Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

Åsiktsförtryck via EU

PolitikPosted by Leo Tue, February 27, 2018 14:09:35

HOTET MOT YTTRANDEFRIHETEN
I takt med att Sveriges problem accelererar, ökar också allmänhetens frustration och verbala protester. Betänk då tanken på att möjligheterna att diskutera politik och alla dess aspekter stryps. Snabbt krossas det demokratiska fundamentet vårt samhälle vilar på, och istället får vi regelrätt åsiktsdiktatur och censur.

Trodde du att det bara är Sverige som har problem med inskränkningar i tryck- och yttrandefrihet? Dessvärre är det inte så. Tvärtom är Sverige bara en pusselbit i mycket större processer som pågår i hela västvärlden, med EU som epicentrum för krafter vars ambitioner är att stöpa befolkningen enligt en lydig, jasägande värdegrund. Det börjar blåsa riktigt kalla Orwellska vindar i Sverige och Europa. Med hjälp av bland annat digitala medborgargarden planerar EU-kommissionen att stärka sin övervakning av sociala medier.

Tyskland, med sin mörka historia av övergrepp och folkmord, visar dessvärre upp ett rätt obehagligt anlete under Angela Merkels ledning. Den 30 juni 2017 godkände det tyska parlamentet en ny lag genom vilken det är möjligt att straffa sociala medier för “hat och hets”. Lagen går i korthet ut på att sociala medie-sajter i Tyskland som inte raderar brottsliga inlägg och hotfulla kommentarer från sina plattformar inom 24 timmar, samt mer svårtydda inlägg inom en vecka, riskerar att dömas till böter på uppåt 50 miljoner euro. Tyskland har sedan tidigare en av världens hårdaste lagstiftningar kring förtal, hot och hets mot folkgrupp. Förintelseförnekare och den som uppviglar till hat mot minoriteter riskerar exempelvis fängelsestraff. Dessvärre drabbas även andra, till exempel de som visar upp de delar av Tysklands historia som anses vara stötande. I höstas dömdes till exempel den tyske journalisten Michael Stürzenberger till sex månaders fängelse, om än villkorligt, för att på Facebook ha publicerat en bild av en islamisk ledare i samspråk med Adolf Hitler.



Kanske stämmer det att ett sånt fotografi väcker motvilja mot islam och några av religionens ledande företrädare. Men att kritisera islam borde i ett fritt samhälle vara lika legitimt som att kritisera andra religioner. Med andra ord påminner de hårda lagarna om rena hädelselagar, vilket är en ytterst skrämmande utveckling. Det hårda rättssystemet missbrukas för att döma kritiker och journalister. Detta är inget annat är en inskränkning av yttrandefriheten.

Sverige tar gärna efter Tyskland i många olika frågor. Migrationspolitiskt är Tyskland en förebild för Sverige och Angela Merkels generösa asylpolitik ett rättesnöre för regeringen Löfven. Men även den strypta möjligheten att kritisera specifikt islam verkar inspirera Sverige. I skrivande stund pågår till exempel en rättsprocess mot 71-årige Denny Abrahamsson, som kallade islam “en fascistisk ideologi”. Grunden för anmälan är två kommentarer på Facebook, för vilka Denny ska i rättegång den 13 juni 2018. Döms han, kan vi lugnt säga att Sverige fått sina egna hädelselagar – det vill säga lagar som förbjuder kritik och ifrågasättande av islam. Sådana lagar finns i muslimska länder och där riskerar man hårda straff om man kritiserar islam. Det mest kända exemplet är Raif Badawi, saudisk bloggare och skapare av nätsidan Liberal Saudi Network. Badawi dömdes i maj 2014 till tio års fängelsestraff, 1000 piskrapp och 1 miljon rialer i böter för att ha förolämpat islam. Han fick de 50 första piskrappen den 9 maj 2015.



Det fria ordet hotas dock inte bara av de faktiska lagarna. I tysthet organiserar EU-komissionen civil övervakning och åsiktskontroll av sociala media i Europa. Komissionen verkar vara på väg att, utan lagstiftningsprocess, besluta att civila auktoriserade organisationer, ”trusted flaggers”, ska övervaka sociala medier och rapportera och anmäla uttryck och inlägg som har ”illegalt innehåll”, ”hat” och/eller ”hot” till Facebook, Twitter eller Youtube. De anmälda inläggen kan då snabbt raderas och konton spärras. Dessa ”auktoriserade medborgargarden” blir svåra att avgränsa från polisiär verksamhet och myndighetsutövning.

I Sverige har vi redan minst två sådana organisationer, #jagärhär och Näthatsgranskaren. #jagärhär har redan haft en utsänd representant på visit i EU. Det är läraren Karin Berg som i november 2017 deltog i EU:s EU Commission Colloquium on Fundamental Rights.


Intressant nog valde Karin Berg, som till vardags arbetar som lärare på Schillerska skolan i Göteborg, skriver krönikor i @skolporten, bloggar på #digibloggen, gör podcasten @Skolsverige, föreläser samt ger offentligt stöd åt dem som kämpar för att afghanska män utan asylskäl ska få stanna i Sverige, att blockera de Twitteranvändare (bland annat mig) som ifrågasatte hennes agenda…

EU-komissionen gjorde redan 2016 en “frivillig” överenskommelse med sociala medieföretag angående vad som är lämpligt och mindre lämpligt att prata om online. Det föreligger nog en ganska stor risk för att det utvecklas glidningar i begreppsdefinitioner, tolkningar, bedömningar och nätcensur blir då ett faktum.

Flera mer eller mindre organiserade nätaktivister med politisk agenda, som t ex #jagärhär, uppfattar redan idag kritik, obekväma och olika åsikter samt satir som ”hat” och ”hot”. Det börjar blåsa riktigt kalla Orwellska vindar i Sverige och Europa. En ickepolisiär övervakningsverksamhet som inskränker yttrandefriheten är redan ett faktum. Symtomatiskt nog bildades svenska nätverket #jagärhär redan i slutet av 2016 – frågan är hur mycket dessa EU-regler påskyndade och inspirerade denna svenska censurgrupps framväxt? Denna cencurgrupp leds av personer med nära anknytning till Bonnierkoncernen och de juridiska närverken Hilda, Ida och Ruben i Sverige!

Det organ som är centralt i begränsningen av det fria ordet är inach.net, som skulle kunna bli det nya Sanningsministeriet (Orwells namn i sin bok 1984) inte bara i Europa, utan faktiskt även i andra delar av världen. Inach har sitt säte i Holland, men samarbetar med många andra liknande aktörer. Verksamhetsbeskrivningen på engelska låter så här: “MISSION: Unite and empower international, national and local organizationsas well as individuals who are active in the implementation of human rights on the internet. To promote online respect, responsibility and citizenship through countering cyber hate, extremism and violence incitementand by raising awareness about online discrimination. To actively reinforce humanrights and mutual respect for the rights and reputations of all internet users, securing a safe internet.”

Det låter trevligt och bra – men som alla vet, är vägen till helvetet kantad med goda föresatser.



