Brösarps Backar, naturreservatet Stenshuvud, Nils Holgerssons trolska Glimmingehus och det Kivik som varit skådeplatsen för några av Fritiof Nilsson Piratens och Hasse Alfredssons mest underhållande skrönor.

Minerallagens ursprung etablerades av Drottning Kristinas förmyndarregering på 1600-talet för att reglera bergshantering och garantera statens intressen i Bergslagen. Vad vi har framfört i den här artikeln visar att lagen fungerar dåligt i ett förhållandevis tätbebyggt landskap med några av Sveriges bästa jordbruksmarker, miljökänsliga områden, ett dynamiskt näringsliv och växande besöksnäring.

Kommunen vill blockera gruvbolag: ”Vi måste vara lite kaxiga och markera”

Gruvmotståndargrupp även i Hörbytrakten

I ett 2000-talsperspektiv måste intentionen i minerallagen i stället ta hänsyn till lokala förhållanden och samordnas med miljöbalken och äganderätten på ett modernt sätt. Detta gäller naturligtvis på fler platser än i Skåne.

Slutligen konstaterar vi också att taktiken som vissa debattörer praktiserar, nämligen att använda vanadinets potential för att tillverka bättre elbilsbatterier som argument för en framtida skånsk gruvdrift, är dömd att misslyckas på förhand.

Vi minns ju alla hur de blå etanolpumparna kom och gick som hyllad lösning på trafikens miljöproblem när nackdelen med att odla biobränslen på mark avsedd för livsmedelproduktion blev allmänt känd.

Kristina Bendz (M)

Ystad

Jeanette Ovesson (M)

Simrishamn

Magnus Weberg (M)

Sjöbo

Per-Martin Svensson (M)

Tomelilla



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post225

Adjöss med Sverige !

PolitikPosted by Leo Thu, March 21, 2019 14:31:01
Relaterad bild
DET GICK FORT ATT RIVA NER SVERIGE.... grymt fort...

På ett par decennier har man lyckats riva ned vårt Sverige. En gång ett av världens tryggaste och bäst fungerande länder. Ett föredöme och en förebild för omvärlden. Vi hade ett starkt försvar, en fungerande polismakt, en lagstiftning som var anpassad till verkligheten. Ett fungerande samhälle, helt enkelt.

Bilden av dagens Sverige är betydligt mer komplex. Frågar man ’mannen på gatan’ i ett annat land får man idag rätt blandade svar. Ännu många positiva – det svenska ryktet är starkt och mycket fungerar ännu väl – men också hånleenden och kritik. Förutom att Sverige i vissa delar av världen anses vara bidragsparadiset på jorden…

Exakt hur det blev såhär är väl svårt att ange. Många faktorer har samverkat, men några allvarlig anledningar är nog att politikerna har blivit allt mindre analytiker och allt sämre ledare, allt mer avkännare och medlöpare. Den en gång omutliga tjänstemannakåren har politiserats. Lagstiftningen har missat en anpassning till verkligheten. Granskande media har börjat ägna sig åt agendajournalistik och kampanjer.

Försvaret revs ned under två decennier – både av Socialdemokraterna och av Alliansen. Idag har vi knappt två utrustade brigader och anses av försvarsmakten själv, en numera rätt trög och ängslig organisation, ha en förmåga att stå emot ett fientligt angrepp under någon vecka.

Polisen blev överlastad när gränserna lämnades öppna och obevakade. Ringer man – som frilansjournalisten Joakim Lamotte anger i en självinspelad video – till polisen för att anmäla grova mordhot, får man inget svar. Och kåren håller nätt och jämnt näsan ovanför vattenytan och håller på att förlora kriget mot de kriminella gängen.

Utrikesdepartementet är fullt av politruker och politiska aktivister med specifika agendor. Stora delar av diplomatkåren tycks sakna den tyngd och det omdöme som en gång var UD:s kännetecken. Fallet med den nu Säpoutredda f d Kinaambassadören – en före detta folkhögskoleutbildad journalist – är ett tydligt exempel på en utrikesförvaltning i förfall.

