Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

DÖ - eller Leva!

PolitikPosted by Leo Sun, November 04, 2018 11:07:22


Utifrån åtta års empiri råder ingen tvekan: att inte ta upp känsliga frågor för att SD också talar om dem, att inte lägga fram sin egen politik, att i stället göra allt för att isolera SD, leder bara till att SD växer samtidigt som övrig politik lamslås.

Text: Alice Teodoresco i GT 2018-11-04

Undrar hur många väljare som känner sig besvikna, som undrar varför de alls skulle sätta sig in i sakfrågorna och gå och rösta? Undrar hur många som ens skulle rösta på samma sätt igen, med den vetskap som de nu har, eller med den vetskap som de kommer att ha den dagen när en ny regering väl är på plats? I dagens Sverige finns bokstavligt talat miljontals förlorare, oavsett hur de röstat, eftersom ingen tycks vilja ta ansvar för det uppenbara resultatet: I riksdagen finns en 60-procentig icke-socialistisk majoritet som röstat bort den sittande vänsterregeringen.

I Sverige har vi val vart fjärde år vilket ger väljarna möjlighet att utkräva ansvar för det som varit genom att rösta för vad som ska komma. Det DÖ(d)-läge som legat för handen sedan valnatten är en skymf mot alla som gjort sin plikt. Mest oseriösa framstår vissa av allianspartierna som haft fyra år på sig att förbereda sig, enas - eller ge upp. Trots att väljarna serverat dem regeringsmakten vägrar de, eller snarare vissa av dem, att ta den. Det är fegt, omoget och det kommer att straffas av väljarna.

Man kan nämligen inte bedriva valrörelse, efter fyra år av ihållande gnäll över hur dålig sittande regering är för att sedan, när det väl gäller, glömma att politik handlar om… politik. Den lovvärda ambitionen att inte ge Sverigedemokraterna inflytande har resulterat i att partiet har fått större inflytande än någonsin. Det visar att goda ambitioner inte alltid för med sig goda resultat. Ändå fortsätter de partier som gjort isoleringen av SD till sitt raison d’être på den inslagna, men ack så kontraproduktiva, vägen. Varför? Vad talar för att väljarna i valet mellan att det egna partiet driver sin egen politik och att det enbart fokuserar på att utestänga SD från inflytande skulle välja det sistnämnda i längden?

Det samtliga partier, men främst Centerpartiet och Liberalerna, nu gör är att gambla med väljarnas förtroende. Ingenting av det som framkommit sedan den 9 september är nytt. Faktum är att spelplanen är identisk med den som rådde efter valet för fyra år sedan. Skillnaden är bara att SD är ännu större - trots eller kanske tack vare alla isoleringsförsök. Nu måste C och L släppa den riksdag de tagit som gisslan och bekänna färg.

Om man inte kan tänka sig att rösta fram Ulf Kristersson (M), vilket är detsamma som att man säger nej till den egna politiken (eftersom ett sådant upplägg kommer behöva i vart fall SD:s passiva stöd), får man ta kniven i vacker hand och släppa fram Stefan Löfven i stället. Att man därefter får kommande fyra år på sig att förklara för väljarna varför man lämnat Alliansen, för att i stället samarbeta med den regering som man bara några veckor tidigare avsatte, är ett senare bekymmer.

Drömmen, eller snarare mardrömmen beroende på hur morbitt lagd man är, om en samlingsregering bestående av S och Alliansen/S och M kommer aldrig att realiseras. Om Alliansens partier inte vill utplånas totalt, Liberalerna ligger som bekant risigt till, måste de skyndsamt agera. För varför skulle väljarna i framtiden, ännu en gång, rösta på partier som inte vill regera? Fokus borde därför vara på hur Alliansen ska kunna få genomslag för så mycket borgerlig politik som möjligt: lägre skatter, avskaffad värnskatt, marknadshyror, reformerad arbetsrätt bara för att nämna något.

Till syvende och sist kokar det hela ner till vilken roll SD ska ha framöver. Och om det är rimligt att svensk politik enbart kretsar kring vilken relation man inte har till SD. Personligen är jag helt övertygad om att SD är här för att stanna - så länge man inte lär sig något kring orsaken till att de alls kom in i riksdagen.

Sverigedemokraterna liksom Vänsterpartiet av i dag är, trots sina rötter i nynazism liksom i kommunism, inga nazistiska eller kommunistiska partier. Partiledaren Jimmie Åkesson är inte Adolf Hitler lika lite som Jonas Sjöstedt är Josef Stalin. Proportioner spelar roll, annars riskerar historierevisionismen att devalvera nazismen, Hitler och historiens värsta folkmord. Att jämföra en nationalistisk populist i Sverige med Hitlers totalitära mördarideologi på 30-talet är inte att inskärpa allvaret i situationen utan att reducera Hitlers monstruösa ondska till en bisak.

Samtidigt ska man komma ihåg att Sverigedemokraterna lyckades attrahera ytterst få väljare när det var ett parti av och för nynazister. Att det lyckades ta sig in i riksdagen, trots - inte tack - vare sin historia, beror på ett antal ogenomtänkta politiska beslut fattade av de övriga sju. Att SD sedan kunde erövra positionen som landets tredje största parti, också när de övriga återgick till sina traditionella ståndpunkter i frågor rörande migration och lag/ordning, beror på den alltmer avancerade isoleringsstrategin som mynnade ut i Decemberöverenskommelsen.