I maj 2016 tog man fram en “uppförandekod”, som man översatt till 23 språk för att täcka in alla europeiska länder. Det är denna uppförandekod som ligger till grund för den tyska nätlagen, och som även kan bli en hädelselag, både i Europa och i Sverige, och av vilken vi först idag börjar märka kännbara effekter. Den 19 januari 2018 hade man ett uppföljande möte för att se hur “Uppförandekoden” implementeras och efterlevs.

Här är en kort sammanfattning av “UPPFÖRANDEKOD FÖR ATT MOTVERKA OLAGLIG HATPROPAGANDA PÅ NÄTET” :

Facebook, Microsoft*, Twitter och Youtube (nedan kallade ”it-företagen”) – som också deltar i EU:s internetforum – har, tillsammans med andra plattformar, och sociala medieföretag, ett gemensamt ansvar för och är stolta över att främja och bidra till yttrandefriheten på nätet. It-företagen ansluter sig till Europeiska kommissionens och medlemsstaternas åtagande att motverka olaglig hatpropaganda på nätet. Med olaglig hatpropaganda avses allt offentligt agerande som uppmanar till våld eller hat riktat mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, utpekad med åberopande av ras, hudfärg, religion, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung. Samhället i stort och i synnerhet civilsamhällets organisationer är dessutom avgörande för att förebygga det ökande näthatet genom att ta fram motbilder som förespråkar icke-diskriminering, tolerans och respekt, bland annat genom upplysningsverksamhet.

It-företagen förbinder sig att utbilda och upplysa sina användare om vilka typer av innehåll som är förbjudna enligt deras regler och riktlinjer. Anmälningssystem kan användas som verktyg för detta ändamål.

It-företagen ska uppmuntra att experter i stor skala anmäler eller flaggar innehåll som uppviglar våld eller hat.

It-företagen och Europeiska kommissionen, som bekräftar värdet av oberoende motargument mot hatisk retorik och fördomar, ska fortsätta sitt arbete med att identifiera och främja oberoende motbudskap, nya idéer och initiativ och stödja utbildning i kritiskt tänkande.

I somras lämnade regeringen en remiss på en grundlagsändring till lagrådet. I denna framgår det bland annat att regeringen vill öppna för förbud mot nyhetsartiklar som avslöjar politisk, religiös och etnisk bakgrund på dömda brottslingar. Det har tyvärr inte blivit någon större storm mot denna grundlagsändring, som skulle, om den går igenom, innebära att till exempel jag själv som journalist skulle riskera åtal och kanske fängelse om jag till exempel skriver kritiskt om olika asptekter av svensk migrationspolitik. Utvecklingen är onekligen alarmerande. I takt med att Sveriges problem accelererar, ökar också allmänhetens frustration och verbala protester. Betänk då tanken på att möjligheterna att diskutera politik och alla dess aspekter stryps. Snabbt krossas det demokratiska fundamentet vårt samhälle vilar på, och istället får vi regelrätt åsiktsdiktatur och censur.

TEXT: Katerina Janouch















  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post178

Satans egen Moore Guns Johansson!

PolitikPosted by Leo Sun, February 18, 2018 13:14:15



Fria medier är grundläggande i en demokrati och därför måste våra grundlagar värnas. Men grundlagarna måste också kunna ändras om det finns goda skäl, skriver justitieminister Morgan (More Guns) Johansson (S) på SvD Debatt som någon form av kommentar till de senaste dygnens debatt i sociala medier. En debatt där kritik mot förändringarna framförts. Ett försvar som, för den politiskt insatte, vittnar om hur regeringen genomför något som kan liknas vid en mjuk statskupp mot fri och oberoende media och medborgarnas rättigheter. Med absoluta idioter som medspelare.

Det som blir apart är att Johansson hänvisar till nätets utveckling medan bland annat Centerpartiets ledamot i Konstitutionsutskottet skyller på EU. Någon har snurrat upp Centerpartiet på läktaren, något annat är inte rimligt att anta. När inte ens en KU-ledamot, som skall granska lagen, och justitieministern klarar av att hänvisa till samma skäl styrker det ett mönster i lagstiftningsarbetet som varit närvarande i åtta år.

Även om syftet är gott med förändringarna, att stävja integritetskränkande näthat, går Johansson över ån efter vatten. De strukturer som skulle kunna räcka finns redan idag genom PON, Pressens Opinionsnämnd och det pressetiska regelverket, samt Nämnden för Radio och TV. Regeringen och justitieministern hade kunnat gå en annan väg genom att ge dessa nämnder, där även hovrättsråd är ledamöter, en tydligare och tyngre roll i granskning och lagföring av olika medier som begår övertramp. Istället väljer Morgan Johansson att driva igenom de mest omfattande ingreppen i Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, och Tryckfrihetsförordningen, TF, i modern tid.

Det som få aktörer uppmärksammat är att Morgan Johansson, S, varit den som i praktiken reglerat de senaste årens lagstiftning på samtliga områden. Inte bara som justitieminister utan kanske främst som ordförande i riksdagens justitieutskott. Regeringen Reinfeldt II regerade i minoritet och var helt i händerna på Johansson för att få igenom varje enskild lag de föreslog. Johansson stoppade aktivt bland annat Staffan Danielssons motion mot resande stridande under riksdagsåret 2013/14. Hade den gått igenom hade Sverige idag haft en adekvat lagstiftning mot återvändande jihadister på plats. Det har vi inte.


Morgan Johansson har i dessa sammanhang, införandet av repressiv lagstiftning mot terrorist-relaterad verksamhet, farit med direkt oriktiga uppgifter i relation med Ledarsidorna.se. Den 18 december 2014 utlovades ett färdigtlagförslag inom området terrorismresor till den 18 juni och så sent som den 23 maj 2015 försäkradejustitieministern Ledarsidorna.se på twitter att ingen sinkade arbetet och att lagförslaget skulle komma på utlovat datum.

Bara tre veckor senare kom ett annat besked. Den 17 juni 2015 deklamerade de två ministrarna under pukor och trumpeter på DN debatt att nu minsann skulle det tas krafttag mot terrorismresor genom ett tilläggsdirektiv till den levererade SOU:n.

Det kom aldrig något lagförslag, trots justitieministerns löfte ett halvår tidigare och som han bekräftade själv så sent som tre veckor innan. Ledarsidorna.se källor på justitiedepartementet levererade avsevärt mycket mer precis information än Morgan Johansson. Framför allt både mer sanningsenlig och heltäckande än den information som Morgan Johansson delger journalister och väljare. Att fara med direkt osanning, eller ljuga, offentlig bör inte ses som en merit för en justitieminister. Det ligger inte i ämbetets natur.

Sverige har fortfarande inte infört någon heltäckande lagstiftning mot bland annat ”återvändarna” som med sitt våldskapital nu etablerar sig i de särskilt utsatta områdena som Vivalla i Örebro, Rosengård samt på Järvafältet i Stockholm utan egentlig inblandning. Hänförda politiska journalister från de sex största aktörerna ställer inga kritiska frågor. De tar till sig det Johansson låter göra gällande utan att se eller vilja rapportera om att inga lagar stiftats. Eller att lagarna när de väl kommer kraftigt försenade ser ut som Schweizerostar. Lagstiftningsarbetet inom migrationsområdet de senaste åtta åren, den period Morgan Johansson i två olika roller haft det yttersta ansvaret, har fått förödande kritik från Riksrevisionen.

