Leo-Bloggen

Leo-Bloggen

Vill DU 800 år bakåt?

RELIGIONPosted by Leo Wed, March 22, 2017 17:48:11



För att få ett rätt perspektiv på vad som nu händer med det svenska samhället måste man gå nästan tusen år tillbaka i den Svenska historien. Egentligen bör man börja redan 4000 år bakåt i tiden, till uppkomsten av de s.k. Abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen, och islam. Deras profeter Moses, Jesus och Muhammed var enligt urkunder ättlingar till patriarken Abraham.

Vad det ursprungligen handlade om, var att de ledande i det dåvarande starkt patriarkala samhället ställde samman sin bloddrypande skrift det Gamla Testamentet som man påstod var den dyrkade gudens ord. I realiteten handlade det om att forma en av dem själva dikterad ideologi för att konsolidera sin egen makt. På detta sätt skapade man en härskarklass som vi lärt känna som Saddukéerna och även deras motståndare Fariséerna. De utmärktes genom sin traditionalism och bokstavstrogna efterlevnad av patriarkernas stadgar.



Dissidenten Jesus dök upp för 2000 år sedan och ifrågasatte makthavarna (överstepräster och andra) och lanserade sin egen humana ideologi som handlade om kärlek till nästan, om tolerans mot alla människor, ickevåld m.m.. Alla hans lärjungar var dock män även om han avvek genom att visa respekt även för kvinnor. Jesus reagerade bl.a. mot bestialiska straffmetoder som stening av människor som inte underordnade sig patriarkatets regler. Alla vi som gått i söndagsskola som små har Jesus ord i bakhuvudet; Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.

Precis som dissidenter i dagens samhälle blev han ett hot mot makten och avrättades. Jesus ideologi blev själva basen för det som kom att kallas Kristendomen och som finns beskriven i Nya Testamentet. Sexhundra år efter Jesus dök profeten Muhammed upp och formulerade sin egen ideologi Islam som nedtecknats i den likt Gamla Testamentet bloddrypande Koranen. Jag anar att hotet mot patriarkernas traditionella ställning från den mer humana Kristendomen kan ha varit en anledning.

Idag kallas dessa patriarkala ideologier för religioner eftersom man försöker framställa dem som kommande från en gud. Jag tror det är ytterst viktigt att vi slutar att ge gudomliga ideologier någon sorts särställning och istället jämställer dem vid marxism, nazism, liberalism, ekologism, konservatism m.fl..

Den kristna ideologin kom till Sverige någon gång på 800-talet och fick efterhand stor betydelse vid framväxten av en svensk kultur och svenska grundvärderingar. Själv är jag inte religiöst troende men jag bekänner mig till den kristna kulturtradition som format vårt tidigare så humana samhälle. En viktig milstolpe i formandet av svenska värderingar var 1200-talshövdingen Birger Jarl. Han var svåger till dåvarande kung Erik. År 1275 blev Birger Jarls son Magnus även kallad Ladulås Sveriges kung.

I Alsnö stadga (omkring 1280) lagfäste Magnus Ladulås sin fars förordningar för främjande av trygghet och lugn i riket. Det blev bl.a. förbjudet att våldföra sig på kvinnor (kallat kvinnofrid), att sarga eller dräpa någon i hans eget hus eller för herremän att våldgästa andras hemman (därav tillnamnet Ladulås). Denna lag som är ett viktigt fundament i den svenska kulturtraditionen fanns kvar som speciellt kapitel i svensk lag fram till 1864.


Den person som bröt mot kvinnofridslagen kunde dömas till döden. I 1734 års lag gjordes skillnad för påföljd beroende på kvinnans civilstånd. Kvinnorov av en gift eller en förlovad kvinna stadgade dödsstraff oavsett om sexuellt umgänge förekommit. Kvinnorov av en ogift kvinna eller en änka stadgade dödsstraff enbart om sexuellt umgänge förekommit. Gustav III:s straffrättsreform på 1770-talet ändrade straffet för våldtäkt till högsta kroppsplikt (9 gatlopp eller motsvarande), två år på fästning och förlust av egendom, medan kvinnorov i betydelsen kidnappning behöll dödsstraffet.