Lagstiftningen klarar inte av de stora och överhängande hot mot vårt land som huseringen av tusentals aktiva och potentiella terrorister – islamister, nationalsocialister och den ’autonoma’ yttersta vänstern – utgör. Grundlagen likställer deltagande i en terrororganisation med medlemskap i en fotbollsklubb…

Det finns flera olika delar av grundlagen som borde ha ändrats. Det hade gått. Problemen har varit kända i många år och vi har haft två val – 2014 och 2018 – där man hade kunnat skapa majoritet för en skärpning av grundlagen vad t ex gäller terrorism.

Det gör att vi nu är så handfallna, att vi forcerat och skräckslaget sitter och diskuterar IS-terroristerna på sociala media. Allt medan ansvarige minister Morgan Johansson uppgivet konstaterar att lagrådet säger ’nej’ till nya terroristlagar.

Men detta skulle ha hanterats för flera år sedan!!!

Det är klart att lagrådet säger ’nej’. Lagrådet skall granska lagförslag och säga bu eller bä. Det är deras uppgift. Morgan Johanssons uppgift som minister är att lägga fram lagförslag till riksdagen i tid, så att de kan klubbas. Det har han missat. Att skylla på lagrådet duger alltså inte.

Som bekant sade lagrådet även ’nej’ till den så kallade gymnasieamnestin, vilken ändå röstades igenom av riksdagen i våras med Centerns hjälp. Så det går, om man vill. Låt vara att en grundlagsförändring behöver ett val emellan.

Detta sammantaget med att vård, skola och omsorg brakar samman gör att vi medborgare tröttnar och tar egna initiativ. Söker andra vägar, kanske tar våra barn från en skola som mer liknar ett slagfält än en läroanstalt. Eller söker vård utomlands. Eller helt enkelt flyttar från Sverige, eftersom vi inte längre förstår #vadfanfårjagförpengarna…

Och lokalt tar kommunerna egna initiativ. Lokalpolitikerna sitter sällan i elfenbenstorn fjärran från väljarna, inlåsta bakom säkerhetsanordningar. Moderate kommunstyrelseordföranden Christian Sonessons agerande i Staffanstorp är ett sådant eget initiativ. Där säger kommunstyret – Moderater och Sverigedemokrater – nej till att ta emot IS-terrorister. När staten inte kan sätta med foten, måste kommunerna göra det.

Därmed ser vi också den svenska statens förfall och vi väntar på nästa kommunala veto, där kommunerna numera – visar SKL:s granskning – går back på grund av en migrationsvåg som staten borde ha hejdat men inte förmådde hantera. Hultsfred var ute och fronderade redan 2017. Fler lär följa.

Det fick fort att riva ned Sverige, för inte så länge sedan en fungerande nationalstat. Framöver gäller det att – om man ens bor kvar i landet – noga välja rätt kommun att bo i. Staffanstorp lär nog växa betydligt…

Text: Chrustopher Jarnvall
Jag heter Christopher Jarnvall och har under många år fört offentliga samtal med stora delar av samhället. Under åren har jag hunnit med att vara politisk redaktör i dagspressen och har under ett par decennier givit ut nyhetsbrev kring olika ämnesområden. Sedan kom sociala media med alla dess möjligheter… Jag är intresserad av att läsa nyheter sådana de är och med alla fakta på bordet. Därför kommer jag att skriva om det som sker just utifrån den förutsättningen. Det skall handla mycket om samhälle – inte minst vård, omsorg och säkerhet. Mina värderingar väver jag inte in i nyhetsartiklarna. Dem sparar jag till de kommentarer jag skriver vid sidan av de rena nyhetsartiklarna. Jag kommer också att hålla mina värderingar till min sida ’Samtal med samhället’.





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post224

Klimatbålet - har tänds!

Life in BalancePosted by Leo Tue, March 19, 2019 19:19:56


Som alla mina läsare vet så ställer jag mig i huvudsak bakom den syn på klimatfrågan, från en vetenskaplig synvinkel, som landets ledande klimatforskare Lennart Bengtsson och de övriga Kungliga Vetenskapsakademins geologiska grupp, gett uttryck för. Jag ifrågasätter inte heller mycket av vad IPCC:s forskare har yttrat. Jag utgår från att dessa forskare vet vad de talar om.

