Leo-Bloggen

Veto-Nu om gruvor på Österlen Politik

Posted by Leo Fri, April 12, 2019 08:42:58

Blog image


Frågan om bolaget Scandivanadium Ltd ska få genomföra sitt tillstånd att provborra efter vanadin inom ett stort område i skånska Simrishamn, Tomelilla, Hörby, Ystad och Sjöbo tuggar sig sakta men säkert igenom rättssystemet. Senast var det Tomelilla kommun som överklagade ett beslut av förvaltningsrätten i Luleå.

Innan vi kommer till huvudfrågan i den här texten kan vi börja med att ägna ett par rader åt det absurda faktum att Bergsstaten och andra instanser i den nordligaste delen av Sverige använder en expertis och vokabulär skapad för gruvdrift i egna områden på en landsdel med helt andra förutsättningar.

Att beslutet från Bergsstaten innehåller det för skånska förhållanden så relevanta påpekandet att anmälan måste ske till länsstyrelsen om ”arbetet ska ske inom så kallad obrutet fjäll” är ett litet smakprov på denna logiska kullerbytta.


Bortsett från att vi alla är överens om att vi till varje pris måste vara rädda om våra obrutna fjäll, kan det för den vetgirige tilläggas att Sveriges sydligaste obrutna fjäll är beläget i norra Dalarna.

Men den stora frågan i det här resonemanget är varken om Österlen är fullt synligt från en norrländsk horisont eller om Scandivanadiums undersökningstillstånd är korrekt beviljat.

Huvudfrågan är mycket mer förfärande än så, nämligen:

Är det möjligt att vi på sikt kan få uppleva stora dagbrott med industriell gruvdrift på Österlen med omnejd?

Tanken svindlar nog för betydligt fler än de som har sin permanenta eller tillfälliga hemvist i det sydöstra hörnet av Sverige.

Men tänk efter själva.

Kommunen vill ha svar om provborrning nära vattentäkt

Gruvnäring avhandlades på manifestation för klimat

Mineraljakten: Lantbrukare till politiker – ”får jag ett schakt här är det slut”

Statliga intäkter från industriell gruvdrift är av tradition Bergsstatens långsiktiga mål med att bevilja undersökningstillstånd. Och företaget Scandivanadiums ägare räknar naturligtvis med att kostnaderna för undersökningarna ska leda till vinster från framtida gruvdrift.

Det råder inget tvivel om att gruvindustrin varit viktig för Sverige i århundranden. Men gruvindustrin är inte, och kommer aldrig att bli, viktig för Österlen.

Här frontalkrockar i stället Bergsstaten och minerallagen med andra intressen och förordningar genom att kasta lystna blickar på marker som är viktiga för den svenska livsmedelsförsörjningen; bördiga jordbruk, näringsrika betesmarker och fruktsamma äppelodlingar.

Inför kommunalt veto mot brytning i alunskiffer

Mineraljakten: Överklaganden kan klubbas under onsdagen

Motioner på mineraltema i rikspolitiken

Dessutom är stora miljövärden i fara. Redan undersökningarna riskerar att medföra bullerstörningar och vibrationer långt utanför de fastigheter som omfattas. Borrhålen blir en direktlänk till grundvattnet, som i värsta fall kan transportera föroreningar och hota tillgången på vårt viktigaste livsmedel – dricksvatten.

I närheten av områdena finns bland annat Vombsjön, som försörjer Malmö med dricksvatten. Ett vattenskyddsområde för en kommunal grundvattentäkt för både Tomelilla och Simrishamns kommuner finns också i närområdet.

Att undersökningarna dessutom sker vid gränsen till Natura-2000 områden, som är särskilt utpekade enligt art- och habitatdirektivet för dess livsmiljöer, står i konflikt med Miljöbalken.

Utöver de negativa miljöeffekterna äventyras även äganderätten. I Skåne berör provborrningarna och dess långtidseffekter ca 4 000 fastigheter som är basen för ägarnas privatekonomier.

Mineraljakten: Beslut väntas om alla överklagandena

Över hundra Scandivanadium-överklaganden avslås

Sandberg (C) om avslag från Luleå: ”Vi överväger att gå vidare”

Det finns redan exempel på hur provborrningsfrågan har förhindrat fastighetsförsäljningar. Detta hinder blir näst intill permanent eftersom det kan ta decennier innan en eventuell gruvdrift kommer igång. Vem som helst kan räkna ut att konsekvenserna för fastighetsvärdena kommer att bli katastrofala.

Att det unika landskapet också påverkas när det gäller kultur och turism är en annan självklar konsekvens.

I närheten av de områden där framtidens gruvhål kan öppna sina gap finns till exempel gullvivemattorna på Brösarps Backar, naturreservatet Stenshuvud, Nils Holgerssons trolska Glimmingehus och det Kivik som varit skådeplatsen för några av Fritiof Nilsson Piratens och Hasse Alfredssons mest underhållande skrönor.

Minerallagens ursprung etablerades av Drottning Kristinas förmyndarregering på 1600-talet för att reglera bergshantering och garantera statens intressen i Bergslagen. Vad vi har framfört i den här artikeln visar att lagen fungerar dåligt i ett förhållandevis tätbebyggt landskap med några av Sveriges bästa jordbruksmarker, miljökänsliga områden, ett dynamiskt näringsliv och växande besöksnäring.

Kommunen vill blockera gruvbolag: ”Vi måste vara lite kaxiga och markera”

Gruvmotståndargrupp även i Hörbytrakten

I ett 2000-talsperspektiv måste intentionen i minerallagen i stället ta hänsyn till lokala förhållanden och samordnas med miljöbalken och äganderätten på ett modernt sätt. Detta gäller naturligtvis på fler platser än i Skåne.

Slutligen konstaterar vi också att taktiken som vissa debattörer praktiserar, nämligen att använda vanadinets potential för att tillverka bättre elbilsbatterier som argument för en framtida skånsk gruvdrift, är dömd att misslyckas på förhand.

Vi minns ju alla hur de blå etanolpumparna kom och gick som hyllad lösning på trafikens miljöproblem när nackdelen med att odla biobränslen på mark avsedd för livsmedelproduktion blev allmänt känd.

Kristina Bendz (M)

Ystad

Jeanette Ovesson (M)

Simrishamn

Magnus Weberg (M)

Sjöbo

Per-Martin Svensson (M)

Tomelilla



Adjöss med Sverige ! Politik

Posted by Leo Thu, March 21, 2019 14:31:01

Relaterad bild
DET GICK FORT ATT RIVA NER SVERIGE.... grymt fort...

