Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

Carl den STORE Bildt

PolitikPosted by Leo Tue, August 22, 2017 16:15:13




Hur har denna korrupta Politiker hjärntvättat hela svenska befolkningen så pass mycket att han sitter kvar på sin plats i förtroende??

Mannen borde Låsas in på Livstid..

För att Sverige någonsin ska bli bättre är det denna sortens människor vi behöver bli av med.. inte bli av med muslimer ...nte bli av med nazzi...nte bli av med AFA
nte bli av med mörkhyade, nte bli av med rödhåriga Pridare, inte bli av med religiösa eller bli av med annat vanligt folk!

Det är makten vi måste fokusera på om vi vill ha en förändring.

Sluta hata på varandra!

Folket...! ENAS MOT MAKTEN!

"Han har alltid varit förtegen om sin tid i lumpen, men enligt Häger avslutade Bildt sin militärtjänst i förväg när han blev rekryterad av CIA som kommunistjägare. Tiden på universitet ägnade han åt annat än att plugga, bland annat hade han uppdrag för en privatfinansierad underrättelsetjänst att kartlägga vänstern. Med vana att ge information till USA, läckte han känsliga uppgifter från Moderaternas regeringsförhandlingar med Torbjörn Fälldin1976.

Med dokument från Wikileaks som grund konfronterade Aftonbladet Bildt 2013 om hans samröre med CIA:

Kommer du ihåg första gången du träffade företrädare för CIA?

– Ingen aning.

– Men så kan du väl inte säga?

– Jag kan säga vad jag vill. " (typiskt översittarenCarl Bildt)

Bildt blir lite pressad när han plötsligt hittar en felaktig men helt betydelselös detalj i avslöjandet – och får skrattarna med sig. Det är så han hanterar besvärliga situationer. Ångande av sarkasm gör han huvudsak av något helt irrelevant. De journalister som för stunden inte drabbas av hans blixtar börjar flabba av ren lättnad att det inte är de som gjort bort sig med en granskning som hade fällt vilken annan som helst.


Tålamodet med Kung Carl den store Bildt -> är en gåta. Det spelar ingen roll vad han gör som statsminister, krigslobbyist, folkfördrivare eller utrikesminister – han får ändå fortsatt förtroende. Kan det bero på CIA.s roll i Sverijen???

LÄS MERA:

aftobladet.se/nyheter/articla 16421007.ab


Jag skrev så här på Facebook på Anonymous svenska sida:

Carl Den Store Bildt.... dvs ALLA Tiders orakel och mästrande magister i ett eget Universum av förträfflighet och arrogans... OM någon skulle kunna ge Trump en match i kränkningar - så är det denne man som vet allt om allting ! - och alla vi andra är bara rännstensråttor... sådana som ska trampas ihjäl - eller slitas i stycken via svek-tillverkade svenska "Trump-minor". AKTA er för denne Judas och Shylock Holmes ( hans öron hör allt via en sk Dumboeffekt). Shakespeare hade gnuggat händerna till maken av intrigmakare... Hoppas att någon svensk författare vågar skriva en Tragik om Carl den STORE Bildt ( Leig GW Persson ???) - som mannen som i narcissism - förrådde sitt eget (??) land - och sålde landets stomme och alla skålpund till "mörkrets krafter" - som en sorts onani i avsaknad av - KÄRLEK!






  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post116

POLIS Skolan/skolad?

PolitikPosted by Leo Tue, August 22, 2017 15:48:56


Tveksamt om det bara är S som placerat honom där...

Mera troligt är att S styrs av juristnätverken IDA, HILDA och RUBEN och via dess frontfigur "Adekvatförundrets" VD... Dan El Iason ingår i dessa nätverk! S är nog det mest oärliga parti mot sina röstare, som finns och hur funnits... Mammons (mest vapenindustrin) nickedockor i sina drifter att vara småpåvar/ pampar i en spegling av det de ser upp till -> Kapitalet - S låg mycket troligen själva bakom att Olof Palme mördades... Han blev för stark för Mammon och S, så ajöss med den agitatorn. Kolla vilka vindflöjlar som kommit efter Palme ... En ursäktande skosula, en tjock kokt med mobbat bröd, en vimsig lägenhetsskojare och nu en svetsloppa - utan kraft att ta fram steg till framtiden...