När obildade och historielösa politiker som Fredrik Reinfeldt m.fl. pratar om att Sverige saknar en egen kultur och egna värderingar så pratar de som ni ser i nattmössan. Att öppna landets gränser och våra hjärtan för hundratusentals människor som bekänner sig till en grym patriarkal ideologi utan krav på erkännande av landets grundläggande värderingar, är att föra utvecklingen 800 år bakåt i landets historia. Att därtill i namnet av mångkultur stämpla dem som försvarar dessa grundläggande värderingar som rasister och islamofober, är inget annat än ett stort svek mot landets kvinnor och ett bedrägeri mot Sverige som nation.

Kaplan-skandalen har fått varbölden mitt i vårt etablissemang att spricka. De totalt osvenska och inhumana värderingarna som många av de muslimska flyktingarna och migranterna fört med sig in i det svenska samhället, har tillåtits infiltrera nästan hela det etablerade Sverige och detta trots att många av våra tidigare invandrare från patriarkala samhällen varnat upprepade gånger. Här handlar det om en ideologi som inte tillåter män att ta en kvinna i hand för att det är för intimt, men som samtidigt legaliserar våldtäkt och pedofili.

Nästan samtliga politiska partier, möjligen med undantag av Kd och Sd, har okritiskt släppt in islamister i sina organisationer. Den numera knappast kristna Svenska Kyrkan har blivit en tummelplats som anser sig kunna härbärgera totalt motsägelsefulla värderingar och inhumana politiska ideologier, allt i en desperat ambition att överleva och inte bli stämplad av en relativiserande vänsterpress. Gudrun Schyman och hennes högljudda vänsterfeminister är knäpp tysta, när den ena efter den andra unga kvinnan mördas eller får sitt liv totalt spolierat av våldtäktsmän som aldrig hört talas om kvinnofrid och som betraktar kvinnor som husdjur.


En av mina kämpande tappra invandrarvänner den kurdiska kvinnan Sara Mohammad skriver (lätt redigerat) på Facebook:

Jag saknar jämställdhetsministern Åsa Regner och demokratiministern Alice Bah Kuncke i debatten? Jag vet att Schyman har viktigare saker att göra och diskutera! Hon kommer säkert analysera senare och komma fram till att det var en islamofobisk och rasistiskt debatt för att återigen försvara islamister.
I världens ”mest feministiska” och demokratiska regering:
– kallas kvinnliga och manliga Islamister för ”feminister” och ”demokrater”
– ersätts i praktiken definitionen av FN deklarationer om mänskliga rättigheter med Kairodeklarationen som styrs av sharia lagar.
– kallas islamistiska och fascistiska organisationer för ”civila samhällets folkbildningsrörelse”
– får ”trevliga” islamister skattepengar för att ”bekämpa” extremism.
– får kvinnliga och manliga islamister stöd för sina stenåldersgamla föreställningar om kvinnors värdighet genom att omdefiniera jämställdhets principen i rädslan för att inte bli kallad rasist eller islamofob och för att fiska röster.
Detta handlar om en värderingskrock mellan sekulära värderingar bland svenskar, icke svenskar, muslimer och icke muslimer och bakåtsträvande religiösa och traditionella värderingar i första hand! De som har representerat svenska ”muslimer” hos både politiker och media har värderingar som muslimerna själva har rymt ifrån!

”Ansträng” er för ”gud”s skull för att förstå skillnaderna mellan muslimer (som min fantastiska pappa) och islamister som har en islamistisk politiskt agenda!

Jag saknar det solidariska Sverige som jag kom till 1993! Då solidaritet med de utsatta var i centrum istället för dagens tolerans för intolerans mot FN deklarationer om mänskliga rättigheter och feminism!

Sara kämpar en förtvivlad kamp inom nätverket Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF), för över 800 år gamla svenska värderingar i motsats till inhumana patriarkala värderingar som förstör livet för tiotusentals unga kvinnor i det vårt etablissemang kallar en humanitär stormakt. Sara är ofta motarbetad och negligerad av den infödda svenska feministrörelsen under Schymans ledning.