På ett par decennier har man lyckats riva ned vårt Sverige. En gång ett av världens tryggaste och bäst fungerande länder. Ett föredöme och en förebild för omvärlden. Vi hade ett starkt försvar, en fungerande polismakt, en lagstiftning som var anpassad till verkligheten. Ett fungerande samhälle, helt enkelt.

Bilden av dagens Sverige är betydligt mer komplex. Frågar man ’mannen på gatan’ i ett annat land får man idag rätt blandade svar. Ännu många positiva – det svenska ryktet är starkt och mycket fungerar ännu väl – men också hånleenden och kritik. Förutom att Sverige i vissa delar av världen anses vara bidragsparadiset på jorden…

Exakt hur det blev såhär är väl svårt att ange. Många faktorer har samverkat, men några allvarlig anledningar är nog att politikerna har blivit allt mindre analytiker och allt sämre ledare, allt mer avkännare och medlöpare. Den en gång omutliga tjänstemannakåren har politiserats. Lagstiftningen har missat en anpassning till verkligheten. Granskande media har börjat ägna sig åt agendajournalistik och kampanjer.

Försvaret revs ned under två decennier – både av Socialdemokraterna och av Alliansen. Idag har vi knappt två utrustade brigader och anses av försvarsmakten själv, en numera rätt trög och ängslig organisation, ha en förmåga att stå emot ett fientligt angrepp under någon vecka.

Polisen blev överlastad när gränserna lämnades öppna och obevakade. Ringer man – som frilansjournalisten Joakim Lamotte anger i en självinspelad video – till polisen för att anmäla grova mordhot, får man inget svar. Och kåren håller nätt och jämnt näsan ovanför vattenytan och håller på att förlora kriget mot de kriminella gängen.

Utrikesdepartementet är fullt av politruker och politiska aktivister med specifika agendor. Stora delar av diplomatkåren tycks sakna den tyngd och det omdöme som en gång var UD:s kännetecken. Fallet med den nu Säpoutredda f d Kinaambassadören – en före detta folkhögskoleutbildad journalist – är ett tydligt exempel på en utrikesförvaltning i förfall.

Lagstiftningen klarar inte av de stora och överhängande hot mot vårt land som huseringen av tusentals aktiva och potentiella terrorister – islamister, nationalsocialister och den ’autonoma’ yttersta vänstern – utgör. Grundlagen likställer deltagande i en terrororganisation med medlemskap i en fotbollsklubb…

Det finns flera olika delar av grundlagen som borde ha ändrats. Det hade gått. Problemen har varit kända i många år och vi har haft två val – 2014 och 2018 – där man hade kunnat skapa majoritet för en skärpning av grundlagen vad t ex gäller terrorism.

Det gör att vi nu är så handfallna, att vi forcerat och skräckslaget sitter och diskuterar IS-terroristerna på sociala media. Allt medan ansvarige minister Morgan Johansson uppgivet konstaterar att lagrådet säger ’nej’ till nya terroristlagar.

Men detta skulle ha hanterats för flera år sedan!!!

Det är klart att lagrådet säger ’nej’. Lagrådet skall granska lagförslag och säga bu eller bä. Det är deras uppgift. Morgan Johanssons uppgift som minister är att lägga fram lagförslag till riksdagen i tid, så att de kan klubbas. Det har han missat. Att skylla på lagrådet duger alltså inte.

Som bekant sade lagrådet även ’nej’ till den så kallade gymnasieamnestin, vilken ändå röstades igenom av riksdagen i våras med Centerns hjälp. Så det går, om man vill. Låt vara att en grundlagsförändring behöver ett val emellan.

Detta sammantaget med att vård, skola och omsorg brakar samman gör att vi medborgare tröttnar och tar egna initiativ. Söker andra vägar, kanske tar våra barn från en skola som mer liknar ett slagfält än en läroanstalt. Eller söker vård utomlands. Eller helt enkelt flyttar från Sverige, eftersom vi inte längre förstår #vadfanfårjagförpengarna…

Och lokalt tar kommunerna egna initiativ. Lokalpolitikerna sitter sällan i elfenbenstorn fjärran från väljarna, inlåsta bakom säkerhetsanordningar. Moderate kommunstyrelseordföranden Christian Sonessons agerande i Staffanstorp är ett sådant eget initiativ. Där säger kommunstyret – Moderater och Sverigedemokrater – nej till att ta emot IS-terrorister. När staten inte kan sätta med foten, måste kommunerna göra det.

Därmed ser vi också den svenska statens förfall och vi väntar på nästa kommunala veto, där kommunerna numera – visar SKL:s granskning – går back på grund av en migrationsvåg som staten borde ha hejdat men inte förmådde hantera. Hultsfred var ute och fronderade redan 2017. Fler lär följa.

Det fick fort att riva ned Sverige, för inte så länge sedan en fungerande nationalstat. Framöver gäller det att – om man ens bor kvar i landet – noga välja rätt kommun att bo i. Staffanstorp lär nog växa betydligt…

Text: Chrustopher Jarnvall
Jag heter Christopher Jarnvall och har under många år fört offentliga samtal med stora delar av samhället. Under åren har jag hunnit med att vara politisk redaktör i dagspressen och har under ett par decennier givit ut nyhetsbrev kring olika ämnesområden. Sedan kom sociala media med alla dess möjligheter… Jag är intresserad av att läsa nyheter sådana de är och med alla fakta på bordet. Därför kommer jag att skriva om det som sker just utifrån den förutsättningen. Det skall handla mycket om samhälle – inte minst vård, omsorg och säkerhet. Mina värderingar väver jag inte in i nyhetsartiklarna. Dem sparar jag till de kommentarer jag skriver vid sidan av de rena nyhetsartiklarna. Jag kommer också att hålla mina värderingar till min sida ’Samtal med samhället’.





Klimatbålet - har tänds!Life in Balance

Posted by Leo Tue, March 19, 2019 19:19:56


Blog image

Som alla mina läsare vet så ställer jag mig i huvudsak bakom den syn på klimatfrågan, från en vetenskaplig synvinkel, som landets ledande klimatforskare Lennart Bengtsson och de övriga Kungliga Vetenskapsakademins geologiska grupp, gett uttryck för. Jag ifrågasätter inte heller mycket av vad IPCC:s forskare har yttrat. Jag utgår från att dessa forskare vet vad de talar om.

Lennart Bengtsson har nyligen i en Expressen-intervju framhållit att, med vad vi vet idag, finns ingen grund för någon större oro för klimatet under resten av detta århundrade. Vi skall även veta att den rapport från IPCC, som alla klimatalarmister alltid hänvisar till, är inte som man säger en forskningsrapport utan en politiskt förhandlad s.k. sammanfattning för policymakers. IPCC-rapporten är alltså inte ett vetenskapligt dokument utan ett politiskt.