Lennart Bengtsson har nyligen i en Expressen-intervju framhållit att, med vad vi vet idag, finns ingen grund för någon större oro för klimatet under resten av detta århundrade. Vi skall även veta att den rapport från IPCC, som alla klimatalarmister alltid hänvisar till, är inte som man säger en forskningsrapport utan en politiskt förhandlad s.k. sammanfattning för policymakers. IPCC-rapporten är alltså inte ett vetenskapligt dokument utan ett politiskt.

Jag har tidigare i bl.a. en TV-pod pekat på att klimatalarmismen utvecklats till en rörelse med alla rekvisit som är kännetecknande för en domedagssekt. Vi har i ett halvt sekel matats med ständiga förutsägelser om nära förestående undergångsscenarier varav inget har materialiserat. Sektens främsta apostel Al Gore har haft fel i alla förutsägelser som han gjort, för det mesta har utvecklingen blivit den rakt motsatta mot hans domedagsprognoser. Detsamma gäller några av våra egna välkända domedagsprofeter Johan Rockström, Anders Wijkman och miljöpartisten VäderPär.

Klimatdomedagssekten förtröttas trots alla sina felprognoser dock inte. Den har med oerhörd framgång fått stöd från nästan hela samhällets etablissemang och den drivs frenetiskt av etablissemanget inom politik, media, företag, akademiadministration, utbildning, kultur m.fl. ”goda” kretsar i samhället. Att ifrågasätta sektens trossatser är numer ytterst riskabelt för den som på något sätt, för sin utkomst, är beroende av försörjning från samhälle och företag. Idag är det i stort sett bara oberoende pensionerade äldre högt bildade naturvetare som har råd att uttala en avvikande uppfattning. Inte ens alla i den kretsen vill öppet visa sin ”otro” för att undvika att bli utfrysta ur samhällsgemenskapen och skandaliserade i propagandapressen. Alla MSM (main stream media) står massivt bakom sekten och propagerar totalt ensidigt för dess trossatser. Detta erkänner de öppet utan omsvep.

Säg att domedagssekten ändå har rätt

Låt mig för en gångs skull utgå från att klimatdomedagssekten den här gången har rätt, och att världen går mot en klimatkatastrof före år 2030. Låt mig anta att påståendet från sekten att enda sättet att undvika domedagen är att världen kraftigt minskar utsläppen av växthusgasen koldioxid under det kommande decenniet.

Nästan hela vårt etablissemang säger ju att det är så och ingen vågar uttrycka någon annan tro. Man radar upp olika drakoniska restriktioner som vi vanliga medborgare måste ikläda oss i våra liv för att rädda världen. Vi skall sluta flyga på solsemester, vi skall sluta åka bil, vi skall sluta äta kött och bara leva på spannmål och fröoljor som gör oss metabolt sjuka, vi skall ha kallare i våra bostäder m.m.. Det är ingen ände på alla de krav som sektens och samhällets etablissemang försöker tvinga på oss. Metoderna som används för att trycka ner medborgarna och få dem att underordna sig når nya höjder, när man därtill vänder våra barn mot oss genom att indoktrinera dem i domedagsektens tro i skolan. Greta-rörelsen är ett levande exempel på det senare.

Vad gör då etablissemangets alla figurer själva? Aldrig tidigare i vår historia har denna grupp excellerat så till den grad i resande runt hela världen som idag. Och de av våra politiker som flyger och far mest är enligt en undersökning den fundamentalistiska kärnan i domedagssekten – nämligen Miljöpartiets politiker. Och de väljer därtill ofta att flyga i lyxklass där deras s.k. carbon footprint blir dubbel (läs Isabella Lövin). Under mina år tror jag inte jag haft någon bekant som flugit så mycket som domedagsprofeten Anders Wijkman. Alla dessa makthavare försvarar sig med att de gör så viktiga samhällsinsatser så att de måste flyga mycket. Hur trovärdigt är det?

Har ni någonsin sett ett initiativ från någon av etablissemangets makthavare att ersätta sina allt mer frekventa och extravaganta flygresor och andra resurskrävande ovanor, med någon som helst åtgärd för att försöka minska sitt carbon footprint? Nej, jag tänkte väl det.

