Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

Politiker: skydda våra kvinnor från våld och övergrepp.

PolitikPosted by Leo Wed, March 21, 2018 20:46:09




Text. Lars Bern

För att få ett rätt perspektiv på vad som nu händer med det svenska samhället måste man gå nästan tusen år tillbaka i den Svenska historien. Egentligen bör man börja redan 4000 år bakåt i tiden, till uppkomsten av de s.k. Abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen, och islam. Deras profeter Moses, Jesus och Muhammed var enligt urkunder ättlingar till patriarken Abraham.

Vad det ursprungligen handlade om, var att de ledande i det dåvarande starkt patriarkala samhället ställde samman sin bloddrypande skrift det Gamla Testamentet som man påstod var den dyrkade gudens ord. I realiteten handlade det om att forma en av dem själva dikterad ideologi för att konsolidera sin egen makt. På detta sätt skapade man en härskarklass som vi lärt känna som Saddukéerna och även deras motståndare Fariséerna. De utmärktes genom sin traditionalism och bokstavstrogna efterlevnad av patriarkernas stadgar.

Dissidenten Jesus dök upp för 2000 år sedan och ifrågasatte makthavarna (överstepräster och andra) och lanserade sin egen humana ideologi som handlade om kärlek till nästan, om tolerans mot alla människor, ickevåld m.m.. Alla hans lärjungar var dock män även om han avvek genom att visa respekt även för kvinnor. Jesus reagerade bl.a. mot bestialiska straffmetoder som stening av människor som inte underordnade sig patriarkatets regler. Alla vi som gått i söndagsskola som små har Jesus ord i bakhuvudet; Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.

Precis som dissidenter i dagens samhälle blev han ett hot mot makten och avrättades. Jesus ideologi blev själva basen för det som kom att kallas Kristendomen och som finns beskriven i Nya Testamentet. Sexhundra år efter Jesus dök profeten Muhammed upp och formulerade sin egen ideologi Islam som nedtecknats i den likt Gamla Testamentet bloddrypande Koranen. Jag anar att hotet mot patriarkernas traditionella ställning från den mer humana Kristendomen kan ha varit en anledning.

Idag kallas dessa patriarkala ideologier för religioner eftersom man försöker framställa dem som kommande från en gud. Jag tror det är ytterst viktigt att vi slutar att ge gudomliga ideologier någon sorts särställning och istället jämställer dem vid marxism, nazism, liberalism, ekologism, konservatism m.fl..

Den kristna ideologin kom till Sverige någon gång på 800-talet och fick efterhand stor betydelse vid framväxten av en svensk kultur och svenska grundvärderingar. Själv är jag inte religiöst troende men jag bekänner mig till den kristna kulturtradition som format vårt tidigare så humana samhälle. En viktig milstolpe i formandet av svenska värderingar var 1200-talshövdingen Birger Jarl. Han var svåger till dåvarande kung Erik. År 1275 blev Birger Jarls son Magnus även kallad Ladulås Sveriges kung.

I Alsnö stadga (omkring 1280) lagfäste Magnus Ladulås sin fars förordningar för främjande av trygghet och lugn i riket. Det blev bl.a. förbjudet att våldföra sig på kvinnor (kallat kvinnofrid), att sarga eller dräpa någon i hans eget hus eller för herremän att våldgästa andras hemman (därav tillnamnet Ladulås). Denna lag som är ett viktigt fundament i den svenska kulturtraditionen fanns kvar som speciellt kapitel i svensk lag fram till 1864.

Den person som bröt mot kvinnofridslagen kunde dömas till döden. I 1734 års lag gjordes skillnad för påföljd beroende på kvinnans civilstånd. Kvinnorov av en gift eller en förlovad kvinna stadgade dödsstraff oavsett om sexuellt umgänge förekommit. Kvinnorov av en ogift kvinna eller en änka stadgade dödsstraff enbart om sexuellt umgänge förekommit. Gustav III:s straffrättsreform på 1770-talet ändrade straffet för våldtäkt till högsta kroppsplikt (9 gatlopp eller motsvarande), två år på fästning och förlust av egendom, medan kvinnorov i betydelsen kidnappning behöll dödsstraffet.

När obildade och historielösa politiker som våra statsministrar m.fl. pratar om att Sverige saknar en egen kultur och egna värderingar så pratar de som ni ser i nattmössan. Att öppna landets gränser och våra hjärtan för hundratusentals människor som bekänner sig till en grym patriarkal ideologi utan krav på erkännande av landets grundläggande värderingar, är att föra utvecklingen 800 år bakåt i landets historia. Att därtill i namnet av mångkultur stämpla dem som försvarar dessa grundläggande värderingar som rasister och islamofober, är inget annat än ett stort svek mot landets kvinnor och ett bedrägeri mot Sverige som nation.

Kaplan-skandalen har fått varbölden mitt i vårt etablissemang att spricka. De totalt osvenska och inhumana värderingarna som många av de muslimska flyktingarna och migranterna fört med sig in i det svenska samhället, har tillåtits infiltrera nästan hela det etablerade Sverige och detta trots att många av våra tidigare invandrare från patriarkala samhällen varnat upprepade gånger. Här handlar det om en ideologi som inte tillåter män att ta en kvinna i hand för att det är för intimt, men som samtidigt legaliserar våldtäkt och pedofili.

Nästan samtliga politiska partier, möjligen med undantag av Kd och Sd, har okritiskt släppt in islamister i sina organisationer. Den numera knappast kristna Svenska Kyrkan har blivit en tummelplats som anser sig kunna härbärgera totalt motsägelsefulla värderingar och inhumana politiska ideologier, allt i en desperat ambition att överleva och inte bli stämplad av en relativiserande vänsterpress. Gudrun Schyman och hennes högljudda vänsterfeminister är knäpp tysta, när den ena efter den andra unga kvinnan mördas eller får sitt liv totalt spolierat av våldtäktsmän som aldrig hört talas om kvinnofrid och som betraktar kvinnor som husdjur.

En av mina kämpande tappra invandrarvänner den kurdiska kvinnan Sara Mohammad skriver (lätt redigerat) på Facebook:

Jag saknar jämställdhetsministern Åsa Regner och demokratiministern Alice Bah Kuncke i debatten? Jag vet att Schyman har viktigare saker att göra och diskutera! Hon kommer säkert analysera senare och komma fram till att det var en islamofobisk och rasistiskt debatt för att återigen försvara islamister.
I världens ”mest feministiska” och demokratiska regering:
– kallas kvinnliga och manliga Islamister för ”feminister” och ”demokrater”
– ersätts i praktiken definitionen av FN deklarationer om mänskliga rättigheter med Kairodeklarationen som styrs av sharia lagar.
– kallas islamistiska och fascistiska organisationer för ”civila samhällets folkbildningsrörelse”
– får ”trevliga” islamister skattepengar för att ”bekämpa” extremism.
– får kvinnliga och manliga islamister stöd för sina stenåldersgamla föreställningar om kvinnors värdighet genom att omdefiniera jämställdhets principen i rädslan för att inte bli kallad rasist eller islamofob och för att fiska röster.
Detta handlar om en värderingskrock mellan sekulära värderingar bland svenskar, icke svenskar, muslimer och icke muslimer och bakåtsträvande religiösa och traditionella värderingar i första hand! De som har representerat svenska ”muslimer” hos både politiker och media har värderingar som muslimerna själva har rymt ifrån!