Vojne vojne i Åsna-Landet -Sverijen  




  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post115

Ovetande regering ???

PolitikPosted by Leo Thu, August 03, 2017 10:33:23


Detta är skrivet av Lars Bern


Regeringens informationshaveri i Transportstyrelse-skandalen ger mig anledning till ett antal allvarliga reflexioner rörande allt tydligare tillkortakommanden inom vårt politiska liv och statsmaktens upplösning. Skandalen handlar inte bara om att en naiv generaldirektör valde att bryta mot lagen för att klara av att hantera den informationsmassa myndigheten hade ansvar för. Det handlar inte heller bara om en vilsen regering som försökt dölja sin oförmåga att hantera viktig säkerhetsklassad information. Nej, den här skandalen handlar om något mycket allvarligare – nämligen frågan om huruvida dagens i stort sett helt oskolade politiska elit har den kompetens som är nödvändig för att kunna ta ansvar för och administrera det samhälle vi är på väg in i.

Den Fjärde Industriella Revolutionen

Vi står på tröskeln till en ny teknisk revolution som i grunden kommer att förändra vårt sätt att leva, arbeta och relatera till varandra. Skalan, omfattningen och komplexiteten i denna transformation kommer inte att likna något annat som mänskligheten upplevt tidigare. Vi kommer att få se hur våra digitala informationssystem blir allt intelligentare och integreras med våra fysiska såväl som biologiska system (människor blir direkt uppkopplade). Vi vet ännu inte hur detta kommer att utveckla sig, men en sak är säker: vår respons måste vara integrerad och allsidig, involverande alla intressenter i olika styrsystem från såväl offentlig som privat sektor till forskarvärlden och det civila samhället.

Den Första Industriella Revolutionen använde ångkraft för att mekanisera produktionen och Den Andra använde elektricitet för att skapa billig massproduktion. Den Tredje använder elektronik och informationsteknik för att automatisera produktionen. Den Fjärde som bygger vidare på Den tredje, karaktäriseras av en fusion av olika teknologier som suddar ut gränserna mellan de fysiska, digitala och biologiska sfärerna.

Det som nu händer innebär att det moderna samhället redan präglas av en mycket snabb teknisk utveckling inom informationshantering, något som i grunden kommer att förändra förutsättningarna för hela vårt samhällsmaskineri och öka sårbarheten betydligt. Medborgarna dras i allt snabbare takt in i en global flod av information och propaganda. För att kunna ta ansvar för, utveckla och skydda dagens samhälle krävs därför hos politiska ledare en mycket god kompetens inom området hantering av en allt intelligentare information och påverkan utifrån. Det är i bristen på sådan kompetens hos en stor del av den politiska klassen och hos ansvariga statsråd som jag tror vi hittar den underliggande förklaringen bakom regeringens informationshaveri.

Politiker utan nödvändig kompetens

Vi går nu in i detta tekniskt avancerade och komplexa samhälle med en kader politiker och en grupp statsråd som i stort sätt saknar den nödvändiga kompetensen för att förstå vad som händer och hur händelseförloppet skall kunna styras. Vi har i tre år haft en minister Anna Johansson, med ansvar för den tekniskt ytterst komplexa infrastrukturen som saknar all relevant utbildning för att ens kunna sätta sig in i de mest elementära tekniska frågorna. Som inrikesminister med ett ännu större och bredare ansvarsområde har vi haft en politiker, Anders Ygeman vars enda utbildning är att han studerat kriminologi under en termin. Han saknar all formell teknisk kompetens. Som försvarsminister, Peter Hultkvist, har vi en självlärd f.d. journalist utan någon formell utbildning som kan hjälpa honom att sätta sig in i modern avancerad militärteknologi, propaganda- och cyberkrigsföring.

Dessa tre statsråd tror jag t.ex. inte haft tillräcklig kompetens för att snabbt kunna förstå allvaret i Transportstyrelsens informationshaveri. Detta tror jag kan förklara deras märkligt lama reaktioner på den information som nått dem. De har inte förstått. Det kan möjligen även förklara varför de inte ansåg det var allvarligt nog för att informera statsministern Stefan Löfvén. Och även om de gjort det senare, kanske inte heller han begripit haveriets allvar, eftersom även han är en typisk oskolad politiker utan annan teknisk kompetens än en kort svetskurs.