Detta är en fundamental lärdom. Den migrationspolitik som det rådde konsensus om tidigare, som partier som V, MP, C och L delvis fortfarande förordar, är motorn bakom SD:s framgång. De etablerade partiernas ovilja, feghet, kalla det vad ni vill, är orsaken till att man länge blundade för diskrepansen mellan väljarnas syn på sakernas tillstånd och politikernas. Det är skälet till SD:s uppgång och övrigas försvagning.

Slutsatsen blir med andra ord följande: om intentionen är att förhindra SD:s inflytande bör tillvägagångssättet inte vara samma som det som gjorde att partiet alls växte. Utifrån åtta års empiri råder ingen tvekan; att inte ta upp känsliga frågor för att SD också talar om dem, att inte lägga fram sin egen politik av rädsla för att SD ska rösta för den, att göra allt för att isolera SD trots partiets styrka i opinionen, leder bara till att SD växer samtidigt som övrig politik lamslås.

Att inte ta till sig detta förhållande och i stället fortsätta hänvisa till 1930-talets återkomst kommer på sikt att leda till att SD blir ännu större och därmed svåra att hålla tillbaka. Det är således inte den lovvärda ambitionen i sig som är intressant utan hur väl man lyckas uppnå det önskade utfallet. Att hävda att man står på rätt sida av historien för att man poserar med sitt avståndstagande samtidigt som ens val göder det man tar avstånd ifrån är knappast särskilt anständigt.






  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post209

Hundar begravs i Risk Dagen!

PolitikPosted by Leo Tue, October 23, 2018 17:17:40


Etablissemangets rädsla för att SD ska få inflytande över svensk politik börjar gå till överdrift – här ligger MINST en hund begraven! Säkert en hel Kennel...



Oktober 16, 2018

En bekant till mig brukar säga att om något verkar konstigt och orimligt så är det största felet man kan göra i dagens PK-Sverige att ifrågasätta och försöka tänka realistiskt. Detta verkar vara symptomatiskt för svenska folket som under allt för lång tid blivit utsatta för hjärntvätt av massmedia och lismande politiker. Några har lyckats ta sig ur järngreppet men de flesta ligger fortfarande i dvala och köper i stort sett allt som gammelmedia serverar.

På mina barns skola, som har barn från årskurs 0-6, är till exempel Sverigedemokraterna väldigt stigmatiserade och i min äldsta sons klass är nog han den enda som inte baktalar partiet. Övriga är helt inkörda på domedagsbilden som media gladeligen tutat i allmänheten det senaste decenniet. Att höra från ett barn i tredje klass att SD är som Hitler är ändå rätt absurt och självklart kommer det från föräldrarna. Det finns dock lysande undantag på skolan – till exempel en kille som hade en SD-tröja på sig tre dagar i rad.

Men när blev det så här illa och när blev skolan så politisk? Jag minns när jag själv gick i tredje klass på 1980-talet och det var skolval – inte fanns stigmatiseringen inom politiken på samma sätt. Det enda vedertagna var väl att Vänsterpartiet var kommunister och det var inte bra. BSS (Bevara Sverige Svenskt) var på frammarsch men inte satte det skräck i folk, utan det var helt enkelt ett parti som inte var invandrarvänliga. Det var väl lika normalt som att lyssna på Ultima Thule på den tiden.

Jag kan förstå att motståndet mot Sverigedemokraterna fanns där från början när de precis kommit in i riksdagen och människor inte visste vad de hade att vänta sig. Men nu har de funnits i riksdagen i åtta år och är ett demokratiskt invalt parti som alla andra. Ändock finns hela tiden beröringsskräcken där och man är övertygad om att allt som SD kommer att röra vid blir till sten samt helvetet på jorden blir en realitet om man ger dem minsta lilla chans att påverka Sveriges politik.

Det är så skrattretande löjligt att man tar sig för huvudet! Alla människor som har läst partiprogrammet vet att det inte finns något att invända emot och är man det minsta påläst så vet man också att Sverigedemokraterna inte kan beskyllas för det samhälle vi har fått eftersom de har varit utestängda från maktens boningar i alla år. Sunt förnuft ger därför vid hand att hela etablissemangets bild av Sverigedemokraterna är påhittad – fake news så det skriker om det!

Även om det talas tyst om det så har man i flera kommuner samarbetat med Sverigedemokraterna den senaste mandatperioden – till exempel Vellinge och Landskrona. I den sistnämnda har det till och med pågått i flera mandatperioder. Vad jag vet har ingen människa tagit skada av detta och kommunerna står kvar om jag inte missminner mig. Allt fler röster inom Moderaterna har på senaste tiden höjts för att man ska börja samtala med SD, men partiledningen vägrar att lyssna på det örat, istället gav man makten åter till Socialdemokraterna och har vi otur kommer snart fru Lööf att kunna titulera sig vice Statsminister.

Summa summarum så framstår hela etablissemangets skräck för SD som både fånig och orealistisk. Hur kan man döma ut ett helt parti som man aldrig gett chansen och hur kan man känna förtroende för sju partier som har demolerat allt som våra förfäder byggt upp en gång i tiden? Hur kan människor köpa att man agerar på det här sättet utan underlag för sina påståenden?

Det är ett faktum att Centerpartiet och Socialdemokraterna varit aktiva inom nazismen, men Sverigedemokraterna har aldrig var inblandade i varken nazism eller fascism – trots att Stefan Löfvén älskar att vältra sig i dessa uttryck! Det enda partiet kan beskyllas för är att man en gång i tiden grundades av otvivelaktiga personer som för länge sedan lämnat partiet, så hur kan den lilla parentes svärta ned och utestänga ett helt parti från det politiska arbetet – trots att de röstats fram av svenska folket i ett demokratiskt val?