”Ansträng” er för ”gud”s skull för att förstå skillnaderna mellan muslimer (som min fantastiska pappa) och islamister som har en islamistisk politiskt agenda!

Jag saknar det solidariska Sverige som jag kom till 1993! Då solidaritet med de utsatta var i centrum istället för dagens tolerans för intolerans mot FN deklarationer om mänskliga rättigheter och feminism!

Sara kämpar en förtvivlad kamp inom nätverket Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF), för över 800 år gamla svenska värderingar i motsats till inhumana patriarkala värderingar som förstör livet för tiotusentals unga kvinnor i det vårt etablissemang kallar en humanitär stormakt. Sara är ofta motarbetad och negligerad av den infödda svenska feministrörelsen under Schymans ledning.

Det är mycket hög tid att sätta stopp för relativiserandet av grundläggande värderingar och att försvara den snart tusenåriga svenska kulturella traditionen att skydda våra kvinnor från våld och övergrepp. Det som nu sker hotar att helt destabilisera landet . Och om det blir så, vilka har vi då hjälpt? Vi bör även se till att räkenskapens timme kommer vid nästa val, då vi vanliga svenskar har vår chans att ställa de ansvariga till svars för sitt svek mot vårt land, vår kultur och vårt invandrade såväl som infödda folk.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post189

Okunniga och obildade politiker har tappat kontrollen

PolitikPosted by Leo Sun, March 18, 2018 10:56:47
Okunniga och obildade politiker har tappat kontrollen

Text. Lars Bern

Regeringens informationshaveri i Transportstyrelse-skandalen ger mig anledning till ett antal allvarliga reflexioner rörande allt tydligare tillkortakommanden inom vårt politiska liv och statsmaktens upplösning. Skandalen handlar inte bara om att en naiv generaldirektör valde att bryta mot lagen för att klara av att hantera den informationsmassa myndigheten hade ansvar för. Det handlar inte heller bara om en vilsen regering som försökt dölja sin oförmåga att hantera viktig säkerhetsklassad information. Nej, den här skandalen handlar om något mycket allvarligare – nämligen frågan om huruvida dagens i stort sett helt oskolade politiska elit har den kompetens som är nödvändig för att kunna ta ansvar för och administrera det samhälle vi är på väg in i.

Den Fjärde Industriella Revolutionen

Vi står på tröskeln till en ny teknisk revolution som i grunden kommer att förändra vårt sätt att leva, arbeta och relatera till varandra. Skalan, omfattningen och komplexiteten i denna transformation kommer inte att likna något annat som mänskligheten upplevt tidigare. Vi kommer att få se hur våra digitala informationssystem blir allt intelligentare och integreras med våra fysiska såväl som biologiska system (människor blir direkt uppkopplade). Vi vet ännu inte hur detta kommer att utveckla sig, men en sak är säker: vår respons måste vara integrerad och allsidig, involverande alla intressenter i olika styrsystem från såväl offentlig som privat sektor till forskarvärlden och det civila samhället.

Den Första Industriella Revolutionen använde ångkraft för att mekanisera produktionen och Den Andra använde elektricitet för att skapa billig massproduktion. Den Tredje använder elektronik och informationsteknik för att automatisera produktionen. Den Fjärde som bygger vidare på Den tredje, karaktäriseras av en fusion av olika teknologier som suddar ut gränserna mellan de fysiska, digitala och biologiska sfärerna.

Det som nu händer innebär att det moderna samhället redan präglas av en mycket snabb teknisk utveckling inom informationshantering, något som i grunden kommer att förändra förutsättningarna för hela vårt samhällsmaskineri och öka sårbarheten betydligt. Medborgarna dras i allt snabbare takt in i en global flod av information och propaganda. För att kunna ta ansvar för, utveckla och skydda dagens samhälle krävs därför hos politiska ledare en mycket god kompetens inom området hantering av en allt intelligentare information och påverkan utifrån. Det är i bristen på sådan kompetens hos en stor del av den politiska klassen och hos ansvariga statsråd som jag tror vi hittar den underliggande förklaringen bakom regeringens informationshaveri.

Politiker utan nödvändig kompetens

Vi går nu in i detta tekniskt avancerade och komplexa samhälle med en kader politiker och en grupp statsråd som i stort sätt saknar den nödvändiga kompetensen för att förstå vad som händer och hur händelseförloppet skall kunna styras. Vi har i tre år haft en minister med ansvar för den tekniskt ytterst komplexa infrastrukturen som saknar all relevant utbildning för att ens kunna sätta sig in i de mest elementära tekniska frågorna. Som inrikesminister med ett ännu större och bredare ansvarsområde har vi haft en politiker vars enda utbildning är att han studerat kriminologi under en termin. Han saknar all formell teknisk kompetens. Som försvarsminister har vi en självlärd f.d. journalist utan någon formell utbildning som kan hjälpa honom att sätta sig in i modern avancerad militärteknologi, propaganda- och cyberkrigsföring.

Dessa tre statsråd tror jag t.ex. inte haft tillräcklig kompetens för att snabbt kunna förstå allvaret i Transportstyrelsens informationshaveri. Detta tror jag kan förklara deras märkligt lama reaktioner på den information som nått dem. De har inte förstått. Det kan möjligen även förklara varför de inte ansåg det var allvarligt nog för att informera statsministern. Och även om de gjort det senare, kanske inte heller han begripit haveriets allvar, eftersom även han är en typisk oskolad politiker utan annan teknisk kompetens än en kort svetskurs.

Den just avgångna sjukvårdsministern Gabriel Wikström är ett annat exempel. Han fick redan vid utnämningen år 2014 kritik för att han saknade såväl utbildning inom som erfarenhet av medicinsk verksamhet. Jag tror hans genomklappning har den bakgrunden. Han menar att arbetet blev för stressigt för honom. Det förvånar mig inte, för hur skall en helt medicinskt och naturvetenskapligt obildad politisk broiler ha en chans mot högt kvalificerade medicinska experter som i alla lägen kan torpedera hans trovärdighet? Hur skall han kunna förstå konsekvenserna av modern forskning som tar sikte på att tränga in i människans hjärna? Hur skall denna unga okunniga man ha en chans att genomskåda Big Pharmas påkostade globala lobbykampanjer för sina farliga vacciner och kemiska preparat? Han har inte haft en chans att hävda sitt ledarskap och kastar därför in handduken. Att ha ansvar för något man inte begriper skapar givetvis en enorm stress.