Den just avgångna sjukvårdsministern Gabriel Wikström är ett annat exempel. Han fick redan vid utnämningen år 2014 kritik för att han saknade såväl utbildning inom som erfarenhet av medicinsk verksamhet. Jag tror hans genomklappning har den bakgrunden. Han menar att arbetet blev för stressigt för honom. Det förvånar mig inte, för hur skall en helt medicinskt och naturvetenskapligt obildad politisk broiler ha en chans mot högt kvalificerade medicinska experter som i alla lägen kan torpedera hans trovärdighet? Hur skall han kunna förstå konsekvenserna av modern forskning som tar sikte på att tränga in i människans hjärna? Hur skall denna unga okunniga man ha en chans att genomskåda Big Pharmas påkostade globala lobbykampanjer för sina farliga vacciner och kemiska preparat? Han har inte haft en chans att hävda sitt ledarskap och kastar därför in handuken. Att ha ansvar för något man inte begriper skapar givetvis en enorm stress.

Sverige är inne på en farlig väg där bildning inte längre har hög status och politiska genvägar till karriär och ansvarstunga poster blivit allt mer accepterade. Förr hade Sverige en föredömlig statsapparat som leddes under tjänstemannaansvar av oförvitliga högt utbildade ämbetsmän med hög status i samhället. Sedan vi fått en politisk klass som saknar ordentlig bildning och som mest gör karriär på meriter från politiska ungdomsförbund, har dessa politiker funnit en genväg till försörjning och höga löner, genom att själva sätta sig på alla välavlönade chefsjobb inom statsapparaten. För säkerhets skull har de avskaffat tjänstemannaansvaret.

Effekten av politiserandet av chefsjobben inom all offentlig verksamhet är att unga välutbildade människor med karriärambitioner vänder ryggen åt myndigheter och andra offentliga organ. De välavlönade jobben är ju ändå vikta för politruker som skolats på Bommersvik och andra politiska kursgårdar. De som tar de offentliga jobben blir mest personer utan karriärambitioner som söker en enkel kravlös försörjning. De välutbildade med höga ambitioner sugs upp av den privata sektorn som på så sätt får ett stort övertag över det offentliga. Det är i den här miljön som det skapas förutsättningar för myndigheternas totala haveri, som i t.ex. Transportstyrelsen och Polismyndigheten.

Bristen på adekvat kompetens hos våra statsråd och den helt dominerande delen av vår politikeradel innebär helt enkelt att regering och riksdag kommer att steg för steg tappa kontrollen över samhällsutvecklingen, precis som i fallet med Transportstyrelsen och rättskippningen. Vi ser idag hur helt andra mäktiga krafter tar kontrollen inom den ena samhällssektorn efter den andra, medan de valda politikerna förlamas av bristande förmåga att förstå och styra det som händer. Hur kan man annars förklara att det t.ex. förs en sjukvårds-, migrations- och försvarspolitik som utan stöd hos folket styrs av externa krafter som politikerna inte kontrollerar?



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post114

Banal rädsla - för vad?

PolitikPosted by Leo Wed, June 28, 2017 12:08:05



Vad är vi så rädda för i Sverige?

Med och i betraktande till ett land inom den fd Sovjetsfären, dvs utan fri åsiktsbildning och yttrandefrihet, har jag alltid fascinerats av ordets makt över tanken. Ordet som föder en ny tanke, som föder nya ord. Vi lever i en tid där det anses modigt att tänka fritt, trots att det inte är förbjudet. - > Förbjudet i lag, vill säga.

Men förutsätter inte mod rädsla? Bara den som är rädd har behov av att uppvisa mod.
SÅ ->
Vad är vi så rädda för i Sverige?

Trots vår grundlagsstadgade yttrandefrihet räds vi den fria tanken - den som på ett ögonblick kan försätta oss i det absoluta utanförskapet.

Personligen är jag mer rädd för vad som händer med en människa när hon bär på tankar som hon inte vågar sätta ord på, liksom vad som händer i ett samhälle där orden inte längre är bärare av tankar. Att upprätthålla censur är kostsamt, självcensur kostar däremot ingenting. I vart fall inte monetärt.