Varför tar inte våra klimatpolitiskt engagerade politiska ledare, företagsledare, ämbetsmän, miljötjänstemän m.fl. initiativ, inom det likaledes klimattroende EU, till att ersätta flertalet konferenser och sammanträden som kräver flygtransporter med TV-konferenser? Varför genomförs inte sektens främsta seanser – FN:s klimatkonferenser med uppåt 50.000 deltagare som TV-konferenser?

I dessa tider när man kräver av oss vanliga människor att vi skall underkasta oss drakoniska inskränkningar i vår frihet, då lyfter detta etablissemang inte ett finger för att föregå med gott exempel. Man kan inte försvara sig med att det inte går. Idag är tekniken på plats som mycket väl skulle kunna genomföra EU:s flesta möten via TV-mediet. Jag tror t.o.m. att dessa möten skulle bli mer fruktsamma och de skulle inte bara kraftigt reducera politikernas carbon-footprint utan de skulle spara oerhört mycket tid och kostnader som går åt till själva resandet.

Redan på 70-talet när jag kom ut i en ledande roll i näringslivet så slogs jag av, att dessa företag som sa sig ständigt jaga kostnader, aldrig brydde sig om de ledande direktörernas enorma rese- och hotellkostnader. Jag var på 90-talet med om att inom ABB försöka plantera in TV-konferenser, men det gick inte eftersom motståndet från de resande direktörerna var kompakt. Resandet är helt enkelt en av elitens främsta statussymboler. Hur många gånger har jag inte hört företagsledare och politiker skryta över alla sina flygtimmar och hur många dyra middagar har jag inte avnjutit på världens lyxhotell i samband med resorna.

Låt oss – fotfolket nu avkräva alla politiker, direktörer m.fl. som ständigt skryter över sitt klimatarbete att de börjar föregå med gott exempel, för att vi skall tro att de menar allvar med sitt engagemang för klimatet.

Stefan Löfven ta nu tåget och åk ner till dina klimatpolare i EU:s ministerråd och föreslå att flertalet av era sammanträden skall avhållas som TV-konferenser. Vidta åtgärder här hemma för att tillsammans med Ericsson bygga upp världens bästa infrastruktur för telekonferenser för beslutsfattare. Du kommer på köpet att spara massor av tid som du kan använda för att lösa problem här hemma och du slipper en massa middagar som bryter ner din hälsa.

Vilket parti blir det första att inför EU-parlamentsvalet lägga fram krav på att parlamentet börjar bygga upp en infrastruktur för att kunna sammanträda via telekonferenser?

Vilket politiskt korrekt företag blir det första att börja ersätta direktörernas resande med TV-konferenser inom det hållbarhetsarbete som de så vältaligt skryter med?

Etablissemanget försvarar sitt enorma carbon footprint med att man ”klimatkompenserar”, men detta är en myt. Om klimatkompensation och handel med utsläppsrätter hade haft någon som helst effekt skulle det för länge sedan synts på utsläppen, vilket det inte gör. De ökar och kurvan över takten i utsläppen vred faktiskt av uppåt förra året.

Om vi vanliga människor skall ta era klimatkrav och klimatskatter på allvar kräver vi att ni själva först föregår med ett Gott Exempel!

Lars Bern



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post223

Lämna det skjunkade skeppet

Life in BalancePosted by Leo Fri, February 08, 2019 16:56:21


Krönika: Allt fler svenskar planerar landsflykt

Trots att de älskar Sverige och vet att de aldrig kommer att bli helt lyckliga i ett annat land, planerar nu allt fler svenskar att lämna fosterlandet. Johanna Mörk är en av dem.

Johanna Mörk / 7 februari, 2019

Förra året var säkerheten och den höga brottsligheten det stora samtalsämnet, samt hur utvecklingen skulle kunna vändas. Men nu verkar det som om den vakna delen av befolkningen helt enkelt kommer att ge upp och påbörja utflyttning – numera diskuteras det på parmiddagarna vilka länder som är bra att flytta till.

Januariöverenskommelsen blev droppen som fick bägaren att rinna över för många, men även PK-korridoren, de höga skatterna, risken att utsättas för våld och andra brott, de dåliga skolorna, ilskan mot våra usla politiker och den kommande islamiseringen anges som skäl. Några tänker sig Mallorca, Spanien eller Portugal, andra Österrike eller England.