Jag har tidigare i bl.a. en TV-pod pekat på att klimatalarmismen utvecklats till en rörelse med alla rekvisit som är kännetecknande för en domedagssekt. Vi har i ett halvt sekel matats med ständiga förutsägelser om nära förestående undergångsscenarier varav inget har materialiserat. Sektens främsta apostel Al Gore har haft fel i alla förutsägelser som han gjort, för det mesta har utvecklingen blivit den rakt motsatta mot hans domedagsprognoser. Detsamma gäller några av våra egna välkända domedagsprofeter Johan Rockström, Anders Wijkman och miljöpartisten VäderPär.

Klimatdomedagssekten förtröttas trots alla sina felprognoser dock inte. Den har med oerhörd framgång fått stöd från nästan hela samhällets etablissemang och den drivs frenetiskt av etablissemanget inom politik, media, företag, akademiadministration, utbildning, kultur m.fl. ”goda” kretsar i samhället. Att ifrågasätta sektens trossatser är numer ytterst riskabelt för den som på något sätt, för sin utkomst, är beroende av försörjning från samhälle och företag. Idag är det i stort sett bara oberoende pensionerade äldre högt bildade naturvetare som har råd att uttala en avvikande uppfattning. Inte ens alla i den kretsen vill öppet visa sin ”otro” för att undvika att bli utfrysta ur samhällsgemenskapen och skandaliserade i propagandapressen. Alla MSM (main stream media) står massivt bakom sekten och propagerar totalt ensidigt för dess trossatser. Detta erkänner de öppet utan omsvep.

Säg att domedagssekten ändå har rätt

Låt mig för en gångs skull utgå från att klimatdomedagssekten den här gången har rätt, och att världen går mot en klimatkatastrof före år 2030. Låt mig anta att påståendet från sekten att enda sättet att undvika domedagen är att världen kraftigt minskar utsläppen av växthusgasen koldioxid under det kommande decenniet.

Nästan hela vårt etablissemang säger ju att det är så och ingen vågar uttrycka någon annan tro. Man radar upp olika drakoniska restriktioner som vi vanliga medborgare måste ikläda oss i våra liv för att rädda världen. Vi skall sluta flyga på solsemester, vi skall sluta åka bil, vi skall sluta äta kött och bara leva på spannmål och fröoljor som gör oss metabolt sjuka, vi skall ha kallare i våra bostäder m.m.. Det är ingen ände på alla de krav som sektens och samhällets etablissemang försöker tvinga på oss. Metoderna som används för att trycka ner medborgarna och få dem att underordna sig når nya höjder, när man därtill vänder våra barn mot oss genom att indoktrinera dem i domedagsektens tro i skolan. Greta-rörelsen är ett levande exempel på det senare.

Vad gör då etablissemangets alla figurer själva? Aldrig tidigare i vår historia har denna grupp excellerat så till den grad i resande runt hela världen som idag. Och de av våra politiker som flyger och far mest är enligt en undersökning den fundamentalistiska kärnan i domedagssekten – nämligen Miljöpartiets politiker. Och de väljer därtill ofta att flyga i lyxklass där deras s.k. carbon footprint blir dubbel (läs Isabella Lövin). Under mina år tror jag inte jag haft någon bekant som flugit så mycket som domedagsprofeten Anders Wijkman. Alla dessa makthavare försvarar sig med att de gör så viktiga samhällsinsatser så att de måste flyga mycket. Hur trovärdigt är det?

Har ni någonsin sett ett initiativ från någon av etablissemangets makthavare att ersätta sina allt mer frekventa och extravaganta flygresor och andra resurskrävande ovanor, med någon som helst åtgärd för att försöka minska sitt carbon footprint? Nej, jag tänkte väl det.

Varför tar inte våra klimatpolitiskt engagerade politiska ledare, företagsledare, ämbetsmän, miljötjänstemän m.fl. initiativ, inom det likaledes klimattroende EU, till att ersätta flertalet konferenser och sammanträden som kräver flygtransporter med TV-konferenser? Varför genomförs inte sektens främsta seanser – FN:s klimatkonferenser med uppåt 50.000 deltagare som TV-konferenser?

I dessa tider när man kräver av oss vanliga människor att vi skall underkasta oss drakoniska inskränkningar i vår frihet, då lyfter detta etablissemang inte ett finger för att föregå med gott exempel. Man kan inte försvara sig med att det inte går. Idag är tekniken på plats som mycket väl skulle kunna genomföra EU:s flesta möten via TV-mediet. Jag tror t.o.m. att dessa möten skulle bli mer fruktsamma och de skulle inte bara kraftigt reducera politikernas carbon-footprint utan de skulle spara oerhört mycket tid och kostnader som går åt till själva resandet.

Redan på 70-talet när jag kom ut i en ledande roll i näringslivet så slogs jag av, att dessa företag som sa sig ständigt jaga kostnader, aldrig brydde sig om de ledande direktörernas enorma rese- och hotellkostnader. Jag var på 90-talet med om att inom ABB försöka plantera in TV-konferenser, men det gick inte eftersom motståndet från de resande direktörerna var kompakt. Resandet är helt enkelt en av elitens främsta statussymboler. Hur många gånger har jag inte hört företagsledare och politiker skryta över alla sina flygtimmar och hur många dyra middagar har jag inte avnjutit på världens lyxhotell i samband med resorna.

Låt oss – fotfolket nu avkräva alla politiker, direktörer m.fl. som ständigt skryter över sitt klimatarbete att de börjar föregå med gott exempel, för att vi skall tro att de menar allvar med sitt engagemang för klimatet.

Stefan Löfven ta nu tåget och åk ner till dina klimatpolare i EU:s ministerråd och föreslå att flertalet av era sammanträden skall avhållas som TV-konferenser. Vidta åtgärder här hemma för att tillsammans med Ericsson bygga upp världens bästa infrastruktur för telekonferenser för beslutsfattare. Du kommer på köpet att spara massor av tid som du kan använda för att lösa problem här hemma och du slipper en massa middagar som bryter ner din hälsa.

Vilket parti blir det första att inför EU-parlamentsvalet lägga fram krav på att parlamentet börjar bygga upp en infrastruktur för att kunna sammanträda via telekonferenser?

Vilket politiskt korrekt företag blir det första att börja ersätta direktörernas resande med TV-konferenser inom det hållbarhetsarbete som de så vältaligt skryter med?

Etablissemanget försvarar sitt enorma carbon footprint med att man ”klimatkompenserar”, men detta är en myt. Om klimatkompensation och handel med utsläppsrätter hade haft någon som helst effekt skulle det för länge sedan synts på utsläppen, vilket det inte gör. De ökar och kurvan över takten i utsläppen vred faktiskt av uppåt förra året.