Återigen är vi tillbaka vid min grundtes om realism och sunt förnuft – det är uppenbart att väldigt många medborgare inte använder sig av detta! Istället för att skärskåda fakta så sväljer man bara lögnerna rakt av och sedan sprider man det vidare till sina barn.

Alla människor med förnuftet i behåll måste förstå att det här bara är dimridåer från etablissemangets sida för att se till att partiet utestängs och man vill till varje pris hålla dem borta från rikets nycklar – men varför, vad är det man vill dölja? Jag tycker att det osar katt!

TEXT. Jenny Piper



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post206

Nyanser av BRUNT!

PolitikPosted by Leo Sun, October 07, 2018 10:26:38




När makten står på spel

Det Socialdemokraterna försöker göra nu är att sätta likhetstecken mellan viljan att ha en borgerlig regering och att sympatisera med SD. Frågan är varför Alliansen inte skulle göra det som S gjort i flera decennier i förhållande till V?


Sällan har så många haft så mycket att förlora samtidigt.

Därav den alltmer uppskruvade tonen i det offentliga samtalet, därav invektiven som slungas mot meningsmotståndare, därav de avsiktliga missförstånden.

Förra veckan läste jag en krönika i Göteborgs Posten om hur Förintelseöverlevandes berättelser missbrukas i det realpolitiska spel som pågår. Alice Teodorescu skrev om vikten av att aldrig glömma nazismens illdåd, men också om vår skyldighet att aldrig relativisera desamma.

Ordagrant skrev Alice Teodorescu: ”De senaste årens alltmer kreativa svenska paralleller till 1930-talets Tyskland, där man hänsynslöst använder förintelseöverlevare som bulvaner i sina försök att smutskasta politiska meningsmotståndare inom borgerligheten, är vedervärdiga. Dessa referenser vulgariserar debatten, exploaterar folkmordets offer, devalverar nazismens brott mot mänskligheten samtidigt som de, paradoxalt nog, riskerar att försvåra våra möjligheter att faktiskt lära oss något av historien” (26/9).

Jag borde inte ha använt ordet ”bulvan” eftersom det just gav en öppning till avsiktliga missförstånd, men tesen hade oavsett det ordvalet varit densamma: X använder Y i syfte att smutskasta politiska meningsmotståndare. Min artikel har av en del lästs som att jag påstår att de överlevande tagit på sig rollen som bulvaner, alltså att Y agerar bulvan åt X.

Det sista har jag aldrig hävdat liksom jag aldrig har ifrågasatt de överlevandes oro eller personliga vilja och drivkraft att ge sin syn på samhällsutvecklingen. Jag har med andra ord aldrig sagt eller skrivit att de överlevandes berättelser saknar värde. Det jag invänder mot är hur dessa så värdefulla och unika berättelser missbrukas av andra aktörer i den pågående debatten. Det är, för övertydlighetens skull, X jag kritiserar - inte Y.

Vilken är då den pågående debatten och vilket är det realpolitiska spelet? För några år sedan användes 1930-talsreferenserna i syfte att brunsmeta de som förordade en stramare migrationspolitik, vad som sedan blev den rödgröna Stefan Löfven-regeringens politik på området. En politik som låg i linje med resten av EU och som erkände konflikten mellan alltför generös invandring och lika generös välfärd. I dag råder samsyn mellan S, M och SD om att Sverige inte kan återgå till hållningen före 2015. De som brunsmetade då, sorgligt nog också politiker och journalister till höger om S, fick bakläxa av verkligheten.

En bakläxa som de uppenbarligen inte lärt sig något av. Ty nu, några år senare, använder samma personer samma 1930-talsreferenser för att brunsmeta de som i dag anser att Alliansen har en skyldighet att pröva sitt stöd i riksdagen. I klartext: att i vissa frågor föra samtal också med SD. Men att ha sett det omöjliga i migrationsekvationen före Stefan Löfven (S) gör en inte till en sämre människa, lika lite som Stefan Löfven blir en sämre människa av att SD röstat som S i 1193 voteringar (att jämföras med att de 815 gånger röstat som Alliansen) under den gångna mandatperioden.

Socialdemokraternas hyckleri är ohederligt. Precis som Johan Jakobsson, tidigare partisekreterare i nuvarande Liberalerna (dåvarande Folkpartiet), nyligen skrev, valde S efter riksdagsvalet år 1982 att förhandla med Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK), trots att partiet under denna tid fortfarande hade vänskapliga förbindelser med kommunistdiktaturerna i Östblocket (NU 29/8).

Jakobsson fortsätter: ”Gjorde Palme fel? Borde han ha låtit sina budgetförslag falla? Borde han hellre än att smutsa ner sig i förhandlingen med diktaturkramarna i kommunisternas parti misslyckats med sitt regerande? Nej, jag tycker inte det.
Strävan efter att samla stöd för att kunna regera är en förutsättning i ett parlament med många partier. Palme använde kommunisters röster när det krävdes. Och han satte polisen på kommunister, när det behövdes. En kompromiss om mervärdesskatten innebar inte att Moskva fick greppet om ännu ett land. Palmes demokratiska trovärdighet påverkades inte, i alla fall inte av just denna parlamentariska fingerfärdighet.”

Socialdemokraterna är inte enbart ett utpräglat maktparti, det är också ett parti som haft stor makt över problemformuleringen. Det partiet försöker göra nu, ivrigt påhejat av skribenter med skev verklighetsförankring, är att sätta likhetstecken mellan att vilja ha en borgerlig regering och att sympatisera med SD. Frågan är varför Alliansen inte skulle göra det som S gjort i flera decennier i förhållande till V? Varför skulle den avstå makten till S så länge som SD finns kvar som vågmästare samtidigt som S stöder sig på V?