På ett sätt vore det rätt åt våra usla politiker, då kan de sitta där med sin nya röstboskap och försöka driva in världens fjärde högsta skattesatser från dem. Lycka till med det! Inte ens tunnelbanebiljetter verkar våra nya svenskar vara beredda att betala för, och att få dem att stå på busshållplatsen klockan sex på morgnarna i snöyran, insvepta i sina traditionella afrikanska kläder, för att åka till jobbet torde vara en “utmaning”.

En svensk tidigare statsminister skröt vid mötet med en amerikansk president att i Sverige var arbetslösheten och kriminaliteten minsann mycket låg. Den amerikanske presidenten svarade då att även i USA är arbetslösheten och kriminaliteten mycket låg – bland den svenska befolkningen. Bam! Där satt den.

Till omvärldens stora förvåning är det alltså detta arbetsamma och strävsamma folk som den politiska klassen i Sverige har bestämt sig för att byta ut. Vi kan bara hoppas att vi svenskar är välkomna någon annanstans i världen. Kanske kan vi bli världens nya valloner, det vill säga ett hårt arbetande folk med gott rykte som kan flytta till olika länder och bidra. Ja, det svenska folket kommer nog att bestå, men kanske inte på vår egen landyta som har sålts ut av våra politiker.

Sverige för alltid i våra hjärtan

För alltid kommer vi att ha kvar drömmen om vårt hemland och vi kommer att upprätthålla den kultur som politiker och tjänstemän (i vår tjänst) sa inte fanns.

Ingrid Lomfors är historiker och överintendent för Forum för levande historia. I detta anförande som hon gjorde på konferensen Sverige tillsammans mitt under brinnande flyktingkris i oktober 2015 sa hon:

– Föreställningen att det skulle finnas en enhetlig inhemsk kultur som går tillbaka till urminnes tider är falsk, den bygger inte på fakta, vi har alltid stått under influenser utifrån.

När jag var ung hade jag en ingift släkting från Estland. Han och hans bror stod varje torsdag på Norrmalmstorg i Stockholm och protesterade mot den sovjetiska ockupationen av deras älskade hemland. I åratal pågick detta, och jag upplevde på nära håll hur plågade och bittra de var. Inte trodde jag då att jag själv skulle stå på samma torg 40 år senare och protestera för ett fritt Sverige.

Politikerna räknar med vår fosterlandskärlek

Jag flyttade med man och barn till Spanien under några år under 1990-talet. En dag när vi firade spanjorernas helgdag tillsammans med familjer med picknickkorgar, barn som lekte och stora familjer som samlats på festplatsen sa min då 6-åriga dotter spontant:

– Mamma, jag hör inte hemma här.

Där och då bestämde jag mig för att flytta hem till Sverige igen. Det är ingen enkel process att byta hemland. Sverige ligger djupt i svenskarnas rötter och jag längtade hem. Det är just den hållhake som våra politiker har på oss – att vi älskar Sverige.

Men det finns gränser och en dag brister även den sista tråden, och det verkar som om den faktiskt har gjort det för många. Min egen hemkära lillasyster börjar nu på fullt allvar planera en flytt, även om jag tror att något av våra nordiska grannländer är vad hon och hennes familj tänker sig. Jag skulle tro att vi redan under 2019 kommer att se en ökning av familjer som lämnar Sverige. Särskilt de som försökt öppna ögonen på vänner och bekanta under många år, och som nu känner att man liksom Don Quijote kämpat färdigt mot väderkvarnarna.

”I rest my case”

Jag vill samtidigt passa på att önska den nya befolkningen lycka till med landet. Lycka till med att sköta jordbruket, skogen, våra institutioner och våra vackra städer. Klimatet är kallt och ni kan inte förvänta er att alltid befinna er i inglasade och uppvärmda shopping-gallerior. Elkrisen kommer och då blir dessa troligtvis omöjliga att värma upp. Det är hårt arbete med snöröjning, skogsavverkning och att sköta detta stora kalla land. Vi svenskar kommer på avstånd att se hur landet utvecklar sig. Vi är inte positiva, i så fall skulle vi inte ha lämnat. Men som man brukar säga i amerikanska advokatfilmer:

”I rest my case.”