Om vi vanliga människor skall ta era klimatkrav och klimatskatter på allvar kräver vi att ni själva först föregår med ett Gott Exempel!

Lars Bern



Lämna det skjunkade skeppetLife in Balance

Posted by Leo Fri, February 08, 2019 16:56:21

Blog image

Krönika: Allt fler svenskar planerar landsflykt

Trots att de älskar Sverige och vet att de aldrig kommer att bli helt lyckliga i ett annat land, planerar nu allt fler svenskar att lämna fosterlandet. Johanna Mörk är en av dem.

Johanna Mörk / 7 februari, 2019

Förra året var säkerheten och den höga brottsligheten det stora samtalsämnet, samt hur utvecklingen skulle kunna vändas. Men nu verkar det som om den vakna delen av befolkningen helt enkelt kommer att ge upp och påbörja utflyttning – numera diskuteras det på parmiddagarna vilka länder som är bra att flytta till.

Januariöverenskommelsen blev droppen som fick bägaren att rinna över för många, men även PK-korridoren, de höga skatterna, risken att utsättas för våld och andra brott, de dåliga skolorna, ilskan mot våra usla politiker och den kommande islamiseringen anges som skäl. Några tänker sig Mallorca, Spanien eller Portugal, andra Österrike eller England.

På ett sätt vore det rätt åt våra usla politiker, då kan de sitta där med sin nya röstboskap och försöka driva in världens fjärde högsta skattesatser från dem. Lycka till med det! Inte ens tunnelbanebiljetter verkar våra nya svenskar vara beredda att betala för, och att få dem att stå på busshållplatsen klockan sex på morgnarna i snöyran, insvepta i sina traditionella afrikanska kläder, för att åka till jobbet torde vara en “utmaning”.

En svensk tidigare statsminister skröt vid mötet med en amerikansk president att i Sverige var arbetslösheten och kriminaliteten minsann mycket låg. Den amerikanske presidenten svarade då att även i USA är arbetslösheten och kriminaliteten mycket låg – bland den svenska befolkningen. Bam! Där satt den.

Till omvärldens stora förvåning är det alltså detta arbetsamma och strävsamma folk som den politiska klassen i Sverige har bestämt sig för att byta ut. Vi kan bara hoppas att vi svenskar är välkomna någon annanstans i världen. Kanske kan vi bli världens nya valloner, det vill säga ett hårt arbetande folk med gott rykte som kan flytta till olika länder och bidra. Ja, det svenska folket kommer nog att bestå, men kanske inte på vår egen landyta som har sålts ut av våra politiker.

Sverige för alltid i våra hjärtan

För alltid kommer vi att ha kvar drömmen om vårt hemland och vi kommer att upprätthålla den kultur som politiker och tjänstemän (i vår tjänst) sa inte fanns.

Ingrid Lomfors är historiker och överintendent för Forum för levande historia. I detta anförande som hon gjorde på konferensen Sverige tillsammans mitt under brinnande flyktingkris i oktober 2015 sa hon:

– Föreställningen att det skulle finnas en enhetlig inhemsk kultur som går tillbaka till urminnes tider är falsk, den bygger inte på fakta, vi har alltid stått under influenser utifrån.

När jag var ung hade jag en ingift släkting från Estland. Han och hans bror stod varje torsdag på Norrmalmstorg i Stockholm och protesterade mot den sovjetiska ockupationen av deras älskade hemland. I åratal pågick detta, och jag upplevde på nära håll hur plågade och bittra de var. Inte trodde jag då att jag själv skulle stå på samma torg 40 år senare och protestera för ett fritt Sverige.

Politikerna räknar med vår fosterlandskärlek

Jag flyttade med man och barn till Spanien under några år under 1990-talet. En dag när vi firade spanjorernas helgdag tillsammans med familjer med picknickkorgar, barn som lekte och stora familjer som samlats på festplatsen sa min då 6-åriga dotter spontant:

– Mamma, jag hör inte hemma här.

Där och då bestämde jag mig för att flytta hem till Sverige igen. Det är ingen enkel process att byta hemland. Sverige ligger djupt i svenskarnas rötter och jag längtade hem. Det är just den hållhake som våra politiker har på oss – att vi älskar Sverige.

Men det finns gränser och en dag brister även den sista tråden, och det verkar som om den faktiskt har gjort det för många. Min egen hemkära lillasyster börjar nu på fullt allvar planera en flytt, även om jag tror att något av våra nordiska grannländer är vad hon och hennes familj tänker sig. Jag skulle tro att vi redan under 2019 kommer att se en ökning av familjer som lämnar Sverige. Särskilt de som försökt öppna ögonen på vänner och bekanta under många år, och som nu känner att man liksom Don Quijote kämpat färdigt mot väderkvarnarna.

”I rest my case”

Jag vill samtidigt passa på att önska den nya befolkningen lycka till med landet. Lycka till med att sköta jordbruket, skogen, våra institutioner och våra vackra städer. Klimatet är kallt och ni kan inte förvänta er att alltid befinna er i inglasade och uppvärmda shopping-gallerior. Elkrisen kommer och då blir dessa troligtvis omöjliga att värma upp. Det är hårt arbete med snöröjning, skogsavverkning och att sköta detta stora kalla land. Vi svenskar kommer på avstånd att se hur landet utvecklar sig. Vi är inte positiva, i så fall skulle vi inte ha lämnat. Men som man brukar säga i amerikanska advokatfilmer:

”I rest my case.”

Flytta nu – innan järnridån byggs

Kanske kommer Sverige att bli ett nytt arabland, ekonomiskt understött av Mellanöstern, men det finns också ett annat scenario. I går kunde man läsa på SVT att en inflytelserik socialdemokratisk tankesmedja föreslår att regeringen ska låna 3 600 miljarder kronor i det svenska folkets namn, för att upprätthålla välfärden och göra nödvändiga investeringar. Ett sådant lån skulle innebära att vi lämnar över makten över landet och dess naturtillgångar till den finansiella Globalistiska eliten. Naturligtvis är detta utländska bankirers våta dröm – en möjlighet för dem att ”köpa” Sverige precis som de gjort med Grekland. Det känns konstigt att vänsterintressen på detta sätt lierar sig med och lägger förslag som spelar de globala superkapitalisterna i händerna. Men som vi tidigare skrivit om här på I&M, lever vi numera i den uppochned-vända världen.

När människor under 1950- och -60-talen började flytta ut från Östeuropa byggdes den så kallade järnridån. Om svenskar nu börjar lämna landet, kanske makten slår ett slags ekonomisk järnridå runt Sverige, för att förhindra utflyttning av de arbetsamma etniska svenskarna. Svenskarna har stora försörjningsbördor för inflyttade grupper och kanske kommer detta att anföras som skäl till att man inte får flytta härifrån. Att pensionsbesparingar kommer att konfiskeras känns inte längre omöjligt. Allt kan hända i den absurda mardröm som numera är Sverige.