Något som styrker justitieministerns aktivistiska politiska profil är de samtal som Ledarsidorna fick motta hösten 2015 från tjänstemän på Statsrådsberedningen. Det visar sig, i efterhand, att många av de alarmrapporter från såväl Migrationsverket som Landstingsförbundet som sammanställdes av MSB, Myndigheten för Samhällsberedskap, fastnade på justitiedepartementet. När sagda tjänstemän ställer en fråga som

”Johan, vad är det som händer i landet?”

borde det peka på något för den politiske journalisten. När oberoende grävande journalister har tillgång till bättre information än statsministerns stab har något dåligt skett i regeringskansliet.

Regeringen Löfven har visat sig vara senfärdig i att driva igenom lagstiftning mot sådant som hotar statens vårdmonopol, som våld riktat mot ”Blåljuspersonal” och stöd till terrorister. Detta tarvar en viss förklaring.

Såväl Miljöpartiet som Socialdemokrater för Tro och Solidaritets verksamhet skulle omintetgöras i grunden. Professor Ulf Bjereld, ordförande för Tro och Solidaritet och regeringens utredare av stöd till trossamfunden under Alice Bah Kuhnkes miljödepartement, baserar delar av sin verksamhet och politiska makt på samarbete med terrorklassade turkiska IHH och Hamas för att ta ett exempel. Detta är i allra högsta grad applicerbart på MP:s företrädare Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan som har som gemensamt att ha blivit avvisade från Israel för samröre med Hamas och Ship to Gaza. Ship to Gaza har bland sina organisationer det terrorklassade turkiska och regimtrogna IHH. Sådant samröre skulle försvåras avsevärt med repressiva lagar mot terrorism.

Det är ur detta perspektiv som regeringens ingrepp i Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen bör ses. Justitieministern har själv ingen historia som kan kopplas till att återge en korrekt bild varför Alliansen borde ställt sig frågan om vems sida de själva egentligen står långt tidigare. Vems agenda de understödjer.

Medborgarnas. Eller om Alliansen står på Morgan Johanssons sida. Centerpartiet har i varje fall snurrats upp på läktaren redan varför någon vidare aktivitet från Annie Lööfs sida inte är att förvänta. Lööfs öppning för samarbete med Stefan Löfven nästa mandatperiod är inte ologisk. Det räcker med att ett Alliansparti, Centern, går med på regeringens politik för att Morgan Johansson samt såväl Miljöpartiet som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som de senaste åtta åren lyckats sätta agendan i allt lagstiftningsarbete ska skörda ytterligare en vinst. Centerpartiet kan mycket väl bättra på sina odds för att återinträda i Rosenbad genom att ge sitt stöd till grundlagsförändringarna och den repressivitet det kommer innebära i relation till väljare och medborgare. .

Moderaterna har i sitt interna arbete försökt lätta upp förslaget genom en *ventil* vad avser *professionella/seriösa* aktörer och innefattar i den kategoriseringen också en kvalificering av *medier*. Här uppstår ett betydande problem, nämligen att dra en gräns mellan *seriösa* och *oseriösa journalister* En gränsdragning som i sin potentiella förändring kan leda till auktorisation/licensiering av journalister/medier. En företeelse som inte är okänd i totalitära stater.

Nu är grundlagsförändringen nära förestående. Och flera är aviserade genom SOU 2017:70. Går den igenom, och de andra aviserade, kan Ledarsidorna.se nu med viss precision räkna dagarna tills vi kommer läggas ned.


Den ”Mjuka Statskuppen”. Allt orkestrerat sedan snart åtta år av en enda LITEN, ynklig person. Det är inte utan en viss beundran för precisionen och prestationen. Såväl YGL som TF har tjänat arbetarrörelsen väl sedan mer än 100 år. Nu låter arbetarrörelsen Morgan Johansson pulvrisera dessa. Utan att fråga arbetarrörelsen om lov. Bakom ryggen på partimedlemmar och partikongresser. Utan protester eller debatt. Något han dessutom lyckats förmå såväl Moderater, Centerpartister, Liberaler och Kristdemokrater till som spelar med.

Som absoluta idioter. Som en travesti på den svenska vodkan Absolut.

Absolut Idiot

TEXT:Johan Westerholm 2018-02-16





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post177

Yttrandefriheten blir ett gungfly när åsiktspoliserna rycker ut.

PolitikPosted by Leo Thu, February 08, 2018 19:33:52


TEXT: Lotta Gröning, SVT Opinion

Demokratins och yttrandefrihetens ställning har urholkats successivt under lång tid. Att vi idag har en åsiktskorridor som är mycket smal och trång i Sverige hänger samman med den svenska statens kvalitet och politikernas kompetens.

Den amerikanska statsvetaren Francis Fukuyama hävdar att vare sig marknadsekonomi eller demokrati kan blomstra om inte staten är stark och kompetent.

När politikerna tappade greppet över välfärdsstaten och när klyftorna ökade och folkhemmet fick sina styvbarn blev missnöjet och kritiken allt svårare att hantera.

Jag har alltid varit kärringen mot strömmen, jag minns när jag som politisk chefredaktör kom till Norrbotten på 90-talet och krävde att inlandsbanan skulle bibehållas och utvecklas, då fick jag min första reprimand av det socialdemokratiska partidistriktet.

När NSD sedan blev Nordens största tidning som drev nej till EG/EU kom krav på att jag skulle avsättas och ledande politiker slutade hälsa.

Efter folkomröstningen rensades också EU-kritiker bort ur alla partier som bestämt sig för att hoppa på EU-tåget.

I samband med EU-omröstningarna kom också beslutet att väljare inte skulle kunna stryka politiker från vallistorna utan bara kryssa de som de ville lyfta fram.

Idag har flykting och integrationsfrågorna splittrat landet och partierna har inte samma åsikter som sina väljare. SOM-institutet har visat i mätningar under 2000-talet att varken politiska partier eller medierna har något större förtroende när det gäller hur de hanterar invandring och flyktingpolitik.

Vi har en historia i Sverige att vara mot rasism och för invandrare. Erfarenheterna av arbetsinvandring från vallonerna på 1600-talet till italienare, jugoslaver och finländare fram till 70-talet var övervägande positiva för landet som helhet.

I rädslan för att skapa rasism har känslomässiga positiva argument om invandring dominerat det politiska samtalet, länge fanns ingen debatt alls. Det räckte med att någon sa att invandringen är för stor för att denne skulle stämplas som rasist.

Idag debatteras invandringen på ett helt annat sätt. De politiska partierna som gick till val på att vi skulle öppna våra hjärtan och ha en generös flyktingpolitik har backat bandet och Sverige har numera en av EU:s mest restriktiva politik på det området.