Flytta nu – innan järnridån byggs

Kanske kommer Sverige att bli ett nytt arabland, ekonomiskt understött av Mellanöstern, men det finns också ett annat scenario. I går kunde man läsa på SVT att en inflytelserik socialdemokratisk tankesmedja föreslår att regeringen ska låna 3 600 miljarder kronor i det svenska folkets namn, för att upprätthålla välfärden och göra nödvändiga investeringar. Ett sådant lån skulle innebära att vi lämnar över makten över landet och dess naturtillgångar till den finansiella Globalistiska eliten. Naturligtvis är detta utländska bankirers våta dröm – en möjlighet för dem att ”köpa” Sverige precis som de gjort med Grekland. Det känns konstigt att vänsterintressen på detta sätt lierar sig med och lägger förslag som spelar de globala superkapitalisterna i händerna. Men som vi tidigare skrivit om här på I&M, lever vi numera i den uppochned-vända världen.

När människor under 1950- och -60-talen började flytta ut från Östeuropa byggdes den så kallade järnridån. Om svenskar nu börjar lämna landet, kanske makten slår ett slags ekonomisk järnridå runt Sverige, för att förhindra utflyttning av de arbetsamma etniska svenskarna. Svenskarna har stora försörjningsbördor för inflyttade grupper och kanske kommer detta att anföras som skäl till att man inte får flytta härifrån. Att pensionsbesparingar kommer att konfiskeras känns inte längre omöjligt. Allt kan hända i den absurda mardröm som numera är Sverige.

Man undrar varför just vi drabbades så hårt?

Svaret är enkelt – för att vi tillät det.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post222

I natt - jag drömde...

PolitikPosted by Leo Sun, January 27, 2019 15:38:02
Österlen 2019-01-26


Min hjärtevän Karin Nylund - skrev dessa rader - när hon under ett nattjobbspass - fick Världen rasande över sig.... Karin jobbar bl.a med ungdomar, som har bokstavskombinationer - som sin vardag.


Jag är så STOLT över Karin och hennes förmågor!

Detta är Karins text:

Jag kunde inte sova i natt....

Mitt liv är kaos, men så är hela vår tillvaro. Hade en gång en lärare, en mentor som sa att ” det som sker i det lilla, det sker också i det stora”. Och nu kan jag se att det är precis så. Det är kaos i det stora, inte bara i vårt land utan i många länder. Och det är kaos i så många enskilda människors liv.......

Så min stora undran är,

Varför är vi så få?

Varför är vi så få som ser igenom det som nu sker?

Varför är vi så få som kan se helheten? Se kaoset och förstå vart det leder?

Det vi hade håller på att nedmonteras. Varför vill inte människor se vad som sker?

Girigheten och maktlystnaden styr. Mitt framför våra ögon, överallt, på TV och andra medier, uttalas lögner. Påståenden om hur vi har det som faktiskt inte stämmer med verkligheten.

T. ex att vi är ett rikt land. Att vi har ett välfärdssamhälle.

Om detta skulle vara sant, varför blir då fler och fler sjuka?

Varför har vi då så många som lever på och under existensminimum? Hemlösa, fattigpensionärer, ensamstående m barn?????

Vi påstår oss vara ett humanitärt och fredsälskande folk och land. Om det skulle vara sant, hur kan vi då fortsätta tillverka och exportera vapen och maskineri som skapar kaos i andra länder, som stympar, förgör och dödar andra människor?

De säger att vi är en demokrati. Hur kan det då få ske att människor, vanliga människor som du och jag, sätter på sig gula västar t.ex och bara påtalar vad som sker, och genast blir de kallade terrorister och brutalt slås ned? Och t.o.m massmedia, så gott som unisont, fördömer dessa yttringar???

Vi påstår oss vara ett modernt jämlikt samhälle.