Man undrar varför just vi drabbades så hårt?

Svaret är enkelt – för att vi tillät det.

Blog image

I natt - jag drömde...Politik

Posted by Leo Sun, January 27, 2019 15:38:02

Österlen 2019-01-26


Min hjärtevän Karin Nylund - skrev dessa rader - när hon under ett nattjobbspass - fick Världen rasande över sig.... Karin jobbar bl.a med ungdomar, som har bokstavskombinationer - som sin vardag.

Blog image
Jag är så STOLT över Karin och hennes förmågor!

Detta är Karins text:

Jag kunde inte sova i natt....

Mitt liv är kaos, men så är hela vår tillvaro. Hade en gång en lärare, en mentor som sa att ” det som sker i det lilla, det sker också i det stora”. Och nu kan jag se att det är precis så. Det är kaos i det stora, inte bara i vårt land utan i många länder. Och det är kaos i så många enskilda människors liv.......

Så min stora undran är,

Varför är vi så få?

Varför är vi så få som ser igenom det som nu sker?

Varför är vi så få som kan se helheten? Se kaoset och förstå vart det leder?

Det vi hade håller på att nedmonteras. Varför vill inte människor se vad som sker?

Girigheten och maktlystnaden styr. Mitt framför våra ögon, överallt, på TV och andra medier, uttalas lögner. Påståenden om hur vi har det som faktiskt inte stämmer med verkligheten.

T. ex att vi är ett rikt land. Att vi har ett välfärdssamhälle.

Om detta skulle vara sant, varför blir då fler och fler sjuka?

Varför har vi då så många som lever på och under existensminimum? Hemlösa, fattigpensionärer, ensamstående m barn?????

Vi påstår oss vara ett humanitärt och fredsälskande folk och land. Om det skulle vara sant, hur kan vi då fortsätta tillverka och exportera vapen och maskineri som skapar kaos i andra länder, som stympar, förgör och dödar andra människor?

De säger att vi är en demokrati. Hur kan det då få ske att människor, vanliga människor som du och jag, sätter på sig gula västar t.ex och bara påtalar vad som sker, och genast blir de kallade terrorister och brutalt slås ned? Och t.o.m massmedia, så gott som unisont, fördömer dessa yttringar???

Vi påstår oss vara ett modernt jämlikt samhälle.

Om det skulle vara sant, hur kan det då ff få förekomma så mycket våld mot kvinnor? Både inom hemmet och utanför. Om vi hade ett jämlikt samhälle varför har vi då ff såna stora skillnader i löner? Om vi hade ett jämlikt samhälle, varför får då starka kvinnor som uttalar sig offentligt så mycket negativa kommentarer, både hat, hot och okvädingsord. Om vi är jämlika ska vi då inte stötta varann istället för att stjälpa varann. Och om det var sant att vi har ett jämlikt samhälle hur kan det då bara få förekomma såna saker som det som skett i vår Akademi? Ytterligare en händelse i det stora som visar på vad som oxå sker i det lilla.

Om vi har ett jämlikt samhälle, hur i hela friden kan vi då se genom fingrarna på att könsstympning förekommer? M.M. M.M.

Jag har fantastiska män omkring mig som verkligen ser och stöttar mig och andra kvinnor på bra kraftfulla sätt, så jag vet att ni finns.

Och jag älskar er! Men vi behöver bli fler som vågar stå upp för vad vi ser och faktiskt göra nåt åt det.

Jag kan inte längre bara se på, utan nu vill jag oxå agera på något sätt.... I denna stund vet jag inte hur, behövde just nu bara få lufta mina lungor, sätta ord på allt det som rör sig inne i mitt huvud.

Ni får gärna hjälpa mig hur komma vidare och kunna påverka det som sker i en mer positiv utveckling?

Jaa du älskade man, mycket tankar, oro, ilska och sorg....



Hot mot svenska JUDARLife in Balance

Posted by Leo Sun, January 27, 2019 15:32:45

Blog image

De senaste dagarna har vissa individer på vänsterkanten skamlöst utnyttjat det faktum att den 27:e januari är Förintelsens minnesdag för att slå ner på de demonstrationer mot maktmissbruk som är planerade att äga rum idag. En av dem som spritt lögner om demonstrationerna på sociala medier är den socialdemokratiska prästen Helle Klein då hon kallar dem för “högerextrema”. Klein är trots sin egen judiska bakgrund dock Palestinavän och en av dem som i svensk offentlighet som tydligt tagit ställning mot staten Israel och även drevat mot kristna som velat värna kristendomen och korset som symbol. Klein samarbetar även med socialdemokratiska Tro och solidaritet som banat väg för islamister i Sverige.

Den ansvarslösa svenska migrationspolitiken har bland många andra samhällsproblem inneburit och innebär att man importerat etniska konflikter och antisemitism från Mellanöstern. Sverige har tidigare inte varit otryggt för judar på samma sätt som det är idag, trots att här sedan 40-talet funnits nazistsympatisörer (på den tiden främst socialdemokrater) och i nutid organisationer som NMR. Att det finns nazister är välkänt och dessa utgör också en risk mot judar, men de är numerärt marginella och är dessutom en väldigt kartlagd grupp jämfört med de numera tusentals våldsbejakande islamister och potentiella terrorister som i dag fritt rör sig i Sverige, samt statligt finansierade muslimska organisationer som har en antisemitisk agenda. Sverige idag är ett land där det utförs brandattack mot en synagoga. Detta är konsekvenser av den dysfunktionella migrationspolitik som förs i Sverige sedan flera decennier. Senast är det SSU i Malmö som uttalat sig judehatiskt och härbärgerar antisemiter. Många judar är väldigt bekymrade för denna utveckling, kan jag berätta. Sverige är faktiskt ett av de länder i EU där majoriteten av den judiska befolkningen tycker att antisemitismen ökat de senaste fem åren.

Att utnyttja Förintelsens minnesdag för att slå ner på dem som demonstrerar för att Sverige ska bli ett land som tar ansvar, värnar de egna medborgarna och är tryggt och där människor inte behöver vara rädda, är riktigt, riktigt ohederligt. Den maktelit som systematiskt förstör Sverige känner givetvis oro för att den ska kläs av och avslöjas. Många har fått nog. Folket börjar höja sin röst. Det går bra att göra det, samtidigt som man med sorg och respekt minns Förintelsen och dess offer. Jag minns mina mördade släktingar med sorg men vet också att jag vill ge mina barn en värdig framtid. De två sakerna motsäger inte varandra. Tvärtom.