Sverige är inne på en farlig väg där bildning inte längre har hög status och politiska genvägar till karriär och ansvarstunga poster blivit allt mer accepterade. Förr hade Sverige en föredömlig statsapparat som leddes under tjänstemannaansvar av oförvitliga högt utbildade ämbetsmän med hög status i samhället. Sedan vi fått en politisk klass som saknar ordentlig bildning och som mest gör karriär på meriter från politiska ungdomsförbund, har dessa politiker funnit en genväg till försörjning och höga löner, genom att själva sätta sig på alla välavlönade chefsjobb inom statsapparaten. För säkerhets skull har de avskaffat tjänstemannaansvaret.

Effekten av politiserandet av chefsjobben inom all offentlig verksamhet är att unga välutbildade människor med karriärambitioner vänder ryggen åt myndigheter och andra offentliga organ.

De välavlönade jobben är ju ändå vikta för politruker som skolats på Bommersvik och andra politiska kursgårdar. De som tar de offentliga jobben blir mest personer utan karriärambitioner som söker en enkel kravlös försörjning. De välutbildade med höga ambitioner sugs upp av den privata sektorn som på så sätt får ett stort övertag över det offentliga. Det är i den här miljön som det skapas förutsättningar för myndigheternas totala haveri, som i t.ex. Transportstyrelsen och Polismyndigheten.

Bristen på adekvat kompetens hos våra statsråd och den helt dominerande delen av vår politikeradel innebär helt enkelt att regering och riksdag kommer att steg för steg tappa kontrollen över samhällsutvecklingen, precis som i fallet med Transportstyrelsen och rättsskipningen.

Vi ser idag hur helt andra mäktiga krafter tar kontrollen inom den ena samhällssektorn efter den andra, medan de valda politikerna förlamas av bristande förmåga att förstå och styra det som händer.

-> Hur kan man annars förklara att det t.ex. förs en sjukvårds-, migrations- och försvarspolitik som utan stöd hos folket styrs av externa krafter som politikerna inte kontrollerar?


Mitt tillägg:
OBS - Läs Anders Jallais bok: Spionerna på SÄPO - där visas på VEM och VARFÖR det ser ut som det gör i Swedunce...





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post188

SKOLAN - Mer än KATASTROF !

PolitikPosted by Leo Thu, March 08, 2018 11:49:06
Utbildningsministers falska fakta – utrikesfödda grundskoleelever utan examen ökar dramatiskt

Text. Johan Westerholm. Bilder av mig!

Skolan klarade av att ta emot många nya elever under flyktingkrisen utan att kvaliteten försämrades, skriver Gustav Fridolin, utbildningsminister (MP). I en debatt på Expressens debattsida menar Fridolin att

En högre andel nyanlända når behörighet. En högre andel elever med svensk bakgrund når behörighet. Skolan klarade alltså att ta emot många nya elever, utan att kvaliteten försämrades för de vi redan hade.

Gustav Fridolin har själv en bakgrund som Folkhögskollärare vilket möjligen kan förklara hans analytiska förmåga. Skolverkets databas Siri talar dessvärre ett annat språk.

Skolåret 2010/2011, året innan Alliansen slöt den första migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet klarade 90,6 procent av de svenskfödda med svenska föräldrar gymnasieskolans krav för yrkesprogrammen. Av de svenskfödda med utrikesfödda föräldrar var siffran 85 procent och för de utrikesfödda grundskoleeleverna var siffran 62,9 procent.

För skolåret 2016/17, fem år efter det att Miljöpartiet pressat fram den lagstiftning som revs upp den 24 november 2015 är siffrorna följande:

Svenskfödda grundskoleelever med svenska föräldrar: 90,8 procent klarade kraven till yrkesprogrammen, av svenskfödda med utrikesfödda föräldrar 84,4 procent och de utrikesfödda 57,9 procent. I gruppen utrikesfödda elever sjönk andelen behöriga till de nationella programmen från 51 till 47 procent tills idag.

Förutom gruppen svenskfödda med svenska föräldrar har studieresultaten för grundskoleelever sjunkit dramatiskt under Gustav Fridolins ledning. Speciellt för de redan svagaste. I den mest utsatta gruppen har andelen som lämnat grundskolan utan tillräckliga betyg för ett yrkesprogram legat konstant (eller ökat något) och ligger på drygt 6 000 unga per år, företrädesvis av manligt kön. En rektor i ett av Sveriges utsatta områden som Ledarsidorna varit i kontakt med konstaterar att denna grupp ungdomar med stor sannolikhet blir nästa generations gängkriminella. Utan betyg att få ett yrke. Utan en framtid i samhället. Deras framtidsdrömmar kommer bara kunna uppfyllas om de ställer sig utanför samhället. En grupp som växt med idag 18 000 personer sedan Gustav Fridolin tillträdde som utbildningsminister och som i valrörelsen försäkrat att han skulle lösa skolans problem på 100 dagar.

Lägg där till de 121 000 i arbetskraften som saknar fullgjord grundskola. Och även om några tusen passerar pensionsåldern varje år är nettotillväxten märkbar samtidigt som dessa nya pensionärer saknar eget upparbetat pensionskapital i egentlig mening. Den genomsnittliga tiden i utbildning har sjunkit under mandatperioden och en svensk i arbetsför ålder har idag i snitt 11,4 års utbildning. Grundskola och gymnasium summerar upp till 12 år om vi räknar bort det första förberedande F-skolåret.

Det finns skäl att vara fundersam över utbildningsministerns verklighetsbild. Skolverkets faktadatabas motsäger alla de påståenden som utbildningsministern låter göra gällande som sanna.

Alla siffror pekar i fel riktning förutom för de svenskfödda med svenskfödda föräldrar.





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post183

SD - kan aldrig bli rumsrena, eller???

PolitikPosted by Leo Sat, March 03, 2018 14:07:31


Sverigedemokraternas, SD, riksdagslista presenterades under veckan med flera nya namn. Namn som samhällsdebattören Jonas Andersson som tidigare inte haft några politiska uppdrag. En utveckling som pekar på dels hur SD börjat mogna som parti men samtidigt att partiledningen arbetar långsiktigt med partistrukturen för att bli regeringsfähigt.

Jimmie Åkesson lär ha sagt att det tog honom en dryg mandatperiod för att lära sig vad ett riksdagsparti gör och hur ett parti skall göra det. I SD:s fall, likt Miljöpartiet när de kom in i riksdagen första gången, inte bara att hitta rätt i lokalerna. Det handlar i ännu större utsträckning om att finna sin roll för ledamöterna i riksdagsarbetet.