I den ofria delen av världen sitter människor i fängelse för sina åsikter, i Sverige sitter många i alldeles egenhändigt konstruerade fängelser. Vi är så vana vid vad som får och inte får sägas, att vi sällan ens reflekterar över vilka tankar vi inte ens tänkt. Att tycka fel är att vara fel, vem vill vara det i en tid när vi knarkar bekräftelse?

Det har spekulerats mycket kring vad som kommer hända med denna Blogg med mig som ansvarig. Det är för tidigt att dra några skarpare linjer men huvuddragen och ambitionen kan jag dela med mig av. Jag vill ge dig som läsare det som framkommer i mellanrummen, mellan det som formulerats och det som tanken rationaliserat bort. Just där, där det kanske skaver lite att stanna, där vill jag vara. Under årens lopp har jag tagit del av många läsarmail som efterfrågat en debatt som innebär en övergång från tvärsäker monolog till sökande dialog. En dialog som bygger på nyfikenhet och respekt för att man själv, liksom de flesta av oss, famlar i en livslång jakt efter den mest sannolika sanningen.

Den som lyssnar på ett samtal, läser en artikel, deltar i en diskussion ska alltid fråga sig vad som utelämnats och varför. Jag oroas av att debatten i vårt land alltmer hamnat i en återvändsgränd -> där det är farligt att ha en åsikt, att stå upp för något. En debatt där orden urvattnats, där bristen på analys och idéer kreativt döljs av nyspråk och symbolpolitik.

Jag vill därför ge dig det oväntade, det tankeväckande. Ibland kommer du kanske att hålla med, men förhoppningsvis inte alltid. Det är inte farligt av ha olika åsikter, att vara oeniga. Tvärtom är det demokratins livsnerv och hela existensberättigandet. Vad ska vi med frihet att yttra oss om det bara finns en åsikt att yttra, en åsikt som alla dessutom är överens om?

Vi ska inte vinna val åt något parti. Inte heller ska en ledarsida i media sitta på åskådarbänken och från ovan recensera det som sker på spelplanen. Medias uppgift är att kommentera politiska skeenden, lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, men än mer central är deras uppgift att skapa och leda opinion i frågor som vi uppfattar som angelägna för hela och att hela Sverige.

Till dessa hör frågor om bland annat migration/integration, bildningen och utbildningen, behovet av arbetsmarknadsreformer och partiernas idéutveckling. Vilket Sverige vill vi ha om 30 år, vilka reformer behöver sjösättas nu för att nå dit sen?

På opinionsplats ska väl alla media, och jag citerar bolagsordningen för en lokal blaska:, ”verka för marknadsekonomi, fri konkurrens och en samhällsutveckling i reformvänlig anda. Vi värnar människors frihet, deras möjligheter att välja själva och att få utvecklas i enlighet med sina drömmar och förutsättningar. Vi står upp för tryck- och yttrandefriheten, respekten för demokratin och alla människors lika värde”.

Detta har jag alltid stått för. OCH min innerliga förhoppning är att ALLA media alltid att stå för detta - bortom partipiskor och banala inskränkande och fördummanden!





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post109

Svenska SKOLAN?

PolitikPosted by Leo Fri, May 12, 2017 11:46:13



Jag är skeptisk till skol- och läroplanen.
Jag är skeptisk till skolplikten.
Jag är dessutom skeptisk till våra "pluttifikations-universitet".

I Sverige ska vi utbilda ihjäl oss för att passa in. Det påminner om hjärntvätt, eller i varje fall om statlig uppfostran (kanske samma sak). Manisk manipulering á la S...

DU ska - > Lyssna (helst med nedböjt huvud) på myndigheterna, makthavarna och media – annars är du ”faktaresistent”!

Det är farligt att tänka själv, för det har en forskare (?) skrivit i gratisblaskan Metro.

Men glöm nu inte vad Albert Einstein sa:
”Det enda som stör min inlärning är min utbildning.”


Och glöm för allt i världen inte George Orwells dystopi ”1984”.
Vi är redan där. Vi vet bara inte om det än.

Ad omnia paratus
2017-05-12
Leo van der Schnürr



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post108

Naiv - nytt "modeord"

PolitikPosted by Leo Mon, April 17, 2017 18:35:28


Naiv kan du vara själv, Stefan Löfven!