Katerina Magasin. Fri journalistik. Stötta gärna via swish 0733289122 eller konto SEB 5206 1604 404. Pay Pal: info@katerinamagasin.se - stort tack till er som donerar.

Blog image

Sozze fånglägerPolitik

Posted by Leo Sat, January 26, 2019 19:02:52




Blog image

De socialdemokratiska koncentrationslägren.


Vad som många inte vet än idag är att det fanns över 30 koncentrationsläger i socialdemokraternas Sverige under 40-talet där människor placerades utan domstol och tidsbestämda straff. Vad som varit ännu mer dolt för allmänheten och strängt hemligstämplat är det faktum att det var den socialdemokratiske partiledaren och statsministern Tage Erlander som var högste chef för de svenska koncentrationslägren.

Det var aldrig meningen att allmänheten skulle få veta något. I största hemlighet drev socialdemokraterna på uppdrag av samlingsregeringen under ledning av statsminister Per Albin Hansson (s) koncentrationslägren för politiska fångar i Sverige under 1940-talet. Flera av lägren fanns kvar och nya inrättades även efter krigsslutet 1945, när socialdemokraterna helt hade återtagit regeringsmakten.

Uppskattningsvis fanns omkring 3 000 personer frihetsberövade utan rättegång och utan att veta vad de anklagades för. De hölls inspärrade på obestämd tid i läger som bevakades av beväpnade vakter. Lägren har varit hemligstämplade i 50 år och deras existens är fortfarande till stor del dold under en svart mörkläggningsfilt. De flesta av byggnaderna är rivna, spåren utplånade och offentliga handlingar och lägerarkiv är hårt gallrade. När nazisterna föll i Tyskland hann de inte sopa igen alla spår efter sina illdåd, de hade bara timmar eller dagar på sig men socialdemokraterna i Sverige hade 50 år på sig att sopa igen alla spår. Inte konstigt det mesta idag är sopat under mattan och något tex Stefan Löfven aldrig talar öppet om när det gäller sitt ”anständiga” parti.

1944 utsågs Tage Erlander till biträdande socialminister och 1945 till ecklesiastikminister. Året därpå skulle han komma att utses till statsminister efter Per Albin Hanssons hastiga bortgång. Uppdraget att svara för koncentrationslägren utförde han i nära samarbete med Karl Johan Höjer, tillförordnad generaldirektör för socialstyrelsen 1939-46 och bror till en av Erlanders gamla studiekamrater.

Tage Erlander sägs ha varit en iskall pragmatiker som bl.a. avskedat en lägerchef som han ansett varit ”för vek” mot fångarna. Fångarna var till exempel anti-nazister, utlänningar och tyska desertörer där de tvingades till hårt straffarbete och övervakades av beväpnade vakter. Lägren har fram till för några år sedan varit hemligstämplade för det svenska folket av gamla Socialdemokratiska regeringar och än idag inget som står i de svenska skolelevernas historieböcker. Ytterst få spår och lämningar finns idag på de hemska platser där koncentrationslägren fanns.

Lägren är en skamfläck i Sveriges historia, och de ansvariga har aldrig ställts till svars. I sina memoarer, publicerade i sex volymer 1972-82, nämner Tage Erlander inte med ett enda ord sin roll som högste ansvarige tjänsteman för de slutna lägren på de 215 sidor som handlar om hans arbete under krigstiden. Han förbigår helt den centrala roll han själv hade i utformningen och driften av lägersystemet. Genom fakta som han själv förteg men som har kommit fram långt efter hans död framstår han som något helt annat än den folkkäre statsminister som berättade Värmlandshistorier i Hylands hörna 1962 och satt på sin post under en rekordlång period av 23 år.

I dag är spåren av lägren nästan helt utplånade. När historikern Tobias Berglund och journalisten Niclas Sennerteg letar lämningar är det en del av arbetet med boken ”Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga”, den första och såvitt känt hittills enda breda historiska och journalistiska kartläggning av lägren som har gjorts. Lämningarna av en statshemlighet är ordentligt bortsopade. ”Sekretessen fungerade. Enskilda svenskars minnen av internerna, lägren och de som drivit dem bleknade snabbt. Rösterna från de människor som direkt hade att göra med lägren har i de flesta fall tystnat” skriver Tobias Berglund och Niclas Sennerteg i bokens förord.

De två första slutna koncentrationslägren inrättades i Långmora utanför Långshyttan och i Smedsbo i Dalarna, i mars 1940. Beslutet hade tagits av den samlingsregering som styrde Sverige under krigsåren 1939-45. Socialdemokraterna ville till varje pris undvika benämningen koncentrationsläger som kunde ge obehagliga associationer. Man ville istället använda benämningen ”interneringsläger”. Enligt Nationalencyklopedin präglas koncentrationsläger av "slavarbete", "grymma bestraffningar" och ”olidliga levnadsförhållanden” men de ska aldrig förknippas med nazitysklands förintelseläger eller rena avrättningsläger. Men koncentrationsläger var i praktiken vad de var. Vem som skulle interneras avgjordes godtyckligt och nyckfullt från fall till fall. Något fastställt regelverk fanns inte.

Fångarna hölls inspärrade på obestämd tid utan rättegång eller dom och behandlades illa och strängt. Alla läger var inhägnade och vakthållningen sköttes av beväpnade vakter. Fångarna tvingades bära särskilda fångkläder och underkasta sig ett strikt reglemente med dagsrutiner som började med väckning och uppstigning klockan 7:15. De skickades på hårt skogs- eller vägarbete, deras pengar beslagtogs och all post censurerades.

Försök till rymning och andra brott mot reglerna bestraffades hårt, först med en varning, sedan inlåsning i två månader. Det kallades ”tagande i förvar”. Riksdagens revisorer krävde en förlängning av maximistraffet, eftersom ”det i många fall visat sig icke hava åsyftad verkan”. Vad som verkligen hände innanför den hårt bevakande taggtråden vet vi mycket lite om idag, som sagt; det mesta hann regeringen förstöra. Soldater och vakter men även andra som arbetade vid koncentrationslägren vittnar om att misshandel och tortyr ofta förekom. Slag med påkar eller gevär var vanligt. Man gav inte fångarna mat så de inte skulle få kraft att göra motstånd eller att man låste in dem i oisolerade celler mitt i vintern tills de nästan frös ihjäl. Vissa har i efterhand hävdat med bestämdhet att de bevittnade hur fångar avrättats.
En man som arbetade som vakt vid ett läger strax utanför Eksjö avslöjade på 1980-talet hur han såg en grupp officerare och soldater på sex personer sent en kväll släpa ut två tyska fångar i snön där de först misshandlades och sedan sköts med pistol. Efter avrättningen gick de tre officerarna tillbaka in i baracken medan de tre soldaterna beordrades att släpa upp liken på en traktorvagn som de sedan körde iväg i riktning norrut från lägret. Senare fick mannen höra att de två avrättade hade vägrat bli utlämnade till Baltikum och börjat bråka. Mannen hade inte vågat berätta för någon vad han sett och under alla år senare skämts att han inte hade vågat berätta. När han låg inför slutet ville han berätta för sina anhöriga vad han bevittnat. Händelsen ska ha skett i januari eller februari 1945.