Utskottssammanträden, utskottsberedningar, inläsning av motioner och propositioner, studieresor, ta emot besök, interpellationsdebatter, skrivande av motioner och skriftliga frågor och mycket annat. Själva omröstningen i kammaren utgör bara en mikroskopisk del av riksdagsarbetet. Riksdagsarbetet för de flesta ledamöter löper på plats i Stockholm tisdagar till torsdagar, måndagar och fredagar är resdagar eller dagar vikta för arbete i de egna valkretsarna förutom för de som sitter i bland annat EU-nämnden vars sammanträden hålls på fredagar. Lösningen medger för många riksdagsledamöter att de även sitter i sina hemkommuners kommunfullmäktige och utformningen är med flit. Tvåkammarriksdagen byggde på två kammare, den ena med rena rikspolitiker, den andra med ledamöter som hade sina starkaste rötter i lokalpolitiken. Enkammarriksdagen som infördes med 1974 års konstitutionella reform ville inte tappa den kopplingen till lokalpolitiken som tvåkammarriksdagen utgjorde.

Att skapa förutsättningar för riksdagspolitiker att förstå hur deras lagförslag påverkade primärkommunerna.

För SD del ser partiet efter åtta år ut att gå in i en konsolideringsfas. Gamla ledamöter, som inte klarat vare sig de politiska eller administrativa kraven, roteras ut och ersätts med personer som på sikt kan kliva in i ett regeringskansli i olika roller. Jimmie Åkesson ser ut att sikta på att bli en del av ett regeringsunderlag 2022 och rekryterar in personer med yrkeskunskap för att kunna utveckla politiken. De flesta kommer dock att bli besvikna om de tror att de skall kunna gå in med sin fackkunskap i ett visst utskott för att utveckla lagstiftningen kring just sin tidigare yrkesroll.

Sveriges konstitution bygger på lekmannastyre, inte expertstyre, för att undvika jävssituationer och att särintressen tar plats i lagstiftningsarbetet. Endast i undantagsfall tillåts experter inom olika oråden ta plats i ”rätt” utskott. Det för in även en stor tröghet i lagstiftningsarbetet – ledamöter som aldrig i sitt liv arbetat med forskning förutsätt helt plötsligt bereda och besluta om etiklagstiftning om forskning på människor. Underlag som det kan ta år att lära sig bedöma. Ett utskott dominerat av läkemedelsindustrin skulle sannolikt dragit igenom en lag med stora hål i på kort tid. Det finns en fördel med den tröghet som byggs in. En eftertanke.

Det som kommer slå de flesta nya riksdagsledamöter är trögheten. Min partikamrat Roland Larsson, S, i Norrtälje och med rötterna i IF Metall och Stockholms Arbetarekommun är nog den ledamot som kommit in som framtidsnamn och påläggskalv på ordinarie plats vid mycket unga år men som tillbringat kortast tid som ledamot. Efter bara tre månader avsade han sig sin riksdagsplats och återvände till lokalpolitiken. Han stod inte ut med det tröga tempot, även om arbetsbelastningen var hög, utan återvände till kommunpolitiken som är väsentligt närmare medborgarna och därmed snabbare från idé till beslut och där effekterna av politiken blir mer konkret.

Det andra som är slående är att SD gör en ”socialdemokrat classic” genom att ledamöterna i större utsträckning har en yrkesroll att falla tillbaka på i sin erfarenhet om samhället. En erfarenhet som de andra partierna börjar sakna i allt större utsträckning. Mikael Damberg, för att ta ett exempel, är idag näringsminister men har inte haft ett vanligt jobb under hela sitt vuxna liv. Ett yrkesliv i rikspolitikens innersta kärna är det han har att vila på. Få lantbrukare har glömt hur han som gruppledare 2014 förde fram att lantbrukets problem skulle lösas med att de lättare skulle få låna pengar. Han förstod inte att det inte är skuldsättningen på en gård eller ett företag som skall öka, det är lönsamheten. Även Anders Ygeman hör till de som aldrig haft en löneanställning i egentlig mening. En sommar i grönsaksdisken på Konsum är hans yttre begränsning i hans tidigare arbetsliv, trots det hade han under lång tid yrkestiteln ”livsmedelsarbetare” på sin presentation. Exemplen är flera.

Där SD brister är kopplingen till den kommunala nivån. Partiet är ungt och har därmed inte de förutsättningar att ha den ”karriärtrappa” som byggde Socialdemokraternas stabilitet en gång i tiden. Alla förväntades börja sin politiska bana på den kommunala nivån för att dels lära sig hantverket, dels förstå effekterna på den lokala nivån när det kom en lag uppifrån. Göran Persson var mycket noga med just den kopplingen. Han återvände ofta till sina erfarenheter från hans tid som kommunalråd i Katrineholm.


Hans ministrar blev ständigt påminda om vikten av detta. Persson drog sig inte för att intervenera i sina ministrars staber. Saknade ministern själv den lokala kompetensen fick han eller hon finna sig i att Persson själv, eller Per Nuder som under lång tid var Perssons närmaste statssekreterare, såg till att rekrytera in den kompetensprofilen. Det lokala var viktigt för Persson. Även Nuder beskriver detta i sina memoarer “Stolt men inte nöjd”, hur han lärde sig politiskt hantverk och politiskt ledarskap under sina år i kommunfullmäktige.

En annan fördel med just denna “karriärtrappa” är att det kommunala politiska uppdraget som regel är ett fritidsuppdrag. Det finns endast utrymme för en handfull heltidsarvoderade politiker i kommunerna, i de mindre inte ens det. Alla förutsätts ha en annan inkomst.

Dagens politiska staber i regeringen saknar i allt väsentligt denna mekanism. Flera departement präglas istället av personer med SSU-bakgrund. Personer som endast i undantagsfall tidigare suttit i ett kommunfullmäktige och själva arbetat fram politik. Som inte har någon känsla vad som sker ute i landet om olika modeller på reformer genomförs. Som i grunden har mer erfarenheter av partiinternt maktspel än att regera en kommun. Ett land är i praktiken en kommun. Bara oerhört mycket större och trögt rörligare.

Sverigedemokraternas riksdagslista är inte ointressant. Inte som sådan, mer idéerna bakom, samtidigt som de övriga partierna under lång tid gått i motsatt riktning.

Valet 2018 blir rörigt och även den parlamentariska situationen under nästa mandatperiod. Men valet 2022, och tiden därefter, kan komma att bli mycket intressant beroende på hur väl SD lyckas och om de övriga partierna kan dels parera detta, dels kanske komma ihåg på vilka principer 1974 års konstitution har byggts men även Göran Perssons och Per Nuders erfarenheter av att politiskt ledarskap måste bottna i lokalsamhället.





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post181

Manipulerande SVT

PolitikPosted by Leo Thu, March 01, 2018 19:02:10


Johan Westerholm: “Det största hotet mot valet 2018 kommer från svensk etablerad media.”

Det är naturligtvis ett påstående, som är lika obestridligt som självklart.
Det är dock inte denna enstaka och bevisligen falska information, som du räknar upp och vilken sprids av dessa, som utgör den huvudsakliga faran.