Inget tyder på att SD är på väg bort, varför ett sådant agerande av allianspartierna, inte minst efter att de agerat stödhjul åt Löfven i fyra år som en följd av Decemberöverenskommelsen, inte skulle kunna ses på annat sätt än som ett politiskt självmord.

Att partiföreträdare för de rödgröna partierna och opinionsbildare med vänsterreflexer skruvat upp tonläget till dagens nivåer är utifrån denna lägesbild föga förvånande. Makten står på spel liksom bilden av verkligheten. Men Alliansen har inget att skämmas för, dess maktanspråk är grundläggande i en demokrati, precis som Socialdemokraternas vilka aviserat att de inte avser agera stödhjul åt borgerligheten.

Det kanske är för mycket att hoppas på att de rödgröna politikernas försök att brunsmeta sina politiska motståndare ska upphöra, med tanke på att just makten står på spel, men nog vore det ändå anständigt att så skedde.






  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post202

Är DU också RASIST?

PolitikPosted by Leo Tue, September 18, 2018 11:09:50

Det här patetiska landet SWEDUNCE/ABSURDIEN - alltså. Media lynchmobbar för att hen har åsikter och bryr sig om sitt land - DET land som fostrat och tagit hand om de flesta av oss. Nu när hen försvarar det är hen inte värd ett lingon i vissa pajasers ögon. Jag pratar inte specifikt om mig själv - utan den allmänna pöbeln. Det skall bojkottas på bokmässor, spelningar skall ställas in, uttryck som hatsajter, högerextremister, rasister är numera vardagsuttryck som används i pajkastning mot de som är samhällsintresserade och visar fallenhet för att ta och tar sitt ansvar.

Ett bussbolag ställde in sin transport till Folkets Demonstration I Stockholm, eftersom Mona Sahlin pekade ut den som rasistisk. När det i själva verket var hennes rädsla för att hennes skyddande av Carl Bildt och mörkandet av Estoniakatastrofen skulle nämnas av talaren och författaren Stefan Torssell.

Ni måste förstå att allt som går/gått denna regeringen emot är rasistiskt. Det är deras enda sätt att behålla makten. Det är en skrämseltaktik som de borde ställas inför rätta för.

Istället för att som i kommunistiska diktaturer hota medborgarna med straff, så låter Regeringen medborgarna sköta detta själva - via t.ex självpåtagna grupper som kollar Facebook etc. . Genom att hela tiden ställa grupper mot varandra och måla ut den gruppen som ser detta som rasister så ser den andra gruppen till att de straffas. Det är vad jag kallar en genialisk plan - styrd av Sossarna ( lät sig via Stasi i DDR)

En plan som har pågått länge och nu gäller det att hålla den vid liv för att regeringen skall hinna importera än fler röster till nästa val 2022. De vet att det är stor risk att även det valet hänger på det - för att undvika vad som sker 2018 med balansen mellan blocken.

Men det finns ett problem för Regeringen! . Folk börjar fatta mer och mer. Halva svenska folket kan omöjligt vara rasister.

Visst tusan har vi rätt att kräva att regeringen tar hand om sina skattebetalande medborgare utan att lynchas för det. Politikerna bär sig åt som små barn allihopa som håller på med detta.

Varför blev till exempel inte Dan Eliasson avsatt tidigare? En totalt oduglig polischef och en genomkorrumperad regering är vad vi har. Polisen kommer inte ens längre vid akuta larm. De är helt slutkörda av allt våld som regeringens politik för med sig. Det är också rasistiskt att kritisera. Polisen sköter visst sitt jobb heter det. Och ja, det är jag övertygad om att de gör, i den mån de kan. Men deras chefer gör det inte.

Vi har rätt att tycka vad vi vill i detta landet än så länge. Att slänga epitet på de som inte tycker som de själva visar bara vilken låg nivå de står på. Om det är det enda argumentet ni har att komma med så är det bättre att ni håller tyst för ni har faktiskt inget vettigt att säga.

Men _> pojken på stranden i Turkiet - försöker någon med då. Den bilden kommer upp med jämna mellanrum för att påminna oss om vilka goda människor vi är om vi bara öppnar våra hjärtan och släpper in all världens våld i landet. MEN - Bara de är under 18 år och det ser Migrationsverket till att dom är.

Hur kan ni ha gått på detta tramset och bli de hatiska människor ni är? Förstå att det inte bara är vår framtid som står på spel utan även din. En dag biter verkligheten dig i baken var så säker.

Någon som fortfarnade tror på Löfvén förresten? Har han lämnat landet? Eller är han i full färd med att lära sig namnen på alla celebriteter han vill mingla med?

Är Sverige redan en diktatur kanske?



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post201

Arg Statsmini... i fåfängt poserande

PolitikPosted by Leo Sat, August 18, 2018 19:11:09


Socioekonomiska faktorer, frustration eller rentav tristess är populära förklaringsmodeller från vänsterhåll när bilar sätts i brand. Men dessa förklaringar håller inte. Det är inte förövarna det är synd om, det är deras skötsamma grannar som faller offer när staten förlorar maktkampen med ligisterna, skriver Alice Teodorescu i GöteborgsPosten..



Banderiljärerna blev arga, picadorerna blev ännu argare, men matadoren, jag menar statsministern, han blev argast av dem alla. Förbannad på riktigt, till och med, enligt egen utsago. Så arg att han i direktsänd radio tog i från tårna och röt som en jättebamsing till björn: ”Vad fan håller ni på med?” (SR 14/8). Måhända hade det varit bättre om statsministern levererat ett svar i stället för en fråga - för frågan är inte vad landets kriminella gör utan vad politikerna, med statsministern i spetsen, inte gör.

