Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

PUT In some War

PolitikPosted by Leo Sat, January 14, 2017 17:03:50



Det ryska hotet är på riktigt. Men det får samtidigt inte bli till en konspirationsteori, där all kritik mot etablerade medier och partier betraktas som Putins verk,
skriver gästkolumnisten Håkan Boström i GöteborgsPosten (GP)

13 jan, 2017

Det är mycket tal om rysk påverkan just nu. Bakgrunden är förstås det amerikanska valet. Enligt underrättelsekällor var det ryska hackare med kopplingar till Kreml som såg till att interna mail från Demokratiska partiet läckte ut i offentligheten. Det är dock högst oklart i vilken mån detta påverkade valutgången.

Här gäller det att hålla två saker i huvudet samtidigt. Det är ingen hemlighet att Ryssland ägnar sig åt avlyssning och påverkansarbete. Det är man inte ensamma om att göra. Minns att USA avslöjades med att ha avlyssnat Angela Merkels mobiltelefon så sent som år 2013. USA har också länge finansierat medier som Radio Free Europe, för att sprida sin världsbild. Ryssland gör idag detsamma med kanaler som Russia Today och Sputnik News.

Det nya med ryssarnas agerande är kombinationen av hackningoperationer och läckor till medierna. På detta sätt kan man ensidigt gynna aktörer i andra länder. För den oberoende pressen innebär det ett dilemma. Å ena sidan riskerar man att bli instrument åt en källa som i detta fall är en främmande makt. Å andra sidan är det varje publicists främsta ansvar att publicera det som är sant och relevant – oavsett källa.

I en intervju med brittiska BBC strax före jul erkände New York Times chefredaktör, Dean Baquet, att han legat sömnlös över vetskapen att han kanske gått Putins ärenden när han publicerat läckt material. Men han påpekade samtidigt att alternativet – att inte publicera sanningen – hade varit värre. Pressen i ett demokratiskt land kan inte ta politiska hänsyn i sina publiceringsbeslut.

Denna hållning är sedan länge norm även inom svensk press. I april 2015 kopierade någon olovligen Sverigedemokraternas mailserver från ett webbhotell i Karlskrona. Sedan dess har vi med jämna mellanrum kunnat läsa utdrag ur partiets interna korrespondens i kvällspressen. En journalist får själv aldrig begå dataintrång i tjänsten.

Däremot kan källor i princip begå vilka brott som helst. Så länge inte tidningarna uppmanar till brott – till exempel genom att betala källorna – begås inget fel från pressens sida. Det finns inget rättvisa i detta. Pressens källor har nästan alltid en egen agenda och vissa har fler fiender än andra. Fråga Håkan Juholt.

Det kan mycket väl hända att ryska hackare lägger sig i det svenska valet 2018. För tidningarna gäller dock samma princip som tidigare. Att publicera det som är sant och relevant. Det står på intet sätt i strid med att vi måste stärka vår säkerhetspolitik och bekämpa IT-brottslighet.

Det ryska hotet är på riktigt. Men det får samtidigt inte bli till en konspirationsteori, där all kritik mot etablerade medier och partier betraktas som Putins verk. Anklagelser om påverkanskampanjer måste beläggas och konkretiseras. Säkerhetstjänsten bli mer transparent. Riktiga läckor skiljas från desinformation. Svepande utsagor om dolda utländska intressen riskerar bara att skapa mer misstro mot offentligheten – så som fallet är i Ryssland självt. Då har Kreml uppnått sitt mål utan att behöva göra särskilt mycket alls.





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post52