Om det skulle vara sant, hur kan det då ff få förekomma så mycket våld mot kvinnor? Både inom hemmet och utanför. Om vi hade ett jämlikt samhälle varför har vi då ff såna stora skillnader i löner? Om vi hade ett jämlikt samhälle, varför får då starka kvinnor som uttalar sig offentligt så mycket negativa kommentarer, både hat, hot och okvädingsord. Om vi är jämlika ska vi då inte stötta varann istället för att stjälpa varann. Och om det var sant att vi har ett jämlikt samhälle hur kan det då bara få förekomma såna saker som det som skett i vår Akademi? Ytterligare en händelse i det stora som visar på vad som oxå sker i det lilla.

Om vi har ett jämlikt samhälle, hur i hela friden kan vi då se genom fingrarna på att könsstympning förekommer? M.M. M.M.

Jag har fantastiska män omkring mig som verkligen ser och stöttar mig och andra kvinnor på bra kraftfulla sätt, så jag vet att ni finns.

Och jag älskar er! Men vi behöver bli fler som vågar stå upp för vad vi ser och faktiskt göra nåt åt det.

Jag kan inte längre bara se på, utan nu vill jag oxå agera på något sätt.... I denna stund vet jag inte hur, behövde just nu bara få lufta mina lungor, sätta ord på allt det som rör sig inne i mitt huvud.

Ni får gärna hjälpa mig hur komma vidare och kunna påverka det som sker i en mer positiv utveckling?

Jaa du älskade man, mycket tankar, oro, ilska och sorg....



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post221

Hot mot svenska JUDAR

Life in BalancePosted by Leo Sun, January 27, 2019 15:32:45

De senaste dagarna har vissa individer på vänsterkanten skamlöst utnyttjat det faktum att den 27:e januari är Förintelsens minnesdag för att slå ner på de demonstrationer mot maktmissbruk som är planerade att äga rum idag. En av dem som spritt lögner om demonstrationerna på sociala medier är den socialdemokratiska prästen Helle Klein då hon kallar dem för “högerextrema”. Klein är trots sin egen judiska bakgrund dock Palestinavän och en av dem som i svensk offentlighet som tydligt tagit ställning mot staten Israel och även drevat mot kristna som velat värna kristendomen och korset som symbol. Klein samarbetar även med socialdemokratiska Tro och solidaritet som banat väg för islamister i Sverige.

Den ansvarslösa svenska migrationspolitiken har bland många andra samhällsproblem inneburit och innebär att man importerat etniska konflikter och antisemitism från Mellanöstern. Sverige har tidigare inte varit otryggt för judar på samma sätt som det är idag, trots att här sedan 40-talet funnits nazistsympatisörer (på den tiden främst socialdemokrater) och i nutid organisationer som NMR. Att det finns nazister är välkänt och dessa utgör också en risk mot judar, men de är numerärt marginella och är dessutom en väldigt kartlagd grupp jämfört med de numera tusentals våldsbejakande islamister och potentiella terrorister som i dag fritt rör sig i Sverige, samt statligt finansierade muslimska organisationer som har en antisemitisk agenda. Sverige idag är ett land där det utförs brandattack mot en synagoga. Detta är konsekvenser av den dysfunktionella migrationspolitik som förs i Sverige sedan flera decennier. Senast är det SSU i Malmö som uttalat sig judehatiskt och härbärgerar antisemiter. Många judar är väldigt bekymrade för denna utveckling, kan jag berätta. Sverige är faktiskt ett av de länder i EU där majoriteten av den judiska befolkningen tycker att antisemitismen ökat de senaste fem åren.

Att utnyttja Förintelsens minnesdag för att slå ner på dem som demonstrerar för att Sverige ska bli ett land som tar ansvar, värnar de egna medborgarna och är tryggt och där människor inte behöver vara rädda, är riktigt, riktigt ohederligt. Den maktelit som systematiskt förstör Sverige känner givetvis oro för att den ska kläs av och avslöjas. Många har fått nog. Folket börjar höja sin röst. Det går bra att göra det, samtidigt som man med sorg och respekt minns Förintelsen och dess offer. Jag minns mina mördade släktingar med sorg men vet också att jag vill ge mina barn en värdig framtid. De två sakerna motsäger inte varandra. Tvärtom.

Katerina Magasin. Fri journalistik. Stötta gärna via swish 0733289122 eller konto SEB 5206 1604 404. Pay Pal: info@katerinamagasin.se - stort tack till er som donerar.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post220
Next »