Efter den tyska ockupationen av grannländerna Norge och Danmark i april 1940 steg regeringens rädsla till skräck och panik. Vid den här tiden rådde dessutom i flera länder en utbredd syn på koncentrationsläger som ett bra och nyttigt verktyg i den politiska verktygslådan. Tyskland gick före och visade vägen. Där hade en socialdemokratisk regering redan 1923, alltså långt innan Hitler fick makt över landet, internerat tusentals fångar i så kallade Schutzhaft (skyddshäkten).

Lägrens viktigaste funktion var, precis som med alla former av frihetsberövande, att avskräcka och isolera. I Sverige placerades koncentrationslägren i glest befolkade skogs- och jordbruksbygder med minimala möjligheter för fångarna att ta sig därifrån. S-regeringen ville dessutom undvika att allmänheten och media fick kännedom om lägren och att det skulle uppstå debatt om deras existens.

I den så kallade Tillsynskungörelsen, daterad den 1 september 1939, samma dag som nazisterna invaderade Polen, beslutade regeringen att införa ”särskild tillsyn över utlänningar”. Ett halvår senare, den 25 februari 1940, tog man nästa steg och beslutade om möjlighet att ”omhändertaga utlänningar i förläggning”, det vill säga utan rättegång låsa in dem i särskilda läger. Bara en månad senare var lägren i Långmora och Smedsbo igång.

Det har inte gått att fastställa exakt från vem eller varifrån initiativet kom, men högste ansvarige politiker för lägerverksamheten blev Gustav Möller (S), en av veteranerna inom arbetarrörelsen som i egenskap av socialminister och ansvarig för flyktingpolitiken hade drivit en ytterst restriktiv linje under hela 1930-talet. Tyska judar som flydde Hitlerregimen kunde enligt svensk lag inte åberopa några politiska asylskäl för att få stanna i Sverige.

Varje läger hade en föreståndare som tillsattes på politiska grunder. Exakt hur rekryteringen gick till är höljt i dunkel. I socialstyrelsens arkiv finns bara uppgifter om personer vilkas namn börjar på A till och med S. Övriga är utrensade.

Mot slutet av kriget ökade antalet tyska desertörer som flydde till Sverige och internerades i läger. Det hårdaste av lägren låg i Rengsjö utanför Bollnäs, kringgärdades av ett 2,1 meter högt taggtrådsstängsel och patrullerades av sju uniformerade och beväpnade vaktkonstaplar. Här placerades ”observationsfall” från Norge och Danmark som inte kunde avvisas eftersom deras hemländer var ockuperade av nazisterna. Internerna sattes i hårt kroppsarbete, bland annat stenbrytning.
Efter en rymning 1944 infördes nattliga visitationer. En gång i timmen lyste vakterna antingen internerna i ögonen med ficklampor, eller också tändes belysningen i hela logementet. Internerna övervakades också när de åt. Som bestraffning utmättes bland annat minskade matransoner ner till miniminivå. För att förhindra relationer mellan interner och kökspersonal rådde förbud att besöka köket och samtalsförbud med kökspersonalen, som utgjordes av kvinnor.

Lägerverksamheten fortsatte även efter krigsslutet 1945, och två nya läger byggdes, därav ett för kvinnor. Det sista lägret avvecklades inte förrän 1948.

Kvinnor som haft samröre med den tyska ockupationsmakten i sina hemländer utgjorde ett problem, ansåg regeringen, liksom arbetsovilliga och lösaktiga kvinnor. För de här kategorierna inrättade socialstyrelsen ett läger i Tjörnarp i Skåne, som även det var inhägnat av ett två meter högt taggtrådsstängsel. Skälen till att kvinnorna internerades var diffusa och godtyckliga, och blandningen av kvinnor med vitt skilda bakgrunder bäddade för svåra konflikter.

I Tjörnarpslägret blandades kvinnor som hade goda skäl att hata varandra; överlevande från de nazistiska koncentrationslägren, både judinnor och icke-judinnor, och norska kvinnor som haft förhållanden med soldater i de tyska ockupationsstyrkorna och hade flytt till Sverige i samband med Tysklands kapitulation 1945.

Ortsbefolkningen var förbjuden att komma i närheten av kvinnolägret. Det avvecklades efter bara ett år – inte för att myndigheterna plötsligt ifrågasatte det lämpliga i att spärra in kvinnor i läger av moraliska skäl, utan på grund av den lockelse som de kvinnliga internerna ansågs utgöra för Tjörnarps manliga befolkning. Kvinnorna i Tjörnarp menade att lägret var ”ett hot mot deras äktenskap” och lyckades få kyrkoherden i församlingen att skriva till utlänningskommissionen för att få lägret avvecklat eller flyttat. Oron för den äktenskapliga lyckan i Tjörnarp tog skruv. Lägret stängdes den 27 juni 1946 med bara en dags varsel….

Ju mer som kommer fram om socialdemokraternas brunsmetiga historia, desto fler blir lössen i den röda fanan. Inget annat parti i Sveriges historia har haft ett så ingående samarbete med nazismen som Socialisterna. Ett parti som idag står och anklagar andra partier för sin egen bakgrund. Om statsminister Stefan Löfvens bildningsiver oväntat skulle komma att utsträcka sig till att ta del av den information som finns om den socialdemokratiska historien kan vi kanske vänta oss att han i fortsättningen iakttar viss återhållsamhet med att beskylla andra partier för att ha ”nazistiska rötter”. Socialdemokraterna är allt annat än ett ”anständigt” parti. Vi kommer alltid fortsätta granska och berätta sanningen om Sveriges mest oanständiga parti.