Men frågan är fortfarande oerhört känslig. Etablerade partier har skrämt bort sina egna väljare till främlingsfientliga partier. Fortfarande gäller det dock att väga sina ord på guldvåg när man talar om Sverige och flyktingar för att inte hamna utanför åsiktskorridoren och bli stämplad rasist.

Några har valt att ta steget och bestämt sig för att våga säga vad de tycker. Jag tänker speciellt på Katerina Janouch, Ann Heberlein och Tino Sanandaji.

Det är tre kända personer som utmanat åsiktskorridoren, tre personer som alla är uthängda, skinnflådda och nedvärderade i egenskap av sina åsikter. De har gått utanför ramarna och fällan har obönhörligt slagit igen. Yttrandefriheten blir ett gungfly när åsiktspoliserna rycker ut.

Jag menar inte de som kritiserar vad som sagts och skrivits och tar avstånd, det tillhör också yttrandefrihetens spelregler. Åsiktspoliserna är något annat. De går över gränsen, drar kritiken så pass hårt att det liknar förföljelse och häxjakt.

De för politiken ansvariga folkvalda förblir tysta. De har pekat med hela handen, tappat kontakten med sina väljare och inte varit medborgarnas representanter. Staten har kapitulerat, klyftorna har ökat och osäkerheten breder ut sig.

Framtiden känns för många oviss. USA valde Donald Trump som president. Han har lovat slänga ut alla illegala mexikanare och bygga en mur mot Mexico.

Han ska registrera alla muslimer och han hade hjälp av Ku Klux Klan i valet. Hans mål är att göra USA till en enpartistat.

Han har republikansk majoritet i senaten och han har snart republikansk majoritet i Högsta Domstolen. Det är Donald Trump som EU:s ledare inklusive Stefan Löfven grattar till segern.

De ska alla ge honom en chans. Det är skillnad på folk och fä. Heter du Katerina Janouch och kritiserar Sverige och flyktingpolitiken i tjeckisk tv då tar bokhandlare bort dina böcker och du blir uppsatt på åsiktskorridorens skamlista.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post172

Den populistiska pendeln

PolitikPosted by Leo Thu, February 08, 2018 11:08:31

TEXT: Johan Westerhom - 2018-02-08

är sedan 2006 medlem i Sveriges socialdemokratiska arbetarepart (SAP) och har under många år deltagit aktivt i den politiska debatten som bloggare och debattör.


Danska socialdemokraterna vill avskaffa möjligheten att söka asyl i Danmark, rapporterar DR och Expressen. Partiet föreslår i stället att asylsökande skickas till danskdrivna flyktingläger under utredningstiden. Det danska utspelet sätter fingret på den svenska debatten om debatten. Om vänster- respektive högerpopulism.

“Det är nödvändigt att skapa ett flyktingsystem som är mer humant än det vi har i dag”, säger partiledaren Mette Frederiksen till DR.

“Vi kommer med det här utspelet för att vi, liksom resten av det danska samhället, kan se att vi har stora utmaningar med integrationen. Det är enligt vår uppfattning den största utmaningen i det danska samhället i dag”, säger hon.

Statsminister Stefan Löfvén (S) ställer sig lite frågande och svarar undvikande på om en sådan lösning helt kan uteslutas för svensk del även om han framhåller att antalet asylsökande har minskat med regeringens omläggning. Dock kommer andelen anhöriginvandrare ligga på en fortsatt hög nivå även under nästa mandatperiod. Antalet migranter kommer, enligt Migrationsverkets egna prognoser, ligga på minst 250 000 under nästa mandatperiod. Läggs antalet asylärenden, med okänt utfall, till landar siffran på drygt 400 000 totalt för nästa mandatperiod eller 100 000 migranter per år med en tyngdpunkt på 2018-2019.

De lägre siffror som regeringen gång på gång hänvisar till tar inte med den anhöriginvandring som blev effekten av 2015 års migrationstopp.

Den svenska migrations- och kriminalpolitiken har under mandatperioden präglats av det som Paul Collier, professor i nationalekonomi vid universitetet i Oxford, klassat som ”Panikpunkten” i sin bok Exodus från 2013. Ängsliga politiker som inte vill ta i frågan i tid hamnar, när verkligheten kommer ikapp, i en situation och en psykotisk stämning där förslag läggs som inte alltid hänger ihop. Sverige befinner sig sedan 2015 i denna punkt, en punkt som kunde undvikits om den svenska debatten tillåtit kritiska frågor komma fram istället för att rasistmarkera dessa.

Migrationsöverenskommelsen 3.0, den där ljugande unga män får stanna under amnestiliknande former, är ett exempel på detta. Panik över att behöva hantera en högljudd opinion samtidigt med panik över ett system under stress pressar fram särlösningar som inte hänger ihop med övrig förd politik. Paniklagstiftningen har fått kraftig kritik från Riksrevisionen.

En kritik som Ledarsidorna.se i praktiken var ensam att rapportera om.

Debattörer som Merit Wager, Tino Sanandaji men även ledarsidorna.se har inte haft fel på en enda avgörande punkt sedan 2012. Alla varningar för en mättnad i mottagningssystemet och arbets- respektive bostadsmarknad avfärdades av bland annat Aftonbladets och Dagens Nyheters respektive ledarsidor som rasistiska eller alarmistiskt populistiska.

Idag ägnar sig dessa ledarsidor mer åt sjukvård och oro för miljön och även om enstaka pip kan höras om migrationsdebatten. Nu menar Leonidas Aretakis på DN Kultur att konservativa har ett opportunistiskt förhållande till yttrandefriheten vilket skulle bli uppenbart för den som blickar ut i Europa; se bara på Polen och Ungern menar han. Att det är de konservativa krafterna som med sin populism dominerar det offentliga samtalet ivrigt understödda av kommersiella aktörer. Aretakis missar dessvärre målet helt. Det är dels inte en fråga om att höger- respektive vänsterpopulism som är det stora problemet i debatten. Vänsterpopulismen tryckte undan kritiska frågor från det pragmatiska mittfältet fram till 2015 men även en bra bit in på 2017 genom sin rasiststämpling av allt och alla som förde fram kritiska synpunkter på migrationens systempåverkan. Den förment vänsterliberala, globala, rörelsen är i allra högsta grad medskyldigt till att vi hamnat i panikpunkten och en debatt där nu moderata debattörer anklagas för populism och oförmåga till ett vuxet samtal..

En annan, i sammanhanget pikant, detalj är att den liberala vänsterpopulistiska rörelsen i mångt och mycket vilat på folkkära kulturprofiler. Kulturprofiler som försökt sig på komplexa nationalekonomiska resonemang med pizzor och netflix-abbonemang som valuta är idag tysta eller oroar sig för att de äter för mycket kött eller att de någon gång av misstag flugit i ett flygplan. Animaliska produkter och problematiken med flygcharter har ersatt deras tidigare primära fokusområden som de högljutt förfäktade sina åsikter runt.