Den centrala, avgörande och allt annat överskuggande faktor, som styr och påverkar utgången av valet är den ständiga vinklingen av nyhetsflödet.
Det är den snedvridna, partiska och ensidiga propaganda, som dag ut och dag in serveras den stora massan, som har den största effekten.
Det är den överväldigande allmänhet, som trots allt sällan rör sig på Internet, som inte läser din sida, Johan, och praktiskt taget inga andra heller, som fäller utslaget.

Det dominerande och gigantiska problemet för Sverige är inte utifrån kommande påverkan utan sådan, emanerande från rikets insida.
Sverige är unikt så till vida, att det är utsatt för en invärtes agitation, vars kraft saknar motsvarighet i de allra flesta av västvärldens länder.

Med Public service har nationen en internt producerad och därtill oöverträffad kampanjapparat.
Ett oåtkomligt reservat från vilket diktaten och påbuden oavbrutet och närmast obestritt basuneras ut till massorna.
Så ser det ut i riket, där tredje statsmakten ohöljt och fräckt har lierat sig med den styrande makten och satt i system att skugga, jaga och trakassera ”feltyckande” medborgare.

Sanningen om tillståndet i riket får bara inte komma ut.
Så länge som svindlerierna och nyspråket kan fortskrida, så länge kan verkligheten döljas och massorna hållas i schack.
Det skrämmande är, att just SVT och SR ständigt påstås åtnjuta stort förtroende hos rikets befolkning.

En stackars population, vars tillförsikt är en följd av att de saknar all potential att avgöra dessa mediers föregivna vederhäftighet och som inte har någon som helst möjlighet till inblick, för att kunna bedöma vilka fakta och nyheter som väljs bort eller vinklas till oigenkännlighet.
En nersövd och med nyspråk hunsad och manipulerad allmänhet, som sällan eller aldrig reflekterar över den enkelriktade soppa som serveras dem.

Svea rikes monstermegafoner är och förblir ett gigantiskt demokratiskt problem.
Så länge, som dessa ohejdat kan dåna ut PK-evangeliet till folket, så är det kommande valresultatet i praktiken manipulerat för att inte säga riggat.
Det är en ständigt pågående indoktrinering och hjärntvätt av stora delar av befolkningen.

Det tjatas om att sociala medier skulle vara en arena där det finns stora möjligheter att interferera, påverka och underblåsa existerande konflikter.
I Sverige är dessa skådeplatsers fortfarande och sorgligt nog av jämförelsevis ringa betydelse.

Mediastrategin är att svenskarna skall fås att känna skuld, och gör de inte det så skall förnimmelsen av synd, skam och omoral brännas in i järnbarken på dem.
De skall dag ut och dag in undfägnas med att de inte gör tillräckligt.
Det som till varje pris skall fördöljas är, att rikets katastrofala situation alltigenom är hemfixad.

Det skall i alla lägen tonas ned, att den gravt inkompetenta riksgöken lett ett skräckkabinett, vilket under hela mandatperioden oavbrutet ertappats med lögner och desinformation om tillståndet i nationen.
Det skall förglömmas, att skandalerna stått som spön i backen och att den miserabla ministären tvingats till reträtt efter reträtt allteftersom verkligheten och sanningen trängt sig på.

Mörkläggningen av realiteter och fakta, som vilsefört och förvillat stora delar av befolkningen har pågått länge nog.
Bedrägerierna, valserna och de blå dunsterna börjar bli för många och för uppenbara.

Regeringens charlataner, skojare och bondfångare står där snart avklädda och demaskerade.

Den “humanitära stormakten” har totalt misslyckats på alla plan och på alla fält.
Landets stackars medborgare är av Main S trem Media systematiskt förda bakom ljuset och påtvingade ett samhällsexperiment med enorma ekonomiska, sociala, kulturella och demografiska konsekvenser, vilka ingen ännu kan se resultatet av.

Vi ( i alla de flesta av er) ÄR grundlurade av en förment ELIT, som bara månar om sitt eget bästa i sann egostyrd postmodernism, men lämnar allt annat därhän.
DET liknar mer en Dikatur/Feodalt medeltida förtryck - än ett upplyst, modernt samhälle!



Se mer: Ledarsidorna.se



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post180

Åsiktsförtryck via EU

PolitikPosted by Leo Tue, February 27, 2018 14:09:35

HOTET MOT YTTRANDEFRIHETEN
I takt med att Sveriges problem accelererar, ökar också allmänhetens frustration och verbala protester. Betänk då tanken på att möjligheterna att diskutera politik och alla dess aspekter stryps. Snabbt krossas det demokratiska fundamentet vårt samhälle vilar på, och istället får vi regelrätt åsiktsdiktatur och censur.

Trodde du att det bara är Sverige som har problem med inskränkningar i tryck- och yttrandefrihet? Dessvärre är det inte så. Tvärtom är Sverige bara en pusselbit i mycket större processer som pågår i hela västvärlden, med EU som epicentrum för krafter vars ambitioner är att stöpa befolkningen enligt en lydig, jasägande värdegrund. Det börjar blåsa riktigt kalla Orwellska vindar i Sverige och Europa. Med hjälp av bland annat digitala medborgargarden planerar EU-kommissionen att stärka sin övervakning av sociala medier.

Tyskland, med sin mörka historia av övergrepp och folkmord, visar dessvärre upp ett rätt obehagligt anlete under Angela Merkels ledning. Den 30 juni 2017 godkände det tyska parlamentet en ny lag genom vilken det är möjligt att straffa sociala medier för “hat och hets”. Lagen går i korthet ut på att sociala medie-sajter i Tyskland som inte raderar brottsliga inlägg och hotfulla kommentarer från sina plattformar inom 24 timmar, samt mer svårtydda inlägg inom en vecka, riskerar att dömas till böter på uppåt 50 miljoner euro. Tyskland har sedan tidigare en av världens hårdaste lagstiftningar kring förtal, hot och hets mot folkgrupp. Förintelseförnekare och den som uppviglar till hat mot minoriteter riskerar exempelvis fängelsestraff. Dessvärre drabbas även andra, till exempel de som visar upp de delar av Tysklands historia som anses vara stötande. I höstas dömdes till exempel den tyske journalisten Michael Stürzenberger till sex månaders fängelse, om än villkorligt, för att på Facebook ha publicerat en bild av en islamisk ledare i samspråk med Adolf Hitler.



Kanske stämmer det att ett sånt fotografi väcker motvilja mot islam och några av religionens ledande företrädare. Men att kritisera islam borde i ett fritt samhälle vara lika legitimt som att kritisera andra religioner. Med andra ord påminner de hårda lagarna om rena hädelselagar, vilket är en ytterst skrämmande utveckling. Det hårda rättssystemet missbrukas för att döma kritiker och journalister. Detta är inget annat är en inskränkning av yttrandefriheten.