Kära politiker, ni har inte varit naiva. Ni har varit fega, inkompetenta och ansvarslösa. Därför sitter jag i ett land med några av Europas främsta journalister och är rädd.

Alice Teodorescu, Göteborgs Tidningen

Under torsdagens utdelning av Stora journalistpriset slog det mig att det första jag gjorde när jag kom in i lokalen var att försäkra mig om var närmsta nödutgång fanns. När filmen som sammanfattade året som gått inleddes med scener från terrorattacken mot den parisiska satirtidningen Charlie Hebdo, och avslutades med förra fredagens blodbad i samma stad, gick en rysning genom kroppen. Kvällen innan gick jag från GP:s redaktion, förbi centralen, förbi NK, längs med Avenyn. Poliser överallt. I mobilen rullade SÄPO:s presskonferens där säkerhetspolischefen Anders Thornberg motiverade beslutet om att höja hotnivån från tre till fyra på den femgradiga skalan.

Under torsdagen framträdde äntligen statsminister Stefan Löfven med en rad förslag som syftar till att underlätta terrorbekämpning. Utökad kameraövervakning, hemlig dataavläsning och kontroll av biometri i pass. Enligt statsministern har Sverige varit naivt när det kommit till frågan om terrorism, inget har gjorts före hösten år 2014. "Kanske har det varit svårt att acceptera att det mitt ibland oss finns svenska medborgare som sympatiserar med mördarna i IS", framhöll Löfven. Det är läge att påminna statsministern om Socialdemokraternas och Vänsterpartiets agerande år 2008 när FRA-lagen skulle klubbas igenom. Påståendet om att den rödgröna regeringen kom till ett odukat bord är således en sanning med modifikation.

Men det är inte bara historielösheten som är allvarlig i statsministerns uttalande. På sistone tycks det ha blivit högsta mode att ursäkta senfärdigt agerande med naivitet. Löfven är dessvärre inte ensam. I en intervju i tidsskiften Neo (nr 3 2015) förklarade den tidigare integrationsministern Erik Ullenhag (FP), bland annat ifråga om IS-rekryter, att: "Vi har anledning att reflektera över att vi var lite naiva". Också partiledaren Jan Björklund har sällat sig till skaran: "Vi måste erkänna att vi har varit naiva när det gäller Putin" (TV4 3/9-2014).

Efter terrorattackerna i Paris och Köpenhamn i början av år 2015 konstaterade inrikesminister Anders Ygeman, apropå Uppdrag gransknings reportage om jihadisterna från Göteborg, att: "Vi har varit för naiva inför hotet som radikaliseringen och IS har utgjort i Sverige" (SVT 22/4- 2015) samt att: "Vi har varit naiva och trott att antisemitismen till hör historien. Vi har inte tagit matchen och stått upp för judarna" (DN 28/2-2015).

Missförstå mig rätt; alla kan vi missbedöma en situation, dra felaktiga slutsatser, föreslå fel åtgärder. Att erkänna sina misstag är en dygd. Problemet är att det här beteendet, som återfinns över hela den politiska skalan, är symptom på något större och allvarligare än lite mänskligt felande i största allmänhet. Att vara naiv är lite fint i Sverige. Den som är naiv menade väl men förstod inte bättre eftersom den är så snäll och tillitsfull. Det olycksbådande i sammanhanget är emellertid att det sällan handlar om okunskap rörande de frågor man senare pudlar ifrån.

Tvärtom har det i alltför många fall funnits gott om fakta som demonstrativt ignorerats. Den förra socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin svarade däremot ovanligt rakryggat och utan omsvep i en intervju i Expressen (1/5-2015) att: "När det gäller hederskulturen förbannar jag mig själv, den socialdemokratiska rörelsen och samhället i stort. Den var ett exempel på att man medvetet fegade ur en diskussion för att man var rädd för att sammankopplas med fel debattörer. Och därför svek man de utsatta tjejerna."

På frågan om hur det kommer sig att den extremistiska utvecklingen kunnat gå under radarn i Sverige svarar Sahlin, numera regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, att: "Dels har en stor del av myndighets-Sverige abdikerat från våra förorter. Dels har vi en beröringsskräck med religion. Debatten gör halt därför att man är för okunnig och för feg för att utmana den extrema tolkning av en religion som IS bygger på, men som också finns i vårt land."