Men rena högerpopulister har inte heller lösningen, om det nu finns en sådan. Det som bägge rörelserna, höger- och vänsterpopulism, gör är att de polariserar debatten och tystar en pragmatisk mitt. Som i rädsla för att bli stämplade för att antingen vara dödsknarkarfascister eller översexualiserade blomsterhattstanter i klimakteriet hellre håller sig borta. Vad de vänsterliberala debattörer gör är att de skjuter in sig på debattörer som Ann Heberlein som försöker föra fram sakliga argument i en infekterad debatt och måla ut dessa som högerpopulistiska i försöken att ta tillbaka debatten. I detta fall har Dagens Nyheters Lisa Magnusson och DN Kultur ett särskilt ansvar för att ha satt den lägsta nivån av bildning, stil och stringens. Magnusson satte hela DN:s kvalitetsnivå genom att visa att hon saknade egentlig kunskap om något av det hon anförde. Trots uppmaningar på olika sociala plattformar har såväl DN som Magnusson valt att negligera alla frågor om vad de baserar sina resonemang och tolkningar av vederlagda definitioner på.

En arrogant tystnad som Dagens Nyheters ansvarige utgivare sannolikt anser vara ett vinnande koncept när sakargumenten tryter. Om inte annat är DN en av de medieaktörer som får dela på 13,5 MSEK från statliga Vinnova under året för att motverka “fake news” med såväl kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) som näringsminister Mikael Dambergs (S) godkännande. Vinnova sorterar under Dambergs näringsdepartement. Dagens Nyheter sorterar som juvelen i kronan under huvudägaren Bonnier.

Lisa Magnusson, DN, kritik mot Heberlein vittnar om hur lite ledarredaktionen i grunden har förändrats. DN Ledarredaktion sätter sig sällan in i motståndarens argument och gör direkta vantolkningar av akademiskt belagda grunddefinitioner av begrepp som nihilism. Något de delar med Aftonbladets kulturredaktion som inte ens bemödar sig att läsa böcker de sedan recenserar. Som i fallet med Heberlein. Torsten Kälvemark, Aftonbladet, kritiserade Heberlein för att inte ta upp Kanada som exempel. Trots att mer än en fjärdedel av boken på över 200 sidor berör och i allra högsta grad resonerar kring den kanadensiska migrationspolitiken ur ett jämförande perspektiv.

Några stigmatiserande av de mer tongivande aktörerna finns i allra högsta grad kvar. Dagens Nyheter och Aftonbladet. Heberlein är bara ett exempel som Dagens Nyheters ledarsidor och kultursidor i allra högsta grad numera gjort sitt bästa för att stämpla som högerextrem är långt ifrån detta.

Det är möjligt, kanske till och med troligt, att pendeln slagit över till migrationskritikernas fördel för tillfället men den riskerar att slå ut ytterligare. Det politiska landskapet är långt ifrån stabilt och de pragmatiska lösningarna är långt ifrån presenterade ännu. Det kommer inte krävas mycket för att att pendelns skall svänga ytterligare och förstärka panikpunkten eller svänga tillbaka och ge vänsterpopulismen förnyad kraft.

Sverige kan i alla väsentliga delar numera tjäna som ett exempel på hur rätt Paul Collier hade 2013 när han skrev Exodus. Vi uppfyller samtliga hans tidigare empiriska studieresultat och slutsatser om framtida utveckling. Och hur fel de då dominerande vänsterpopulisterna hade. De som inte finns alls enligt Aretakis på DN Kultur. En tidning som inte alls var populistisk.

I varje fall inte när de själva sätter betyg på sin egen insats.









  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post171

"När överheten bestämmer hur vi som undersåtar ska göra uppror, vara normkritiska osv – kan en sann rebell motstå att inte lyda?”

PolitikPosted by Leo Mon, February 05, 2018 20:05:45

KONSTNÄRER – DAGS ATT REVOLTERA!

Text: Jonas We Andersson

Det svävar alltjämt en aura av modig rebelliskhet över de förment fria kulturutövarna. Ingenting kunde vara mer fel. Vi ser hur kulturinstitutioner, museer, myndigheter och universitet står för ensidig politisk propaganda. Med fega och ängsliga konstnärer som springer maktens ärenden får vi fattig konst som inte värnar yttrandefriheten.

När vi hör om åsiktsstyrning, statlig ideologisk propaganda, hämmande av yttrandefriheten och uteslutning av människor med icke-godkända åsikter brukar vi tänka på totalitära stater. Men en åsiktsdiktatur kan även ha en mjukare framtoning. I en sådan kastas inte folk i fängelset eller torteras, utan tvingas istället att genom i första hand ekonomiska sanktioner (försörjning och arbete), och i andra hand offentlig “shaming”, inrätta sig i ledet och ansluta sig till de rätta lärorna. Sverige är idag en sådan stat.

I den så kallade kultursfären, som egentligen bäst kan beskrivas som en enorm och mycket kostnadskrävande ideologifabrik, sker propagandan dygnet runt, år ut och år in. Detta knippe politiska åsikter, omdöpt till ”värdegrund”, som utgör kärnan i praktiskt taget varje kulturevenemang i Sverige idag, från museernas seminarier, teatrarnas uppsättningar, förlagens barnboksutgivningar, Public service’s ”kulturnyheter” eller konsthögskolornas examinationsutställningar, synkroniserar närmast perfekt med de åsikter som den högsta politiska makten, kulturminister Bah Kuhnke, missionerar för. Centraliseringen och samordningen av propagandan är utan motstycke, jämfört med länder som kallas icke-totalitära.

Man brukade prata om avant gardet, de modiga förtrupperna inom konst och kultur som vågade utmana makten. Fortfarande hör man ibland uttrycket ”den fria konsten”. Det svävar alltjämt en aura av modig rebelliskhet över de förment fria kulturutövarna. Ingenting kunde vara mer fel. Faktum är att det har blivit precis tvärtom. Makten kallar sig “rebellisk” samtidigt som den köper konstnärernas lojalitet. Makten gynnas av att utropa sig som underordnad och smycka sig med avantgardistiska attribut. På så sätt kan den också befästa sin maktposition ytterligare.

Det är naturligtvis skrattretande. Men samtidigt förödande, både för konsten, demokratin och samhället i stort.

Åsiktsknippet jag refererar till, om någon nu undrade, är den giftiga cocktail av radikalfeminism, intersektionalitet, postkolonialism, socialism och identitetspolitik – smörjd av postmodernistisk relativisering och faktaresistens – som vi har sett sprida sig som en löpeld i västvärldens akademier de senaste decennierna. Men kanske ingen annanstans är genomslaget så definitivt och autokratiskt som i Sverige. Här har trossatserna dessutom spridit sig djupt in i de borgerliga partierna, vilket har gjort att kulturpolitiken inte påverkats nämnvärt vid tidigare regeringsskiften. Monstret har kunnat växa obehindrat.

Vi vet att svenska museer idag har politiserats så till den grad att de mer eller mindre används som renodlade propagandahus för att skola befolkningen in i ”den rätta värdegrunden” (läs: de korrekta politiska åsikterna). Man möblerar om bland artefakterna och tar bort sådant som inte passar in i den ideologiska berättelsen. Public service fungerar på samma sätt i etern. Målet är att omskola och uppfostra medborgarna i det rätta tänkandet, även om det innebär att historien skrivs om.