Sverige tar gärna efter Tyskland i många olika frågor. Migrationspolitiskt är Tyskland en förebild för Sverige och Angela Merkels generösa asylpolitik ett rättesnöre för regeringen Löfven. Men även den strypta möjligheten att kritisera specifikt islam verkar inspirera Sverige. I skrivande stund pågår till exempel en rättsprocess mot 71-årige Denny Abrahamsson, som kallade islam “en fascistisk ideologi”. Grunden för anmälan är två kommentarer på Facebook, för vilka Denny ska i rättegång den 13 juni 2018. Döms han, kan vi lugnt säga att Sverige fått sina egna hädelselagar – det vill säga lagar som förbjuder kritik och ifrågasättande av islam. Sådana lagar finns i muslimska länder och där riskerar man hårda straff om man kritiserar islam. Det mest kända exemplet är Raif Badawi, saudisk bloggare och skapare av nätsidan Liberal Saudi Network. Badawi dömdes i maj 2014 till tio års fängelsestraff, 1000 piskrapp och 1 miljon rialer i böter för att ha förolämpat islam. Han fick de 50 första piskrappen den 9 maj 2015.



Det fria ordet hotas dock inte bara av de faktiska lagarna. I tysthet organiserar EU-komissionen civil övervakning och åsiktskontroll av sociala media i Europa. Komissionen verkar vara på väg att, utan lagstiftningsprocess, besluta att civila auktoriserade organisationer, ”trusted flaggers”, ska övervaka sociala medier och rapportera och anmäla uttryck och inlägg som har ”illegalt innehåll”, ”hat” och/eller ”hot” till Facebook, Twitter eller Youtube. De anmälda inläggen kan då snabbt raderas och konton spärras. Dessa ”auktoriserade medborgargarden” blir svåra att avgränsa från polisiär verksamhet och myndighetsutövning.

I Sverige har vi redan minst två sådana organisationer, #jagärhär och Näthatsgranskaren. #jagärhär har redan haft en utsänd representant på visit i EU. Det är läraren Karin Berg som i november 2017 deltog i EU:s EU Commission Colloquium on Fundamental Rights.


Intressant nog valde Karin Berg, som till vardags arbetar som lärare på Schillerska skolan i Göteborg, skriver krönikor i @skolporten, bloggar på #digibloggen, gör podcasten @Skolsverige, föreläser samt ger offentligt stöd åt dem som kämpar för att afghanska män utan asylskäl ska få stanna i Sverige, att blockera de Twitteranvändare (bland annat mig) som ifrågasatte hennes agenda…

EU-komissionen gjorde redan 2016 en “frivillig” överenskommelse med sociala medieföretag angående vad som är lämpligt och mindre lämpligt att prata om online. Det föreligger nog en ganska stor risk för att det utvecklas glidningar i begreppsdefinitioner, tolkningar, bedömningar och nätcensur blir då ett faktum.

Flera mer eller mindre organiserade nätaktivister med politisk agenda, som t ex #jagärhär, uppfattar redan idag kritik, obekväma och olika åsikter samt satir som ”hat” och ”hot”. Det börjar blåsa riktigt kalla Orwellska vindar i Sverige och Europa. En ickepolisiär övervakningsverksamhet som inskränker yttrandefriheten är redan ett faktum. Symtomatiskt nog bildades svenska nätverket #jagärhär redan i slutet av 2016 – frågan är hur mycket dessa EU-regler påskyndade och inspirerade denna svenska censurgrupps framväxt? Denna cencurgrupp leds av personer med nära anknytning till Bonnierkoncernen och de juridiska närverken Hilda, Ida och Ruben i Sverige!

Det organ som är centralt i begränsningen av det fria ordet är inach.net, som skulle kunna bli det nya Sanningsministeriet (Orwells namn i sin bok 1984) inte bara i Europa, utan faktiskt även i andra delar av världen. Inach har sitt säte i Holland, men samarbetar med många andra liknande aktörer. Verksamhetsbeskrivningen på engelska låter så här: “MISSION: Unite and empower international, national and local organizationsas well as individuals who are active in the implementation of human rights on the internet. To promote online respect, responsibility and citizenship through countering cyber hate, extremism and violence incitementand by raising awareness about online discrimination. To actively reinforce humanrights and mutual respect for the rights and reputations of all internet users, securing a safe internet.”

Det låter trevligt och bra – men som alla vet, är vägen till helvetet kantad med goda föresatser.



I maj 2016 tog man fram en “uppförandekod”, som man översatt till 23 språk för att täcka in alla europeiska länder. Det är denna uppförandekod som ligger till grund för den tyska nätlagen, och som även kan bli en hädelselag, både i Europa och i Sverige, och av vilken vi först idag börjar märka kännbara effekter. Den 19 januari 2018 hade man ett uppföljande möte för att se hur “Uppförandekoden” implementeras och efterlevs.

Här är en kort sammanfattning av “UPPFÖRANDEKOD FÖR ATT MOTVERKA OLAGLIG HATPROPAGANDA PÅ NÄTET” :

Facebook, Microsoft*, Twitter och Youtube (nedan kallade ”it-företagen”) – som också deltar i EU:s internetforum – har, tillsammans med andra plattformar, och sociala medieföretag, ett gemensamt ansvar för och är stolta över att främja och bidra till yttrandefriheten på nätet. It-företagen ansluter sig till Europeiska kommissionens och medlemsstaternas åtagande att motverka olaglig hatpropaganda på nätet. Med olaglig hatpropaganda avses allt offentligt agerande som uppmanar till våld eller hat riktat mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, utpekad med åberopande av ras, hudfärg, religion, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung. Samhället i stort och i synnerhet civilsamhällets organisationer är dessutom avgörande för att förebygga det ökande näthatet genom att ta fram motbilder som förespråkar icke-diskriminering, tolerans och respekt, bland annat genom upplysningsverksamhet.

It-företagen förbinder sig att utbilda och upplysa sina användare om vilka typer av innehåll som är förbjudna enligt deras regler och riktlinjer. Anmälningssystem kan användas som verktyg för detta ändamål.

It-företagen ska uppmuntra att experter i stor skala anmäler eller flaggar innehåll som uppviglar våld eller hat.

It-företagen och Europeiska kommissionen, som bekräftar värdet av oberoende motargument mot hatisk retorik och fördomar, ska fortsätta sitt arbete med att identifiera och främja oberoende motbudskap, nya idéer och initiativ och stödja utbildning i kritiskt tänkande.