De senaste dagarnas tävling i grenen ”politiker rasar över bränderna i Västsverige” är i grunden djupt tragisk, min sarkasm till trots. Som om seriekriminella ungdomar som ägnar sig åt gränslös vandalism skulle bry sig om hur förbannad Stefan Löfven är.

Jag måste medge att också jag högaktningsfullt struntar i hur upprörd sittande statsminister är. Upprörda känslor kan han och övriga politiker behålla för sig själva, de är inte valda för att ventilera sina emotioner utan för att förebygga och åtgärda samhällsproblem.

Därför hade det varit betydligt mer intressant med några initierade analyser av orsakerna till de senaste årens destruktiva utveckling, liksom vilka kraftfulla åtgärder som kommer att sättas in för att undvika att det upprepas. Graden av upprördhet måste, för att kunna tas på allvar, stå i paritet till åtgärderna. Annars framstår reaktionerna enbart som fåfängt poserande. Och det om något driver väljarna i famnen på extremistpartier.

I skrivande stund vet vi att totalt sex personer är misstänkta för de olika bilbränderna som ägde rum i Göteborg i måndags. Två är anhållna i Sverige, båda i 20-årsåldern och hemmahörande i Västra Frölunda. Den tredje, i samma ålder, är anhållen i sin frånvaro och sedermera gripen i Turkiet, också han hemmahörande i Västra Frölunda. Resterande tre som greps har släppts efter förhör, men de är fortsatt misstänkta. Majoriteten av de misstänkta är välkända för polisen, med ett långt förflutet i kriminalitet, några av dem nyligen dömda.

Det finns för närvarande inga uppgifter om att någon organisation med politiska motiv skulle ligga bakom det inträffade, enligt ansvarig åklagare (SVT 15/8). Därmed kanske också de som ägnat sig åt att snickra på konspirationsteorier om motivet bakom upploppen och vem som kan gynnas av dem i valet kan återgå till frågan om de drabbade brottsoffren.

I en video som skickades till Expressen någon timme innan bilbränderna bröt ut antyds att ”något stort” är på gång i Göteborg. En maskerad man läser upp ett meddelande som han riktar till ”polisen, politikerna och samhället” med budskap om att polisen trakasserar människor utan grund och att socialtjänsten tar barn från deras familjer. ”Behandla oss som djur och vi ska bete oss som djur. Detta är inget hot, utan enbart för att väcka samhället”, säger den maskerade mannen (Expressen 16/8). Men inte ens djur beter sig så hänsynslöst som förövarna gjorde när de vandaliserade och satte eld på uppemot 150 bilar.

Det är oklart på vilket sätt våldsverkarna vill att samhället ska ”vakna”. Ska polisen sluta lägga sig i droghandeln och gängvåldet som håller människor i skräck? Ska rättsväsendet sluta ställa de kriminella inför rätta? Ska socialtjänsten låta barn fara illa av rädsla för repressalier? Ska politikerna tillåta framväxten av parallella samhällen med därtill hörande rättssystem?

Absolut inte. Det är just oviljan att markera vem som bestämmer som lett fram till dagens alltmer hopplösa situation. Att upplopp sker beror på att de tillåts ske. Och även om såväl Socialdemokraterna som Moderaterna, bägge högst ansvariga för samhällsutvecklingen, säger sig prioritera lag och ordning är risken överhängande att rädslan för att ta i med hårdhandskarna ändå får övertaget.

Det kommer i sin tur resultera i att de utsatta områdena blir än mer marginaliserade. Priset för undfallenheten kommer att betalas av dessa områdens skötsamma medborgare som inte har råd eller möjlighet att flytta därifrån.

Vad behöver då göras? Enligt Jan Kallberg, säkerhetsforskare verksam i USA, måste de kriminella gängens affärsmodell undanröjas. Kallberg menar att grundproblemet är att gängkriminaliteten ger status och pengar, och att de åtgärder som svenska politiker aviserar är otillräckliga. I en debattartikel listar han nio åtgärder som effektivt skulle få bort gängen (SVT Opinion 14/8).

Bland dessa återfinns sådant som avskaffad förtidsfrigivning för alla utom förstagångsdömda som uppför sig väl, samordning mellan a-kassa, Försäkringskassan, kommun och andra myndigheter så att fastställd kriminell inkomst avbryter bidragsutbetalningar, samt ökad samkörning och kontroll av offentliga register för gängmedlemmarnas närstående för att på så vis lokalisera var vinsterna från den kriminella verksamheten parkerats. Med dessa åtgärder kommer vi sannolikt långt, precis som man gjort i andra länder. Men det är nödvändigt att samtidigt åtgärda den normlöshet som upploppen belyser.

Socioekonomiska faktorer, frustration eller rentav tristess är populära förklaringsmodeller från vänsterhåll när bilar sätts i brand. Men dessa förklaringar håller inte eftersom det är ytterst få, oavsett etnicitet, av de som växer upp under förhållanden som präglas av fattigdom och utsatthet som ägnar sig åt förstörelse. Därför behöver synen på individens personliga ansvar, liksom respekten för andra människors egendom och för svensk lag uppvärderas.

För till syvende och sist är det inte förövarna det är synd om, det är deras skötsamma grannar som faller offer när staten förlorar maktkampen med ligisterna. Dessa grannar har inte sällan vänt på varenda krona för att ha råd att köpa en bil. En bil som de är beroende av eftersom de inte sällan jobbar obekväma tider och är beroende av för att kunna ta sig till arbetet.