Från akademierna har jag min egen berättelse, där jag bland annat jobbade som universitetslektor på Konstfack i fem år, fram till 2010, och där jag satt i både lärarförslagsnämnder och studentantagningsgrupper. Professuransökningar handlade i slutändan nästan enbart om den sökandes politiska hemvist. Detta förfarande har på senare år accelererat, vilket Academic Rights Watch nu också skriver om. Jag protesterade högljutt, inte minst för att det hela skedde vid sidan av protokollen (och blev utfryst, vilket ledde till att jag sade upp mig). I dagsläget ser det ut som att denna sekt (ja, det är en sekt), har tagit över helt.

Nu uppmärksammas även den djupa politiseringen av Svenska Filminstitutet, med Anna Serner vid VD-posten. Att statligt filmstöd åtminstone sedan Serner blev chef villkorats gentemot ideologiskt ”korrekta” idéer kommer ju inte som någon överraskning för någon som är insatt. Men nu handlar det alltså även om att potentiella filmskapare tvingas gå en politisk kurs (som bland annat går under namnet ”normkreativitet”), där de instrueras i det tänkande som kan möjliggöra filmstöd.

Eva Hamilton, ordförande för Film&TV-Producenterna, har reagerat på detta, vilket är bra, även om hennes reaktion känns minst sagt principlös. I ett brev till styrelsen för SFI skriver hon bland annat:

”OM Filminstitutet börjar ställa som krav för filmstöd att upphovspersoner ska genomgå mer värdebaserade utbildningar, befarar vi att det statliga Filminstitutet beträder farliga vägar. Då öppnas dörren för att införa tvingande utbildningar som i en annan regeringskonstellation eller i en annan tid kan innebära begränsning av konstnärlig frihet eller yttrandefrihet.”

Problemet för Hamilton, före detta VD på SVT, är uppenbarligen inte att den tvingande kursen i sin nuvarande form innebär en begränsning av konstnärlig frihet och yttrandefrihet (att man idag de facto utestänger potentiella filmskapare med icke-korrekta åsikter), utan att kurserna och institutet under en framtida regering kan komma att användas för att sprida icke-korrekta åsikter – och DÅ alltså innebära en begränsning av konstnärlig frihet eller yttrandefrihet… Hon fortsätter:

”Det finns redan nu riksdagsmotioner som pläderar för att målet för filmstöd ska vara att ‘levandegöra det svenska kulturarvet, och då inte enbart genom restaurering av gamla svenska filmer, utan även genom filmatiseringar som utspelar sig i historiska svenska miljöer’.”

Hamilton verkar alltså inte särskilt bekymrad över den politiska styrningen i sig, utan mer över att denna styrning framöver kan vara av en oönskad politisk art. Skräckscenariet – att historiska svenska miljöer skulle skildras – låter hon i sammanhanget illustrera det otillständiga i en sådan utveckling.

Personligen saknar jag berättelser från historiska svenska miljöer och ett levandegörande av det svenska kulturarvet, också genom film. Det är vårt arv och det förtjänar givetvis en plats i berättelsen om oss själva och vår samtid. Men jag är samtidigt av den åsikten att kulturlivet måste präglas av en mångfald av perspektiv, narrativ och verklighetsgestaltningar, befriade från politisk styrning. Att som i Sverige idag använda museer, kulturinstitutioner, myndigheter och universitet för ensidig politisk propaganda är inte bara alarmerande ur ett demokratiskt perspektiv – och med säkerhet olagligt – det leder också till en urvattnad, fattig och ointressant konst.

En feg och ängslig konstnär som springer maktens ärenden – och samtidigt kallar sig avant garde – är löjeväckande. Men kanske kan vi snart hoppas på ett konstnärligt uppvaknande? Eller som Torbjörn Elensky skrev häromdagen på sin Facebooksida:

”När överheten bestämmer hur vi som undersåtar ska göra uppror, vara normkritiska osv – kan en sann rebell motstå att inte lyda?”






  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post170

TYSTNADS PAKT påbjuden!

PolitikPosted by Leo Wed, January 17, 2018 20:16:35

Miljöpartiet slår åter alla rekord i förnekanden och politiskt självmord sker för öppen ridå, - för jag vill verkligen tro att väljarna vaknat mer än tidigare kring Mp och även S. Nu måste vi alla kräva politiker som ser problemen, öppet pratar om de samma och låter rätt kompetens hantera dem, dvs både problemen och ansvariga politiker och inte minst RiksPolisDeff.

Vi alla vill ha en trygg värld, men den kommer tyvärr inte fram genom att 'röka ekologiska flugsvampar' likt MP - och ikläda sig Arm-Band-Aid-Bindel som skydd!

Förändring sker genom att kraftfullt ta bort det onda och fylla på med det goda i RELOVEulotion.

Miljöpartiets språkrör ISABELLA LÖVIN förklarar krig mot verkligheten och uppmanar andra partier att bilda en tystnadspakt i valrörelsen 2018:



ISABELLA LÖVIN förklarar:
”Jag oroar mig för den verklighetsbild som håller på att sättas och som under valrörelsen riskerar att bli mer och mer negativ kring de problem som Sverige har. Jag är rädd för att det göder destruktiva krafter”

”Jag tycker att alla partier förstärker bilden av hur brottslighet och sexuella övergrepp är något som i princip håller på att ta över Sverige. Det stämmer inte. Det här är allvarliga problem som vi ser med ökade dödsskjutningar och gängkriminalitet och våldtäkter. Den biten stämmer – men slutsatsen att Sverige håller på att kollapsa på grund av detta stämmer inte.”

”Det handlar om att se att de som kommit som nyanlända eller är utrikes födda är en stor resurs för Sverige. Det har visat sig historiskt att de som har kommit hit har blivit integrerade och väletablerade i Sverige.”

”Jag vill vädja till alla partier att inte bara prata om brott och straff, migration och brister i välfärden. Det är viktiga frågor men vi får inte glömma bort hoppet, visionen, vart vi vill och att vi faktiskt har möjlighet att bygga en tryggare och bättre framtid”

Ingen seriös person har hävdat att Sverige kollapsar, det är en strawman för att slippa medge negativa trender i kriminalitet och socioekonomiska problem.

Detta retoriska trick kan användas för att avfärda alla problem:

”– Jag tycker att Trump är en dålig president.
”– Nej, USA står inte på kollapsens brant, - Du ljuger!”

– Miljöförstöring är ett problem som bör åtgärdas.
Nej, det stämmer inte att ekosystemet kollapsat, vi måste sluta vara negativa och bygga en tryggare och bättre framtid”

”– Vårdköerna är för långa.
Nej, vården har inte kollapsat, dessutom ligger Sverige fortfarande högt på index av industriella patent, precis som för hundra år sen”

”– Fattigpensionärer blir fler, det är trist att ojämlikheten ökar.
Pensioner har inte alls kollapsat! Att påpeka en massa problem under Miljöpartiets regeringstid göder bara destruktiva krafter”

”– Doktorn, jag känner smärta i lungorna, undrar om de borde undersökas?
Lögn! Dina lungor har inte kollapsat. Gå hem och sluta svartmåla, känner du inte till att det faktiskt går bra för svensk fordonsexport?”