I somras lämnade regeringen en remiss på en grundlagsändring till lagrådet. I denna framgår det bland annat att regeringen vill öppna för förbud mot nyhetsartiklar som avslöjar politisk, religiös och etnisk bakgrund på dömda brottslingar. Det har tyvärr inte blivit någon större storm mot denna grundlagsändring, som skulle, om den går igenom, innebära att till exempel jag själv som journalist skulle riskera åtal och kanske fängelse om jag till exempel skriver kritiskt om olika asptekter av svensk migrationspolitik. Utvecklingen är onekligen alarmerande. I takt med att Sveriges problem accelererar, ökar också allmänhetens frustration och verbala protester. Betänk då tanken på att möjligheterna att diskutera politik och alla dess aspekter stryps. Snabbt krossas det demokratiska fundamentet vårt samhälle vilar på, och istället får vi regelrätt åsiktsdiktatur och censur.

TEXT: Katerina Janouch















  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post178

Satans egen Moore Guns Johansson!

PolitikPosted by Leo Sun, February 18, 2018 13:14:15



Fria medier är grundläggande i en demokrati och därför måste våra grundlagar värnas. Men grundlagarna måste också kunna ändras om det finns goda skäl, skriver justitieminister Morgan (More Guns) Johansson (S) på SvD Debatt som någon form av kommentar till de senaste dygnens debatt i sociala medier. En debatt där kritik mot förändringarna framförts. Ett försvar som, för den politiskt insatte, vittnar om hur regeringen genomför något som kan liknas vid en mjuk statskupp mot fri och oberoende media och medborgarnas rättigheter. Med absoluta idioter som medspelare.

Det som blir apart är att Johansson hänvisar till nätets utveckling medan bland annat Centerpartiets ledamot i Konstitutionsutskottet skyller på EU. Någon har snurrat upp Centerpartiet på läktaren, något annat är inte rimligt att anta. När inte ens en KU-ledamot, som skall granska lagen, och justitieministern klarar av att hänvisa till samma skäl styrker det ett mönster i lagstiftningsarbetet som varit närvarande i åtta år.

Även om syftet är gott med förändringarna, att stävja integritetskränkande näthat, går Johansson över ån efter vatten. De strukturer som skulle kunna räcka finns redan idag genom PON, Pressens Opinionsnämnd och det pressetiska regelverket, samt Nämnden för Radio och TV. Regeringen och justitieministern hade kunnat gå en annan väg genom att ge dessa nämnder, där även hovrättsråd är ledamöter, en tydligare och tyngre roll i granskning och lagföring av olika medier som begår övertramp. Istället väljer Morgan Johansson att driva igenom de mest omfattande ingreppen i Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, och Tryckfrihetsförordningen, TF, i modern tid.

Det som få aktörer uppmärksammat är att Morgan Johansson, S, varit den som i praktiken reglerat de senaste årens lagstiftning på samtliga områden. Inte bara som justitieminister utan kanske främst som ordförande i riksdagens justitieutskott. Regeringen Reinfeldt II regerade i minoritet och var helt i händerna på Johansson för att få igenom varje enskild lag de föreslog. Johansson stoppade aktivt bland annat Staffan Danielssons motion mot resande stridande under riksdagsåret 2013/14. Hade den gått igenom hade Sverige idag haft en adekvat lagstiftning mot återvändande jihadister på plats. Det har vi inte.


Morgan Johansson har i dessa sammanhang, införandet av repressiv lagstiftning mot terrorist-relaterad verksamhet, farit med direkt oriktiga uppgifter i relation med Ledarsidorna.se. Den 18 december 2014 utlovades ett färdigtlagförslag inom området terrorismresor till den 18 juni och så sent som den 23 maj 2015 försäkradejustitieministern Ledarsidorna.se på twitter att ingen sinkade arbetet och att lagförslaget skulle komma på utlovat datum.

Bara tre veckor senare kom ett annat besked. Den 17 juni 2015 deklamerade de två ministrarna under pukor och trumpeter på DN debatt att nu minsann skulle det tas krafttag mot terrorismresor genom ett tilläggsdirektiv till den levererade SOU:n.

Det kom aldrig något lagförslag, trots justitieministerns löfte ett halvår tidigare och som han bekräftade själv så sent som tre veckor innan. Ledarsidorna.se källor på justitiedepartementet levererade avsevärt mycket mer precis information än Morgan Johansson. Framför allt både mer sanningsenlig och heltäckande än den information som Morgan Johansson delger journalister och väljare. Att fara med direkt osanning, eller ljuga, offentlig bör inte ses som en merit för en justitieminister. Det ligger inte i ämbetets natur.

Sverige har fortfarande inte infört någon heltäckande lagstiftning mot bland annat ”återvändarna” som med sitt våldskapital nu etablerar sig i de särskilt utsatta områdena som Vivalla i Örebro, Rosengård samt på Järvafältet i Stockholm utan egentlig inblandning. Hänförda politiska journalister från de sex största aktörerna ställer inga kritiska frågor. De tar till sig det Johansson låter göra gällande utan att se eller vilja rapportera om att inga lagar stiftats. Eller att lagarna när de väl kommer kraftigt försenade ser ut som Schweizerostar. Lagstiftningsarbetet inom migrationsområdet de senaste åtta åren, den period Morgan Johansson i två olika roller haft det yttersta ansvaret, har fått förödande kritik från Riksrevisionen.

Något som styrker justitieministerns aktivistiska politiska profil är de samtal som Ledarsidorna fick motta hösten 2015 från tjänstemän på Statsrådsberedningen. Det visar sig, i efterhand, att många av de alarmrapporter från såväl Migrationsverket som Landstingsförbundet som sammanställdes av MSB, Myndigheten för Samhällsberedskap, fastnade på justitiedepartementet. När sagda tjänstemän ställer en fråga som

”Johan, vad är det som händer i landet?”

borde det peka på något för den politiske journalisten. När oberoende grävande journalister har tillgång till bättre information än statsministerns stab har något dåligt skett i regeringskansliet.

Regeringen Löfven har visat sig vara senfärdig i att driva igenom lagstiftning mot sådant som hotar statens vårdmonopol, som våld riktat mot ”Blåljuspersonal” och stöd till terrorister. Detta tarvar en viss förklaring.

Såväl Miljöpartiet som Socialdemokrater för Tro och Solidaritets verksamhet skulle omintetgöras i grunden. Professor Ulf Bjereld, ordförande för Tro och Solidaritet och regeringens utredare av stöd till trossamfunden under Alice Bah Kuhnkes miljödepartement, baserar delar av sin verksamhet och politiska makt på samarbete med terrorklassade turkiska IHH och Hamas för att ta ett exempel. Detta är i allra högsta grad applicerbart på MP:s företrädare Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan som har som gemensamt att ha blivit avvisade från Israel för samröre med Hamas och Ship to Gaza. Ship to Gaza har bland sina organisationer det terrorklassade turkiska och regimtrogna IHH. Sådant samröre skulle försvåras avsevärt med repressiva lagar mot terrorism.

Det är ur detta perspektiv som regeringens ingrepp i Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen bör ses. Justitieministern har själv ingen historia som kan kopplas till att återge en korrekt bild varför Alliansen borde ställt sig frågan om vems sida de själva egentligen står långt tidigare. Vems agenda de understödjer.