Det finns flera exempel på politiker som försökt, däribland Nalin Pekgul (S), Mauricio Rojas (FP), Amineh Kakabaveh (V). Gemensamt för dem är att de har utländskt påbrå, är modiga och kunniga. Varför har så få lyssnat på dem?

Svenska politiker är inte ädlare än andra, däremot är de osedvanligt fega. När de ursäktar sig med hänvisning till naivitet hoppas de signalera att de genomgått en viktig mognadsprocess. Därigenom hoppas de återskapa ett alltmer kantstött förtroende. Jag tror att effekten blir den motsatta i takt med att det blir allt tydligare att politikerna har tittat åt annat håll för att slippa hantera besvärliga frågeställningar eller komplexa intressekonflikter. Att de med övertygelse kan argumentera för det inhumana med gränskontroller för att bara dagar senare, när verkligheten hunnit ikapp dem argumentera för vikten av desamma, är bara genant.

Kära politiker, ni har inte varit naiva. Ni har varit fega, inkompetenta och ansvarslösa. Därför sitter jag i en sal med några av Sveriges främsta journalister och är rädd.

Alice Teodorescu

031-62 40 00





  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post105

Krig och åter KRIG!

PolitikPosted by Leo Wed, April 12, 2017 10:51:58


Vill vi stötta svensk vapenproduktion och export? Vill vi veta hur mycket vapen vi slussar ut (direkt eller indirekt) i världen till olika konflikter, ockupationer och krig?
Står vi för fred? Eller är vi en av de stora aktörerna som tjänar och baserar vår livsstil på väpnade konflikter??




Vill vi stödja USA, ISIS och deras allierade i sin terrorism och ockupation av bla a. Syrien?? Eller vill vi stötta Syrien och bidra till stabilisering och fred där?
Stöder vi USA och Trump i att framkalla krig med Ryssland och Iran?

Vad vill vi?
Kan vi framföra vår enade vilja till våra vapenföretag och våra allt mindre lyssnande politiker / eg opåltliger - en masse?
Kan vi framföra till USA och USAs ambassad vårt stöd /eller vår bestämda markering emot deras krigs-eskalering mot Assad, Ryssland och Iran? (själv är jag emot!)

Bara en tanke... TV, underhållnig och terrordåd kan avleda fokus från de stora schack dragen som sker geopolitiskt och som för mot stegrad konflikt och krig. Dessa är dock också bara ett medel, ett symptom för ännu djupare agendor. Finansiell parasitering, stundande kollaps och superkontroll genom övervakning, ökad polis och militär och färre rättigheter och friheter.

Allt handlar inte om terrorism, religion, rasism, stater som begår övergrepp mot sin befolkning.
Dessa ting som griper dig emotionellt och placerar dig för och emot är ett politiskt spel.

Om vi ser igenom det och visar var vi står, att vi inte går på det så kan de inte manipulera oss dit de vill. God vilja räcker inte. Djupt seende behövs också. Ett betraktande från hjärtat på riktigt, inte en handling som ska se ut som att jag är i hjärtat. När vi är i hjärtat har vi tillgång till så mycket mer intelligens och information bortom dualism och logik.

De som styr oss och politiken är mästare på att skapa masshypnos och masskänslor. Så vi tror att vi gör något bra, men i själva verket spelar vi dem i händerna...

Det kan vara så att det finns ytterligare nivåer djupare än de jag ser... Allt just nu är dimridåer.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post104

NÄR - Rämnar vår demokrati

PolitikPosted by Leo Thu, March 23, 2017 11:43:15

ÄR VÄSTVÄRLDENS DEMOKRATI EN POTEMKINKULISS?

Text: Lars Bern

Nätet vimlar av skrämmande spekulationer om olika ljusskygga konspirerande sällskap bakom globalismens strävan efter en gränslös värld med en överstatlig makt som vill styra våra liv. Vore det så enkelt så skulle globalismens problem kunna mötas med lagar som hindrar denna typ av konspirationer. Nej, globalismen är istället en konsekvens av den globala marknadsekonomin som steg för steg lett fram till den maktförskjutning som idag allt mer kommer i konflikt med nationella demokratiska intressen.