Miljöpartiet är inkapabel att erkänna fakta som krockar med deras kvasireligiösa värdegrund, och föredrar att leva i en fluffig låtsasvärld där man lättvindigt avfärdar allt man inte vill höra. Är det bra att ett litet verklighetsfrånvänd parti styrt svensk migrationspolitik i nästan ett decennium?

Texten hämtad ur Tino Sanadaijs FB-inlägg








  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post165

”Fearmonger”

PolitikPosted by Leo Tue, January 16, 2018 13:53:18

16 JANUARI, 2018 10:53
Katerina Janouch



Ja, jag påpekar briserna och problemen i dagens Sverige och jag tänker inte backa en millimeter. Jag gör det för att dessa problem tyvärr finns och ökar. Jag gör det för att jag bryr mig om alla människor, men framför allt om dem som inte har rösten, som inte har orken, som inte har resurserna. För jag lider av orättvisorna, av missförhållandena, av elitens människoförakt.Jag skriver, för att jag älskar Sverige och vill det väl. Jag skriver också om sånt som gör ont, som känns otäckt. För jag tror inte att lögn och döljande av sanningen kommer att bidra till att problem blir lösta. Jag tror inte vi får ordning på landet genom att skönmåla och sockra. Om det gör mig till en fearmonger, så är jag då en stolt sådan. Och idag har högt uppsatta politiker gjort mig sällskap: Magdalena Andersson och Morgan Johansson, bara för att nämna några. Jag tror inte de gör det för att få fler följare i sociala medier. Däremot säkert för att få fler röster i valet.

Den LO-stöttade vänstersajten Politism publicerade igår en kort text med rubriken ”Bali, Janouch och Heberlein vill att du ska vara rädd”. Där står bland annat att läsa: ”Det är faktiskt inte för att Katarina Janouch (jag stavas KatErina, min anm.) är författare som folk följer henne på sociala medier eller läser hennes blogg. Och det är inte för att Hanif Bali är en politiker som kommer med konstruktiva förslag och nya idéer som vi hela tiden pratar om vad han gör i sociala medier.Det är bara att titta på när det är de här profilerna får genomslag. Titta på när de blir omskrivna och omdiskuterade. Nästan alltid handlar det om att sprida skräck.Rädsla får folk att agera irrationellt, rädsla får folk att tänka ologiskt och rädsla kan leda till att man fattar ogenomtänkta beslut som kan få grova konsekvenser. Det vet de flesta.”

Skribenten Mohammed Ryback kallar mig för en ”fearmonger” och skryter om att han vet vad ordet betyder, eftersom han läst Wikipedia. ”Fearmongering eller scaremongering är spridningen av skrämmande och överdrivna rykten om en överhängande fara eller vana eller taktik med avsiktligt och onödigt väckande allmän rädsla för ett problem.” Samt att rädsla är ett bra verktyg för marknadsföring. ”Vi följer och diskuterar dem enbart för att de är fearmongers.” hävdar Ryback självsäkert. Jag gissar att han är medveten om att han i så fall har minst en fearmonger bland sina kollegor, nämligen bloggaren Kawa Zolfagary. Några timmar tidigare skrev nämligen Zolfagary detta:

”Det är för mycket, för fort. Handgranater, kulor, mördade och mördare. Om jag känner rädsla, hur tänker då den med barn i området? Om jag känner ilska, hur rasande är då inte den drabbades familj? Om jag är trött på att nyansera diskussionen, vad ska då krävas för att få ett slut på våldet? För till sist orkar man inte analysera mer, gråskalan blir svartvit. I somras avrättades en man i närheten av mitt hem. Mina fönsterrutor skakade när ambulanshelikoptern kom in för landning. Nu har ännu en person mördats. Varje dag går jag förbi dessa två brottsplatser. Förbi en förskola, en kyrka, en vårdcentral. Tillsammans med andra som är på väg till arbete, studier och jobbsökande. De med en tanke om att bidra till ett bättre samhälle i huvudet, och en knuten näve i sin ficka. Snälla, låt det vara fyrverkerier på min himmel nästa gång.”

Ja, jisses. Man skulle kunna avfärda Politism som den irrelevanta humorsajt den blivit, om inte texter som Rybacks faktiskt blottlade en oerhört allvarlig och intressant fråga: Vems ärenden går egentligen vänstern?

Jag funderar på om inte Politism faktiskt är ett slags påverkansoperation, sådan som Stefan Löfven nu utlovat krafttag mot. Ett slags verktyg i valpropagandan, för att en gång för alla sänka de rödgrönrosa. Kanske är Politism och dess skribenter en del av en rysk trollfabrik, nu när detta ämne är så mycket på tapeten? För artiklar som Rybacks om fearmongers ger ju bara människor som mig fler sympatisörer och följare. Fler lyssnar på oss, eftersom de inser att vi vågar ifrågasätta och kräva förändring. Men om man nu tycker att människor som vill ha ett fungerande och tryggt samhälle är något skadligt, och något som en främmande makt vill driva fram för att skapa oreda och polarisering i en stat, så borde man väl rannsaka motiven till att skriva så som Mohammed Ryback gör?

Ja, jag raljerar. Nej, jag tror inte Politism är så pass sofistikerade och nej, jag tror inte eventuella yttre agenter skulle välja just dessa nyttiga och barnsliga idioter i en så pass oseriös kanal (fast man vet ju aldrig, just aningslösheten hos människor som Ryback gör dem till perfekta verktyg i lömska och manipulativa makters händer).

Den mer allvarsamma frågan är dock, vem vänstern idag värnar. När jag var yngre fanns det arbetarpartier som sa sig företräda arbetarklassen och som verkligen kämpade för att åstadkomma mer rättvisa. Högre löner, bättre villkor. De som företrädde folket. Dem som sliter, kämpar, och bär samhällets fundament på sina trötta axlar. Fabriksarbetare, undersköterskor, hemtjänst, sopåkare, snabbköpskassörskor, byggjobbare, knegare helt enkelt, de som ofta arbetar hela sitt liv utan att få någon vidare guldkant på tillvaron. Ändå är det dessa som får samhällets kugghjul att rulla, det är dessa som betalar skatt månad efter månad så att staten kan slösa sina pengar på kriminella georgier som söker asyl utan asylskäl och bedragare som fuskar med assistansersättningen, för att bara ge några exempel på alla de bäckar som sipprar ut ur statskassan.

När bekymrade sig folk som Mohammad Ryback om dessa utslitna småbarnsmammor och fattigpensionärer, som många gånger måste bo i områden som det Kawa Zolfagary beskriver? Där det skjuts, rånas och våldtas?