Medborgarnas. Eller om Alliansen står på Morgan Johanssons sida. Centerpartiet har i varje fall snurrats upp på läktaren redan varför någon vidare aktivitet från Annie Lööfs sida inte är att förvänta. Lööfs öppning för samarbete med Stefan Löfven nästa mandatperiod är inte ologisk. Det räcker med att ett Alliansparti, Centern, går med på regeringens politik för att Morgan Johansson samt såväl Miljöpartiet som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som de senaste åtta åren lyckats sätta agendan i allt lagstiftningsarbete ska skörda ytterligare en vinst. Centerpartiet kan mycket väl bättra på sina odds för att återinträda i Rosenbad genom att ge sitt stöd till grundlagsförändringarna och den repressivitet det kommer innebära i relation till väljare och medborgare. .

Moderaterna har i sitt interna arbete försökt lätta upp förslaget genom en *ventil* vad avser *professionella/seriösa* aktörer och innefattar i den kategoriseringen också en kvalificering av *medier*. Här uppstår ett betydande problem, nämligen att dra en gräns mellan *seriösa* och *oseriösa journalister* En gränsdragning som i sin potentiella förändring kan leda till auktorisation/licensiering av journalister/medier. En företeelse som inte är okänd i totalitära stater.

Nu är grundlagsförändringen nära förestående. Och flera är aviserade genom SOU 2017:70. Går den igenom, och de andra aviserade, kan Ledarsidorna.se nu med viss precision räkna dagarna tills vi kommer läggas ned.


Den ”Mjuka Statskuppen”. Allt orkestrerat sedan snart åtta år av en enda LITEN, ynklig person. Det är inte utan en viss beundran för precisionen och prestationen. Såväl YGL som TF har tjänat arbetarrörelsen väl sedan mer än 100 år. Nu låter arbetarrörelsen Morgan Johansson pulvrisera dessa. Utan att fråga arbetarrörelsen om lov. Bakom ryggen på partimedlemmar och partikongresser. Utan protester eller debatt. Något han dessutom lyckats förmå såväl Moderater, Centerpartister, Liberaler och Kristdemokrater till som spelar med.

Som absoluta idioter. Som en travesti på den svenska vodkan Absolut.

Absolut Idiot

TEXT:Johan Westerholm 2018-02-16





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post177

Yttrandefriheten blir ett gungfly när åsiktspoliserna rycker ut.

PolitikPosted by Leo Thu, February 08, 2018 19:33:52


TEXT: Lotta Gröning, SVT Opinion

Demokratins och yttrandefrihetens ställning har urholkats successivt under lång tid. Att vi idag har en åsiktskorridor som är mycket smal och trång i Sverige hänger samman med den svenska statens kvalitet och politikernas kompetens.

Den amerikanska statsvetaren Francis Fukuyama hävdar att vare sig marknadsekonomi eller demokrati kan blomstra om inte staten är stark och kompetent.

När politikerna tappade greppet över välfärdsstaten och när klyftorna ökade och folkhemmet fick sina styvbarn blev missnöjet och kritiken allt svårare att hantera.

Jag har alltid varit kärringen mot strömmen, jag minns när jag som politisk chefredaktör kom till Norrbotten på 90-talet och krävde att inlandsbanan skulle bibehållas och utvecklas, då fick jag min första reprimand av det socialdemokratiska partidistriktet.

När NSD sedan blev Nordens största tidning som drev nej till EG/EU kom krav på att jag skulle avsättas och ledande politiker slutade hälsa.

Efter folkomröstningen rensades också EU-kritiker bort ur alla partier som bestämt sig för att hoppa på EU-tåget.

I samband med EU-omröstningarna kom också beslutet att väljare inte skulle kunna stryka politiker från vallistorna utan bara kryssa de som de ville lyfta fram.

Idag har flykting och integrationsfrågorna splittrat landet och partierna har inte samma åsikter som sina väljare. SOM-institutet har visat i mätningar under 2000-talet att varken politiska partier eller medierna har något större förtroende när det gäller hur de hanterar invandring och flyktingpolitik.

Vi har en historia i Sverige att vara mot rasism och för invandrare. Erfarenheterna av arbetsinvandring från vallonerna på 1600-talet till italienare, jugoslaver och finländare fram till 70-talet var övervägande positiva för landet som helhet.

I rädslan för att skapa rasism har känslomässiga positiva argument om invandring dominerat det politiska samtalet, länge fanns ingen debatt alls. Det räckte med att någon sa att invandringen är för stor för att denne skulle stämplas som rasist.

Idag debatteras invandringen på ett helt annat sätt. De politiska partierna som gick till val på att vi skulle öppna våra hjärtan och ha en generös flyktingpolitik har backat bandet och Sverige har numera en av EU:s mest restriktiva politik på det området.

Men frågan är fortfarande oerhört känslig. Etablerade partier har skrämt bort sina egna väljare till främlingsfientliga partier. Fortfarande gäller det dock att väga sina ord på guldvåg när man talar om Sverige och flyktingar för att inte hamna utanför åsiktskorridoren och bli stämplad rasist.

Några har valt att ta steget och bestämt sig för att våga säga vad de tycker. Jag tänker speciellt på Katerina Janouch, Ann Heberlein och Tino Sanandaji.

Det är tre kända personer som utmanat åsiktskorridoren, tre personer som alla är uthängda, skinnflådda och nedvärderade i egenskap av sina åsikter. De har gått utanför ramarna och fällan har obönhörligt slagit igen. Yttrandefriheten blir ett gungfly när åsiktspoliserna rycker ut.

Jag menar inte de som kritiserar vad som sagts och skrivits och tar avstånd, det tillhör också yttrandefrihetens spelregler. Åsiktspoliserna är något annat. De går över gränsen, drar kritiken så pass hårt att det liknar förföljelse och häxjakt.

De för politiken ansvariga folkvalda förblir tysta. De har pekat med hela handen, tappat kontakten med sina väljare och inte varit medborgarnas representanter. Staten har kapitulerat, klyftorna har ökat och osäkerheten breder ut sig.

Framtiden känns för många oviss. USA valde Donald Trump som president. Han har lovat slänga ut alla illegala mexikanare och bygga en mur mot Mexico.

Han ska registrera alla muslimer och han hade hjälp av Ku Klux Klan i valet. Hans mål är att göra USA till en enpartistat.

Han har republikansk majoritet i senaten och han har snart republikansk majoritet i Högsta Domstolen. Det är Donald Trump som EU:s ledare inklusive Stefan Löfven grattar till segern.

De ska alla ge honom en chans. Det är skillnad på folk och fä. Heter du Katerina Janouch och kritiserar Sverige och flyktingpolitiken i tjeckisk tv då tar bokhandlare bort dina böcker och du blir uppsatt på åsiktskorridorens skamlista.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post172
« PreviousNext »