Den globala företagsamheten

Fröet till dagens globalism är framväxten av snabbt växande företag och banker med verksamhet som sträcker sig över hela världen. Man kan säga att den här processen började med Rockefeller-oligarkins transnationella kontroll av oljeindustrin och Rothschild-oligarkins kontroll av det internationella bankväsendet. Dessa oligarkier och andra hyperförmögna angloamerikanska familjer som tagit efter dem, konstaterade snabbt vilka enorma förmögenheter som kunde byggas upp om man lyckades skaffa sina företag och banker global marknadsdominans. Jag skrev igår om hur Rockefellers och Carnegie under 1900-talet byggde upp en marknadsdominerande läkemedelsindustri.

Det senaste skolexemplet på det jag pekar på är Bill Gates och hans Microsoft som med sin globala dominans på kort tid skapat en förmögenhet som gjort att Gates rankas som världens mest förmögna person. Man skall dock komma ihåg att Gates sannolikt inte kan konkurrera med de andra två nämnda oligarkierna. De har bara hunnit gömma undan sitt enorma ekonomiska inflytande inom sin stora familjekrets och i sina skattebefriade stiftelser, varför de inte dyker upp i toppen av Main Stream Medias (MSM) listor över privata förmögenheter. Och eftersom de kontrollerar MSM så bryr dessa sig inte om att gräva. Vi har samma fenomen i Sverige där Wallenberg-oligarkin är helt dominerande, trots att de ledande personerna inte rankar högst på listorna över privata förmögenheter.

Det är först när man förstår bakgrunden till hur världens stora företags- och bankförmögenheter etablerats och hur deras hyperförmögna ägare tänker som man hittar själva roten till det vi idag kallar globalismen. Nyckeln till dessa företags framgångar är densamma som en gång gjorde Standard Oil till världens dominerande oljebolag, nämligen global marknadsdominans. Detta är alltså det som är målet för de multinationella företagen och bankerna, vilket jag vet av egen erfarenhet.

Ett starkt intresse hos ägarna i de dominerande företagen är alltså att minska och helst eliminera allt som står i vägen för att bygga den globala marknadsdominansen. Denna strävan säljer man in hos politikerna med vackert tal om fördelar med storskalighet som skapar ekonomisk tillväxt, medan man ligger lågt med den största fördelen av att uppnå marknadsdominans – nämligen möjligheten att strypa konkurrensen på samma sätt som en gång skapade Standard Oils enorma framgångar. Jag behöver bara nämna Microsoft för att ni skall förstå vad jag menar, deras huvudstrategi har hela tiden varit att öka sin avkastning och tillväxt genom att utnyttja sin dominerande ställning för att hindra framväxten av konkurrenter.

Trots sin dominans möter idag de globala företagen en växande konkurrens från lokala företag som på senare år passerat sina stora konkurrenter i lönsamhet. Detta gör att globalisterna trappat upp sin strävan efter att rasera nationella regelverk och nationella gränser som man menar gynnar de lokala företagen.

De slutna sällskapen

Det är här de slutna sällskapen och internationella lobbygrupperna kommer in. De dominerande oligarkerna med Rockefellers i spetsen har tagit initiativ till bildandet av ett antal mycket inflytelserika lobbygrupper för att skapa opinion för sina intressen. Här har vi Council on Foreign Relations, Bilderbergruppen, Trilaterala Kommissionen, Romklubben, World Economic Forum plus en rad andra, varav säkert några hemliga sällskap.

Man har även varit starkt pådrivande bakom bildandet av EU och FN-systemet med sin rad av internationella organ såsom WTO, WHO, Världsbanken, IPCC m.fl. vars syfte är att skapa enhetliga globala regelverk som underlättar de globala företagen och bankernas verksamhet. Den här verksamheten kompletteras med en lång rad transnationella handelsavtal såsom NAFTA, TTIP, TPP, CETA m.fl. som syftar till att stärka de globala företagens ställning på nationalstaternas bekostnad. Och sist men inte minst globalisterna har bildat samt infiltrerat och subventionerar en lång rad förment ideella organisationer som hjälper dem att driva den globalistiska agendan.