Om några veckor är det val och den som fortfarande tror att frågor om lag och ordning engagerar väljarna på grund av någon extremistisk högerkonspiration, eller något orkestrerat av utländsk makt, bör tänka om. En av statens främsta uppgifter är att garantera alla medborgares trygghet, oavsett om de bor i segregerade villaförorter eller i lika segregerade miljonprogram. När staten misslyckas med sitt uppdrag kommer någon annan att träda in i dess roll med konsekvenser mer långtgående än vi kan föreställa oss.

Så alla politiker, vad i hela fridens namn väntar ni på?

Batman & Robin????




  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post200

Pyttelandet med den gigantiska VÄRDEGRUNDEN

PolitikPosted by Leo Fri, May 11, 2018 20:58:38


SAGAN OM DET LILLA LANDET MED DEN STORA VÄRDEGRUNDEN

Detta snappade jag upp i flödet. Det är alltså inte jag skrivit det.

”Sagan om det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden

Det var en gång ett land som hette Sverige. Det var ett land där det var gott att leva. Där rådde fred, demokrati och jämlikhet. I det landet fanns ingen rasism, nazism eller fascism. Begrepp som "islamofobi", "funkobi" eller "homofobi" etcetera var inget som någon ens hade hört talas om.

Man kunde titta på Tv och se Hylands hörna, Nygammalt, Drutten och Gena, Dallas, Rötter eller Jakobs stege utan att fundera på könsmaktordningen eller intersektionell poskolonial analys av vitheten som norm ur ett binärt transgenderperspektiv. Man kunde till och med äta små goda bakverk rullade i antingen pärlsocker eller kokosflingor utan att fundera på om deras namn var kränkande mot någon folkrupp eller inte.

I det landet lekte barn tillsammans, både pojkar och flickor. De lekte dunken, kurragömma, hoppade hopprep eller lekte cowboy och indian i skogen. På sommaren gick de i simskola i någon sjö dit taxin skjutsade dem och där kunde de lära sig simma och ta baddaren, grodan, fisken och magistern i både järn, brons, silver och guld. På vintern åkte de pulka, snowracer, skidor och skridskor. Annars lekte de ryska posten, frågade chans, gick på skoldans eller spelade kort, yatzy eller monopol.

I det landet arbetade mammorna och papporna. Vissa mammor jobbade mer och andra mindre. Vissa hade lön och andra inte eller bara delvis. Några valde att vara hemma med sina barn när de var små och andra hade inte samma valmöjlighet. Många valde att arbeta av fri vilja, vissa med lön och andra med annan belöning än pengar.

I det landet arbetade människor tillsammans och stretade mot ett gemensamt mål. Ärlighet och hederlighet premierades. Män var män och kvinnor var kvinnor. Flickor var flickor och pojkar var pojkar. Djur var djur och människor var människor. Sjuka och handikappade hjälptes man åt att ta hand om.

I det landet var några rika och andra lite mindre rika. Några var arbetare och andra var direktörer. Sedan fanns det bönder som kunde vara både det ena och det andra. Man tyckte inte alltid lika men man kunde sätta sig ned och prata och så småningom komma överens.

Ibland var man överens om att man inte tyckte lika. Till skolan kunde barn och ungdomar gå och få en chans att visa vad de gick för och mötas på lika villkor och bli bedömd efter prestation och inte för vem de var eller vilken bakgrund de hade.

Eftersom landet Sverige var gott att leva i kom en dag landets politiker på den geniala iden att Sverige borde bli en humanitär stormakt. En feministisk sådan till och med. För att man ville stå upp för alla människors lika värde och kvinnors rättigheter i synnerhet.

Dessförinnan hade en politiker sagt att nu var det dags för invånarna i Sverige att öppna sina hjärtan. Det fanns ju hur mycket plats som helst i landet. Det hade han sett när han åkte flygpan över Norrlands skogar.

I det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegruden innebar uttrycket "Öppna sina hjärtan" och principen om "allas lika värde" att alla som ville och kände sig nödställda kunde komma till Sverige. Vi var ju ett så rikt land och ville gärna dela med oss av vårt överflöd till andra som inte var lika lyckligt lottade.

Här kunde alla få ta med sig sin kultur och sina normer och värderingar och leva med dem fullt ut. Någon inhemsk svensk kultur fanns ju ändå inte. Här gällde allt åt alla och i Sverige byggs inga murar. Gränser dödar och vi klarar det tillsammans. I Sverige hade vi ju värdegrunden och principen om "allas lika värde".

Eftersom alla var lika mycket värda så slöt man en tyst överenskommelse om att om Benny slog Mohammed så var det ett hatbrott, men om Mohammed slog Benny så skulle man absolut inte berätta att det var Mohammed som hade gjort det. Det kunde nämligen vara både islamofobi och rasism.

Om man ville skriva om det i dagspressen så skulle naturligtvis Muhammeds bild pixlas och hans namn döljas. Benny kunde man däremot publicera både en bild på samt skriva ut hans fullständiga namn och gärna bostadsort samt om han sympatiserade med något särskilt parti som man ansåg inte hade den rätta värdegrunden eller stod upp för principen om alla människors lika värde. Då visade man nämligen för alla att man hade rätt värdegrund och stod upp för alla människors lika värde.

I det lilla landet Sverige som bestämt sig för att vara en feministisk humanitär stormakt ville man naturligtvis värna kvinnors rättigheter. Därför tyckte man att det var en ypperlig idé att ta in väldigt många unga män i landet som kom från länder med patriarkala strukturer.

