Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

Vad menas med RADIKALISERAD?

Life in BalancePosted by Leo Fri, February 09, 2018 15:24:18



Att bli kallad radikaliserad är idag en komplimang. Jag bär epitetet med stolthet. Ser mig själv i spegeln och sträcker på mig. Gratulerar mig själv, min röst har trängt igenom och gör avtryck. Självklart har jag radikaliserats i takt med att situationen i samhället förändrats till det sämre. Jag är radikalt emot att maktmissbruket och nedmonteringen av Sverige tillåts pågå. Jag anser att radikaliserade tider kräver en radikaliserad kamp. Och jag radikaliseras gärna ytterligare. Motståndet mot oss som vågar se verkligheten utan att blunda gör mig bara starkare.

TEXT: Katerina Janoush



De som fortfarande inte förstår att vårt samhälle befinner sig i kris tycker att jag, och andra radikaliserade som öppet säger vad de anser, är ett hot mot deras förljugna världsbild. Det betyder att det jag gör är rätt. Deras attacker och försök till karaktärsmord är ett kvitto på att min – vår! – kamp är välbehövlig. Precis som suffragetterna som brände behåar var ett hot mot ett mossigt patriarkat, precis som Rosa Parks var en nagel i ögat på rasisterna, precis som partisanerna som slogs mot Hitler var radikala och radikaliserade och hatade av dem som representerade diktaturen, precis som de modiga kvinnorna i Iran som sliter av sig den förtryckande slöjan utmanar mullorna som avskyr kvinnors frihet.

Åh vad jag älskar att tillhöra den sidan, det vill säga folket, som fått nog. Det är riktigt vackert att vara radikaliserad! Att stå upp för de svaga, för dem som saknar en röst. Fattigpensionärerna, de misshandlade, de våldtagna, de förtryckta, de rädda. Det visar att vi vägrar acceptera övergrepp och förtryck. Det är ett tecken på att vi höjer våra röster i protest mot de övergrepp som just nu pågår mot vårt land.

Jag är radikaliserad i det att jag, liksom många andra, avskyr importerad kriminalitet och vill bjuda motstånd mot ansvarslös politik som tillåtit den gro sig allt starkare. Jag är radikaliserad när jag anser att överfallsvåldtäkter och gängvåldtäkter, som till 90% utförs av män med utomeuropeiskt ursprung, är ett allvarligt hot mot vårt samhälle. Jag är radikaliserad när jag säger det rätt ut utan att backa: Det finns kulturer där kvinnor anses mindre värda. Av dessa kulturer med sjuka värderingar har mängder av män släppts in i Sverige. De kriminella element som finns bland dessa förnedrar Sveriges flickor och kvinnor och hotar vår trygghet. Jag är gärna radikaliserad när jag vägrar tramsa med och säga “alla män våldtar”. För det gör de inte. Alla män våldtar inte. Tvärtom har ni, ansvarslösa politiker, importerat våld och förödelse som nu drabbar landets medborgare i stor skala och på ett sådant sätt att vi alla måste skydda oss med de medel som står till buds.

Jag är radikaliserad, absolut. En radikal försämring av landet kräver radikala åtgärder. De metoder som fungerade förr är i dag verkningslösa. Rättsväsendet har abdikerat. Polisen går på knäna. Jag efterlyser fler radikaliserade, radikala politiker! Jag efterlyser mod och handlingskraft. Att bli radikaliserad är en reaktion när inget annat återstår. Det är etablissemangets lamhet och lögner som fört oss hit. Det är ni, som ljugit, mörkat och tillåtit förfallet, som är de skyldiga.

De som en gång var verkligt radikala, vänstern, de har somnat in. De sitter nu och tramsar med i det jolmiga mainstreamsnacket, ängsligt sneglande åt olika håll, måna om att vara till lags. Vindsvåningsvänstern, kaviar- och champagnekommunisterna, ja, vi kan kalla dem allt möjligt, dessa tröga bromsklossar som dessvärre infiltrerar kommuner, landsting och förvaltningar och som förstör generationer av ungdomar med sina förvridna idéer. Deras föräldrar var ute och gick med plakat, de slogs mot förtryck, de protesterade högljutt på gator och torg mot lite allt möjligt, de till och med ockuperade hus. De samlades och smidde planer. Kanske hade de inte alltid rätt, men de var i alla fall aktiva och deras energi var beundrandsvärd, liksom deras mod. Men deras barn har tjockat på sig och blivit tröga och räddhågsna. Fega. De vägra ta in det som sker, förblindade av sin medelklassiga bekvämlighet. Kanske är ni inte ens vänster. Kanske är ni bara ett gäng ynkryggar som inte begriper ett skvatt av vad som pågår, och tror att era ord fortfarande har relevans.

Tiden är radikaliserad och radikaliserande. Samhället befinner sig i något som mycket snart kan kallas tipping point. Morden avlöser varandra, liksom våldtäkterna. Skolan är i fritt fall, vandaliseringen av allt som vi respekterar pågår för fullt och tilltar. Det är ont om poliser, ont om vuxna människor som kan ställa sig upp och kavla upp ärmarna för att åstadkomma en förbättring.Radikaliserad är det nya normala. Det är ett svar på vansinnet, på maktmissbruket, på propagandan, på den strypta yttrandefriheten, på förtvivlan, på nonchalansen, på urspårningen, på det faktum att den svenska samhällsutvecklingen påminner om en kärnkraftsolycka i slow motion.

Att fortsätta leva i förnekelse fungerar inte längre!!!!

Hur mår DU egentligen, - > DU som ännu inte har förstått?








  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post174