Globalismen har på det sätt jag beskriver vuxit sig allt starkare under efterkrigstiden. Man har lyckats med konststycket att eliminera nästan allt politiskt motstånd mot denna utveckling. Det viktigaste instrumentet i detta arbete har varit att ta kontrollen över MSM och omvandla dem till propagandaorgan för sina globala intressen. MSM:s roll som den granskande statsmakten är helt borta. Våra svenska SvD, DN, SVT, SR m.fl. papegojar varje dag globalismens budskap.

Globalisternas teknik har varit att stödja och infiltrera alla etablerade politiska partier i västvärlden. För att få vara ifred från ifrågasättande av globalismen, har man med stor skicklighet hållit den politiska höger-vänsterskalan vid liv. Därmed har man hos väljarna i nationalstaterna upprätthållit illusionen av att de i val kunnat styra över utvecklingen. Genom sin infiltration av och stöd till både vänster- och högersidan har man också lyckats med konststycket i alla västländer, att driva ihop deras politik mot mitten för att på så sätt eliminera risken för socialiseringar och starka nationella krafter.

Sverige är ett skolexempel på globalisternas enorma framgång med sin strategi. Både borgare och socialdemokrater springer som barn i huset på möten med Bilderbergruppen och avsuttna politiker från vänster till höger som försvarat globalisternas intressen belönas med feta konsultarvoden från deras banker. Båda lägren försvarar entusiastiskt EU:s och FN:s alla överstatliga projekt från klimat – till handelsavtal.

Vår höger/vänsterdemokrati har med åren tappat sitt innehåll och är idag bara en Potemkinkuliss. Den viktigaste politiska skiljelinjen går inte längre mellan höger och vänster.

Dess misslyckade fördelningspolitiken

Det misstag som globalisterna begått är att de inte varit uppmärksamma på hur den ekonomiska tillväxten kommit att fördelas. De har varit förblindade av sina egna snabbt växande förmögenheter och har bara delat med sig av det stigande välståndet till en liten övre medelklass av högutbildade tjänare som ser världen som sin arbetsmarknad. Den stora medelklassen, arbetarklassen och de allt fler fattiga har man lämnat i sticket. Deras välstånd har minskat och deras trygga välfärd är i snabb takt på väg att undermineras av skenande kostnader för EU-byråkrati, klimatpolitik och migration orsakad av den globalistiska politiken. En sådan utveckling har alltid i historien sått fröet till en folklig resning och ibland våldsam revolution.

Resultatet ser vi idag i framväxten av en folklig gräsrotsrörelse som motsätter sig utvecklingen och vill ta tillbaka det demokratiska nationella initiativet. Presidentvalet i USA, Brexit och raden av växande nationalistiska partier i olika länder bär sitt vittnesbörd. Rysslands val att isolera sig från de globalistiska intressena är bakgrunden till det ursinniga hat som sprids i MSM:s propaganda mot ryssarna och deras president.

Höger-vänsterskalan i politiken har rämnat vilket inte minst visades vid Decemberöverenskommelsen i Sverige. Skiljelinjen mellan globalister och nationalister blir nu den dominerande och denna positionsförskjutning blottar demokratins innehållslöshet. Allt vad tolerans med oliktänkande och hyfs i debatten är som bortblåst. Globalisternas ursinniga attacker och förföljelse av sina motståndare tar sig allt brutalare former. Både i USA och Sverige tar sig globalisterna friheten att med våld och trakasserier motsätta sig demokratiska valresultat.

MSM:s falska propaganda havererar

Det som idag utgör det största hotet mot globalismen är att monopoliseringen av medierna är på väg att misslyckas. Genom det öppna Internet har vanligt folk och olika intressen utanför globalismens kontroll fått voice. Deras MSM försöker förtvivlat stämpla dessa nya röster som Fake News, men vi ser hur den kampanjen slår tillbaka p.g.a. att MSM själva i åratal har dränkt oss i falsk propaganda. För egen del har jag främst uppmärksammat detta inom miljöpolitiken, där man med falska uppgifter underblåst alla larm som kan motivera överstatliga regelverk. Självklart kommer de globalistiska krafterna att försöka strypa vår yttrandefrihet, jag tror dock inte det lyckas, anden är redan ute ur flaskan.

Min dystra slutsats är att när nu den globalistiska politiken blir ifrågasatt, så framstår vårt demokratiska system som en rämnade Potemkinkuliss. Jag frågar mig oroligt om vår demokrati överlever den här utvecklingen.







  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post103
« PreviousNext »