Dessa placerade man på särskilda HBV-hem med kvinnlig personal och försåg dem med fickpengar, busskort och gymkort. De kvinnor som kom från andra länder såg man naturligtvis till att de fick behålla sin rätt att vara hemmafruar, föda många barn samt inte minst klä sig som de ville.

Om de giftes bort som minderåriga eller fick delar av sitt underliv avlägsnade var det viktigt att inte stigmatisera människor i grupp eller ha fördomar om en viss religion.

Nu hände det sig så att det fanns några i det lilla, lilla landet som inte var helt nöjda med utvecklingen. De gillade inte att antalet bilbränder ökade, att det kastades granater eller att folk mördade varandra med automatgevär.

De gillade heller inte att det rapporterades om allt fler våldtäkter men där de varje gång fick höra att överfallsvåldtäkter i grupp var något som minsann Kalle, Johan och Pelle alltid sysslat med sedan urminnes tider och att det var i första hand ett mansproblem och inget annat. Andra gillade helt enkelt inte uvtecklingen med ökade klyftor och segregerade parallellsamhällen.

Men i det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden fick då alla som protesterade eller opponerade sig höra att de inte stod upp för principen om alla människors lika värde. Och något fulare brott fanns inte i den feministiska humanitära stormakten Sverige.

Det betydde att man inte bekände sig till den heliga statsfeministiska läran och principen om alla människors lika värde, fast ingen egentligen kunde berätta i vilken valuta människors liv skulle värderas i.

Och straffet var naturligtvis att dessa personer skulle mobbas ut, uteslutas från olika sociala sammanhang och att deras inflytande skulle begränsas på alla plan. Självklart skulle alla människor uppmanas att ta avstånd från dem eftersom de motsatte sig principen om alla människors lika värde, något av de mest hemska brotten man kunde göra sig skyldig till.

I det lilla, lilla landet med den stora, stora värdegrunden började till slut allt fler undra om det där med att vara en feministisk humanitär stormakt verkligen var en så bra idé. Men då fick de höra att de förmodligen var både rasister, nazister och fascister.

Så i det underbara, vackra och trygga landet Sverige har den feministiska humanitära stormakten numera sett till så att det vimlar av rasister, nazister och fascister. Om man är rädd för alternativa fakta kan man alltid läsa Expressen.

Snipp, snapp, snut så var sagan slut! Poff och där gick luften ut!"




  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post195

En opålitlig Gonattsaga

PolitikPosted by Leo Mon, April 30, 2018 13:50:27


God Natt och en OPÅLITLIG Saga - om Landet ABSURDIEN !


Den fredlige Krigaren Leo Poldo sitter på sin gamla trygga Yama 1000 i "sporrsträck" längs en bred och mörk asfaltmotorväg. Det spänner i hans skyddsväst av fartvinden medan hojen frustar och våta flugor klistrar sig fast mot Krigarens MC-visir. Däcken klafsar i smutsigt vägdamm och droppar från dagens regn sprätter vida ikring.

I Krigaren hjärna pågår hela tiden en videosnutt och den handlar om hans älskade - till vilken han nu är på väg genom natten. Hon heter Prinsessan Annie och hon väntar i den stora RiskDagsborgens VIP-torn. Där sitter hon vid sin dator och kollar mail och spelar Wordfeud med sina väninnor runt om i Riket.

När han tänker på henne blir han alldeles galen av åtrå och upphetsning och han "piskar sin stålhäst" trots att den redan kutar på toppen av sin förmåga förbi alla fartkameror...

Efter många timmar i sadeln, så står krigaren äntligen vid borgens stora port. Det hemliga lösenordet knappas in och den jättelika haspen på insidan befrias ur sin klyka, entrébryggan kommer kusligt knirrande ned och Den fredlige Krigaren Leo Poldo störtar vidare mot det efterlängtade tornet, medan Annie går omkring där uppe i sina rum med alla taburetter och väntar...kärlekskrank - för hon är ju trots allt en kvinna - om än mest prinsessa och tronföljare!!!!

Framme vid tornet struntar Leo Poldo i de jobbiga trapporna, utan klättrar likt Spindelmannen upp längs tornets fasad upp till hennes balkong. Väl där, så hjälper Prinsessan Annie honom ivrigt in genom sitt stora fönster mot framtiden.

Det droppar och trillar löv från Den fredlige Krigaren och nu vill han snabbt bli kvitt sin skyddande MC-dress och smutsiga nazzikängor. Han är så uppjagad och kåt att han håller på att tappa all sans, - men visiret på hjälmen går inte att få upp och dragkedjan till den ihopsatta jackan med byxorna - har fastnat. Kanske har kedjan kärvat ihop under den fuktiga 60-milafärden, för utrustningen sitter som gjuten i svensk betong!

Prinsessan Annie har svårt att dölja sitt vita leende och hon tycker att det på sätt och vis, är komiskt skönt att utrustningen krånglar, för HON föredrar ju alltid långa förspel och tycker att det verkligen inte är fel med gosig romantik. Det där med rakt på sak - är inte hennes melodi. Hon är ju en sagolik prinsessa! MEN - detta är nästan för bra!

Krigaren Leo Poldo blir allt mer desperat och flämtar till slut genom hjälmvisiret att Prinsessan bara måste ringa till RiskDagsbyggverkstan och be dem komma upp med några starka gubbar och deras kraftigaste avbitare.

Snart kommer två lätt förståndshandikappade muskelberg från Samhall, (som praktiserar som Help-Deskassistenter i RiskDagskansliet), instövlande. Väl inne i Prinsessans våning, och inför Leo Poldo, så får de klart för sig vad som förväntas av dem, så börjar de energiskt och metodiskt att bearbeta krigarens utrustning.