De svenska koncentrationslägren 1939-48 under Socialdemokraternas ledning: (kan ha funnits fler)

Storsien, Kalix (1939-40)
Naartijärvi, Haparanda.
Öxnered, Vänersborg (1941-42)
Grytan, Östersund.
Vindeln, Västerbotten (1943)
Kovaksberg, Västerbotten (1943)
Stensele, Västerbotten (1943)
Lövnäsvallen, Sveg.
Axmar, Gästrikland (1945)
Ede, Hälsingland (1943–48)
Florsberg, Hälsingland (1943–48)
Hälsingmo, Hälsingland (1943–48)
Ingels, Dalarna (1942-46)
Kusfors, Västerbotten (1944–45)
Långmora, Dalarna (1940-45)
Rengsjö, Hälsingland (1942–45)
Smedsbo, Dalarna (mars 1940-45)
Sunnerstaholm, Hälsingl. (1945–46)
Säter, Dalarna (1943–46)
Sörbyn, Västerbotten (1944–45)
Tjörnarp, Höör, Skåne (1945–46)
Vägershult, Uppvidinge (1942–45)
Ränneslätt, Eksjö
Bökeberg, Ystad
Backamo, Uddevalla
Grunnebo, Uddevalla
Lagerlingen, Havdhem, Gotland
Rinkaby, Kristianstad
Gälltofta, Kristianstad.
Loka Brunn, Örebro län.
Sjöbo, Skåne
Krampenlägret, Skinnskatteberg

(Läs gärna boken: ”Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga” av Tobias Berglund, Niclas Sennerteg)

Tack för Du delar och följer ”Socialdemokraterna & Sanningen”. Kom gärna med tips och idéer om socialisternas sanna historia som vi bör berätta!

Bilden från Backamo koncentrationsläger utanför Uddevalla 1945.

// Blenda W


Blog image





SWE = FOLKMORD ! Politik

Posted by Leo Sat, January 26, 2019 14:44:04


Blog image

DEBATT. Antingen så ljuger politikerna för folket, för de vill inte berätta sanningen, att den pågående massmigrationen inte är bra för Sverige, eller så vet inte politikerna vad de talar om när de säger att Sverige mår bra av massinvandringen. Sverige brottas med enorma samhällsproblem på grund av massinvandringen.

Text: Erik-Wiklund

Sanningen är att Sverige sedan år 2000 har tagit emot fler än 1,2 miljoner invandrare – och de flesta av dem har inte asylskäl utan är ekonomiska migranter. Detta säger flera initierade personer – t.ex. den italienska polisens talesman Renato Cortese säger, år 2015:

“Sveriges bidragssystem är skyldig till tusentals migranters död i Medelhavet” och “Till Sverige dras migranterna på grund av de generösa bidragen och skattefinansierade livsförsörjande uppehälle för de som varken kan eller vill arbeta”.

Även UNHCR rapporterade i september 2015 att; av de syrier som i sin vandring norrut hade kommit till Turkiet så uppgav två tredjedelar av dem att de söker sig till andra länder på grund av dålig ekonomi och arbetsbrist – och att 90 % av dem ville komma till ett EU-land, helst Tyskland eller Sverige.

Även den Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontexs talesperson Fabrice Leggeri säger, år 2018, till nyhetsbyrån France 24:

“Det är främst ekonomiska migranter och unga män från Afrika som nu söker sig till Europa.”

Svensk personal som arbetar med nyanlända säger att den första frågan som de nyanlända ställer till dem är: “Hur mycket bidrag kommer jag att få?”

Migranterna flyr inte ifrån krig, som politikerna säger, utan de kommer till Europa och Sverige för att få bidrag. Aallt fler migranter hör nu talas om Sveriges generösa bidragssystem och vill därför komma till Sverige.

I april 2018 varnade chefen för FN:s Världsmatprogram, David Beasley att Europa snart skulle kunna möta en ny massiv invandringsvåg från Afrika, han säger:

“Mitt budskap till européerna är att – om ni tror att ni nu har problem med migranter så vänta bara tills Sahel-regionen i Afrika med 500 miljoner människor börjar röra sig mot Europa. Européer, ni måste vakna nu”, varnar Beasley.

Vårt gamla fina Sverige håller nu snabbt på att försämras på grund av den stora invandringen. Sverige var förr ett lugnt och tryggt land med ärliga och försynta svenskar som inte ens brydde sig om att låsa ytterdörren.

Konsekvenser av massinvandringen

I dagens Sverige har destruktiva krafter tagit plats i form av:

  • kvinnoförtryck,
  • hedersmord,
  • äktenskapstvång,
  • könsstympning,
  • gaturån,
  • åldringsrån,
  • gruppvåldtäkter,
  • bilbränder,
  • skjutningar i förorterna,
  • stenkastning mot polis och bussar,
  • segregation,
  • terroristresor,
  • dödshot mot tjänstemän på Migrationsverket,
  • storbråk mellan folkgrupper vid föreningslokaler,
  • hotfulla invandrare på akutmottagningar,
  • sexuella ofredanden på badhus och festivaler samt
  • misshandel och våld på flyktingförläggningar.
Många svenskar upplever helt enkelt att Sverige har blivit ett råare land i och med inflyttningen av människor som kommer från främmande kulturer, bl.a. från ickedemokratiska stater där moralen många gånger är lägre än vad den är bland svenskar.

Det handlar om invandrare som är förslagna, burdusa, våldsbenägna, kriminella och invandrare som ondgör sig över det kristna svenska samhället.

Magnus Norell, forskare med inriktning på terrorism och säkerhetspolitik, varnar för att ett islamistiskt parallellsamhälle i tysthet håller på att växa fram i Sverige.

Rikspolisen säger att polisen har så mycket arbete att de går på knäna och att brottsutredningarna tar mycket längre tid numera och som en följd av att invandrare är mer benägna att begå grov brottslighet än vad svenskar är så består mer än 80% av Sveriges fängelseinterner av första och andra generationens invandrare.

I massmedias nyhetsrapportering handlar, i genomsnitt, vart tredje nyhetsinslag om problem med invandringen och problemen läggs på hög – det finns t.ex. inte längre bostäder för bostadssökande, varken för svenskar eller invandrare.

De svenska skolorna har meddelat att de har stora segregationsproblem, där svenska föräldrar flyttar ut sina barn från skolklasser som har stökiga invandrarelever. De flesta invandrare går arbetslösa eller så har de låtsasjobb eller bidragsjobb, för de får inga riktiga jobb därför att den svenska arbetsmarknaden inte är anpassad för lågutbildade asylinvandrare.

Det är bekräftat av Arbetsförmedlingen att endast 5% av invandrarna har fått ett riktigt jobb efter en tvåårig introduktion.

Personal på socialkontoren går på knäna på grund av det stora antalet invandrare. Och socialstyrelsen konstaterar att det stora antalet asylsökande är påfrestande för sjukvården, där vårdköerna nu är mycket långa. Köerna till tandläkare har också ökat dramatiskt över hela landet, på grund av invandringen.

Allt detta, sanningen, borde våra politiker nu ta tag i och berätta för oss, att Sverige mår mycket dåligt av massinvandringen. Då kanske vi kan börja lita på dem.

Text: Erik-Wiklund

Blog image