Ja, jag påpekar briserna och problemen. Jag gör det för att dessa tyvärr finns och ökar. Jag gör det för att jag bryr mig om alla människor, men framför allt om dem som inte har rösten, som inte har orken, som inte har resurserna. För jag lider av orättvisorna, av missförhållandena, av elitens människoförakt.Jag skriver, för att jag älskar Sverige och vill det väl. Jag skriver också om sånt som gör ont, som känns otäckt. För jag tror inte att lögn och döljande av sanningen kommer att bidra till att problem blir lösta. Jag tror inte vi får ordning på landet genom att skönmåla och sockra. Om det gör mig till en fearmonger, så är jag då en stolt sådan. Och idag har högt uppsatta politiker gjort mig sällskap: Magdalena Andersson och Morgan Johansson, bara för att nämna några fler som anslutit sig till fearmongergruppen. Jag tror inte de gör det för att få fler följare i sociala medier. Däremot säkert för att få fler röster i valet.

Kanske är det så att det är jag som faktiskt blivit vänster, eftersom jag faktiskt bryr mig om alla människors lika värde på riktigt? Eftersom jag vill att även de mest utsatta ska få ha det bra i Sverige. Frågan är då vad Mohammad Ryback och det LO-stödda Politism är.

(Disclaimer: Ryback och hans vänner på Politism, som länge kämpat med förlust och noll trovärdighet, är förstås medveten att hans text får stor spridning då han namnger personer som han vet skriver mycket och reagerar på rena dumheter. Han väjer att peka ut några personer för han vill åka snålskjuts på våra namn, eftersom han själv är så pass ointressant att detta blir hans enda ”claim to fame”. Det är en smart strategi. Men jag bjuder på det.)



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post163

Försvara Försvaret - eller?

PolitikPosted by Leo Mon, January 15, 2018 12:51:45




PUBLICERAT AV: Johan Westerholm på Ledarsidorna 2018-01-15. Jag har lagt in bilderna...

Regeringen aviserar att de i enlighet med Försvarsberedningens förslag inrättar en myndighet som ska ansvara för att utveckla och koordinera det psykologiska försvaret. Efter att Alliansen 2008 lade ner den tidigare Styrelsen för Psykologiskt Försvar, med Sten Tolgfors som försvarsminister, flyttades delar av ansvaret till MSB, Myndigheten för Samhällsberedskap.Den nya myndigheten skall ansvara för att bland annat sakliga nyheter, som har betydelse för vår beredskap och motståndsförmåga når befolkningen snabbt. Reformen ser sannolikt bra ut för en yttre betraktare som enskild, men läggs den i en kontext av andra händelser och lagförslag öppnar sig ett helt annat samhälle.

Det bör vara något av ödets ironi att bara ett par meter från statsministern satt justitieminister Morgan Johansson. Sedan 2014 ansvarig för regeringens migrationspolitik samt arbetet mot terrorism med därtill hörande lagstiftning. Ingen minister enskilt har lämnat så pass missledande information till journalister och allmänhet som Morgan Johansson vilket enkelt går att leda i bevis. Sveriges sena handlag med terrorlagstiftningen är bara ett exempel som Ledarsidorna uppmärksammat tidigare. Oförmågan, eller oviljan, att rapportera om tillståndet i kommunerna hösten 2015 är ett annat exempel. Ledarsidorna.se fick löpande under hösten 2015 MSB veckorapporter om systemstressen inom såväl omsorg som primärvård ute i kommunerna men ingenting av detta, trots att informationen fanns på Justitiedepartementet, förmedlades vidare till journalister och allmänhet.





En form av censur, eller statskontrollerat nyhetsflöde, som sedan kan förstärkas av journalisterna själva. Jörgen Huitfeldt, Kvartal, redogör för hur Sveriges Radio internt lade en censur på negativa nyheter om migrationen. Att det finns frågor där vanliga journalistiska principer inte gäller.

Omsorg och primärvård är samhällsfunktioner som är några exempel på funktioner som är avgörande för vår förmåga att hålla samman mot yttre hot och påverkan. Regeringen höll på att köra dessa i botten. Utan att informera medborgarna om systemstressen. En systemstress som Morgan Johansson rimligen varit väl medveten om då MSB under den tiden sorterade under justitiedepartementet.

Regeringen har sedan tidigare aviserat att den kommer att bjuda in representanter från media och sociala plattformar under våren, just för att höja beredskapen inför olika påverkansoperationer. Detta upprepades rikskonferensen:

– Fria medier är centrala i vår demokrati. Regeringen kommer därför att bjuda in intresserade medieaktörer till en fördjupad diskussion om samarbetsformer för hantering, ökad kunskap och medvetenhet kring utländsk påverkan inför valet, sa Löfven.

Uttalandet, försäkran om en fri press, motsägs i grunden med vad regeringen har fattat för beslut och vilka lagförslag som de nu avser genomföra. Något som förstärks av bland annat UD:s medvetna undanhållande av allmänna handlingar.

Vinnova har även satt igång arbetet med en digital plattform för att lyfta fram faktagranskningar som görs av olika redaktioner, exempelvis påståenden i den politiska debatten och uppgifter som får spridning via sociala medier. Projektet får finansiering i en satsning Vinnova gör på nya digitala tjänster för produktion, konsumtion och användning av nyhetsmedia. Totalt får åtta projekt finansiering med 13,5 miljoner kronor i satsningen. Fyra projekt får finansiering där Sveriges Television, NTM, Bonnier, Schibsted Sverige och Sveriges Radio samarbetar. Projektet ska utveckla ett digitalt verktyg som automatiserar processer och flöden för faktakontroll på nyhetsredaktionerna som kan användas för att höja kvaliteten och minska risken för att falska och irrelevanta fakta når publiken.

Även en automatisering av nyhetsvärderingen aviseras.

I höstas presenterade mediegrundlagskommittén, på uppdrag av regeringen, ett förslag på en grundlagsändring i Yttrandefrihetslagen och Tryckfrihetsförordningen. Snart når förslaget även riksdagens bord. Skulle förslaget röstas igenom skulle det inte bara strida mot förbudet mot censur utan det skulle också vara en direkt inskränkning i offentlighetsprincipen.

De signaler som regeringen sänder ut vid Folk och Försvar, och med tanke på hur regeringen självt agerat – kanske främst justitieministern genom förvanskning och i stor mån undanhållande av fakta, bör inte stilla oroliga. Snarare bör vaksamheten öka med tanke på de förändringar som regeringen nu aviserar. Inte bara i form av en ny myndighet utan kanske främst de grundlagsförändringar och den automatiserade nyhetsvärdering som regeringen avser införa.

Om det är den nya myndigheten för psykologiskt försvar som ska kontrollera det aviserade verktyget för automatiserad nyhetsvärdering eller inte är något varje läsare, väljare, journalist och redaktör bör ställa sig. Och var vi i sådana fall har landat om och när detta genomförs. Vinnova har redan uppdraget att ta fram tekniken att värdera och selektera vilka nyheter som ska publiceras.

I september 2018 går det svenska folket till valurnorna. För att citera statsministerns tal vid Rikskonferensen:

Det är nu mindre än åtta månader kvar till den finaste dagen i Sveriges demokratiska liv, vår valdag. Fram till dess ska vi debattera, diskutera och informera oss. Men bara svenska väljare ska få avgöra utgången i det svenska valet.











  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post162
« PreviousNext »