De gnäller och flåsar som två ungtjurar med sina stora tatuerade muskler, men i sina huvuden är de inte lika vitala, - så i sin frustande kamp mot utrustningen så klipper de också bort Den fredlige Krigarens erigerade välstånd!

Till slut står krigaren där i Adamkläder, svettig och med blodet droppande - Prinsessan Annie håller sin prinsessoskuldsfulla liljevita hand mot sin chockade vidöppna mun och hennes ögon är vitt uppspärrade och hon flämtar: "Gud - vad har de gjort med min älskade krigare"? MEN - det enda som hörs är stegen från assistenterna, som med sin blodiga avbitare rusar ned för spiraltrappan, glada för att de fick bort den där besvärliga utrustningen och illaluktande kängor. Mission Completed, minns de att Ethan Hunt brukade säga...

Vad som sedan hände var att Den fredlige Krigaren satte sig och tänkte, medan fantomkänslan värkte i hans "avsänt friend"; "Ah- vad fan", sa han till slut och så nästa dag genomgick han ett könsbyte och blev raskt kvinna. Detta fann Prinsessan Annie vara helt i sin ordning som ett väl markerat feministiskt hjältemod, för innerst inne tyckte hon att det var mycket trevligare med starka kvinnor och NU hon kände ett stort, varmt och vällustigt behag i "Riddarinnan Leoelle", då hon verkligen kände sina manliga hormoner stimulerade.

Paret sågs sedan promenera hand i hand i parken längs Mälarstranden och under vackra dagar begav de sig tillsammans med Annies äldre själssyster Goodrun ut till skogen på Djurgår´n för att plocka väldoftande Maskrosor och halogena svampar.

Det enda som störde deras kärlek och harmoni var att de inte kunde få några barn tillsammans - att lotsa mot framtiden. Men även detta löste sig en dag - precis som det ska göra i en saga....

Rätteligen var denna dag - en spöklik natt! Den mycket fattiga och svårt sjuka ensamstående svenska unga kvinnan Svea hade fött tvillingar liggande ensam i en Folkhemsbuss på en parkering i ett grönområde nära RiskDagsborgen . Genom att uppmana sina allra sista krafter, så vinglade den unga kvinnan med sina tvillingar i var sin Coopkasse till den stora RiskDagsborgen och föll utmattad strax utanför porten.

Ett par Securitasvakter tittade ut genom kikhål när de hörde barnskriken från kassarna med tvillingarna och såg den utmattade kvinnan, - men de sa till varandra: "att det där nog bara var något att vänta sig i nuet , dvs att vargarna skulle komma fram ur mörkret för att få sig ett skrovmål". Landet har ju blivit så... alltmer, så vem bryr sig - och vargar måste ju också få leva...

Det föll sig dock så - att just denna natt var Prinsessan Annie och hennes käresta Leoelle lite rastlösa ( det var fullmåne) så de tog en promenad längs murkrönet. I månens starka sken såg de Coopkassarna och den utslagna kvinnan framför borgens port och de ropade genast till några RiskDagsborgsuppassare ( i Fas 3 jobb med obligatorisk dygnstjänst) att hämta in kassarna och kvinnan. De log mot varandra och tog varandra lidelsefullt i handen och sprang ned för spiraltrappan och kom lagom ned för att kunna se de mest förtjusande tvillingar som de någonsin skådat. En flicka och en pojke!

De beklagade unisont inför de nyfikna som kommit fram ur vrårna, den fattiga unga kvinnans sorgliga öde i vårt land i att behöva dö utanför en port. De såg självklart till att hon fick en värdig begravning i kapellet i Skogskyrkogården, där Prinsessan höll ett känslosamt tal inför alla Reklam-TV-kanalerna (som hon själv hyrt)

Coopkassarna med tvillingarna byttes så klart mot två fina vaggor med kungligt C-gill, täcken, gosiga kuddar och vackra pedagogiska kulturskallror i gult och blått.

Och så levde de alla lyckliga i alla sina dagar.... i landet Absurdien

SLUT!
















  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post194

Mindervärdiga boenden

PolitikPosted by Leo Thu, March 29, 2018 09:37:58



Broschyr från Socialstyrelsen och Migrationsverket.

Utgångspunkten i den är att Sverige erkänner äktenskapet - men har bara lite synpunkter på hanteringen av barnet i fråga.

I den berättar man hur ”olämpligt” det är att bo med en minderårig under 15 år. Därutöver berättar man att det är ett brott att ha sex med sin underåriga fru - ”även om ni har barn ihop”, men ingenstans berättar man om konsekvenserna av att bryta mot lagen. Inget hot utställs för att skydda barnet.

Observera att de fundamentalister vars barnäktenskap svenska myndigheter accepterar inte hade fått samma mjuka behandling i sina hemländer. De fall som uppmärksammats av media har varit syriska medborgare, t.o.m kusiner. 14 åriga flickor har gjorts gravida av sina ”makar”.

I Syrien är brottet för detta 9 års fängelse med hårt straffarbete. I Sverige är det bidragsberättigande.

Häromdagen gick riksdagen med Alliansen och SD emot regeringen och beordrade att omedelbart agera. Ändå drar regeringen benen efter sig.

Observera hur snabbt regeringen har agerat när det kommer till att få fram en gymnasieamnestilag för de ensamkommande vuxenpojkarna utan asylskäl - men när 14 åriga flickor blir våldtagna av sina kusiner med familjens samtycke - då går det långsamt.



  • Comments(0)//blogg.leocoaching.se/#post191
Next »