Det är mycket hög tid att sätta stopp för relativiserandet av grundläggande värderingar och att försvara den snart tusenåriga svenska kulturella traditionen att skydda våra kvinnor från våld och övergrepp. Det som nu sker hotar att helt destabilisera landet . Och om det blir så, vilka har vi då hjälpt? Vi bör även se till att räkenskapens timme kommer vid nästa val, då vi vanliga svenskar har vår chans att ställa de ansvariga till svars för sitt svek mot vårt land, vår kultur och vårt invandrade såväl som infödda folk.







Överlappande RELIGION

RELIGIONPosted by Leo Sat, March 18, 2017 10:31:37



Värdegrunden och Kairodeklarationen


Text: Patrik Engelau

Nu har jag kommit på varför PK-sekten visar sådan förståelse för islam, till exempel varför ärkebiskopen gör gemensam sak med muslimska ledare med nära kopplingar till det Muslimska brödraskapet. Jag skrev till kyrkan och fick ett svar från ärkebiskopen Antje Jackelén där hon förespråkade ett ”överlappande konsensus” mellan religionerna.

Då förstod jag inte vad överlappande konsensus betyder, men nu har jag börjat fatta, tror jag i alla fall. Det räckte med att åter läsa Kairodeklarationen, de muslimska staternas motsvarighet till FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

För några år sedan gjorde Marika Formgren en mycket klargörande distinktion mellan två olika och oförenliga demokratiuppfattningar, som hon kallade ”åsiktsfrihetsdemokratin” respektive ”värdegrundsdemokratin”. Hon skriver:

Den ena sidan, som jag själv tillhör, säger att grundförutsättningen för demokrati är fri åsiktsbildning, yttrandefrihet och en fri debatt. Endast när alla politiska alternativ har fått framföra sina åsikter och argument i en fri, offentlig debatt kan väljaren/medborgaren på ett informerat och underbyggt sätt forma sin egen ståndpunkt inför allmänna val… Vi kan kalla dess anhängare för åsiktsfrihetsdemokrater.

Den andra sidan menar istället att grundförutsättningen för demokrati är ett knippe åsikter. Åsiktspaketet brukar kallas ”demokratiska värderingar”, eller ännu hellre ”demokratisk värdegrund”, men alternativa formuleringar som ”allas lika värde” förekommer också. Endast när alla människor delar den demokratiska värdegrunden kan vi uppnå demokrati, och därför kan debatten och åsiktsbildningen inte vara fri. Den måste villkoras och begränsas så att människor vars åsikter avviker från värdegrunden inte ges möjlighet att påverka omgivningen… De som ser ett gemensamt åsiktspaket (”värdegrunden”) som demokratins grundförutsättning anser… att det är en demokratisk plikt att tysta meningsmotståndare.

Det finns ett ganska spritt mail där bibliotekarien i Ekerö kommun motiverar sitt – sedermera överprövade och av högre instans ändrade – beslut att inte köpa in Tino Sanandajis bok Massutmaning. Här blommar värdegrundsdemokratins tänkande:


Ekerö biblioteks verksamhet utgår från Ekerö kommuns biblioteksplan, bibliotekslagen samt FNs konventioner om mänskliga rättigheter. Vårt yttersta syfte är att verka för det demokratiska samhällets utveckling… Målsättningen är att inte köpa in böcker som stöder rasism, uttrycker könsfördomar, manar till förföljelse eller på annat sätt strider mot de mänskliga rättigheterna. [Eftersom Sanandajis bok inte recenserats av Bibliotekstjänst] får [vi] söka omdömen någon annanstans ifrån. I det här fallet… ledarsidorna och avpixlat. För oss är inte det trovärdiga källor.

Det verkar räcka med att en bok blir omnämnd på olämpliga sajter för att få giftstämpel av kommunens bibliotekarie. Biblioteket har en agenda. Bara vissa särskilt ädla åsikter ska förekomma på dess hyllor. Det är ganska långt från åsiktsfrihetsdemokratin, du vet det där ”jag hatar dina åsikter men vill dö för din rätt att framföra dem”?

Poängen med värdegrundsdemokratin är att det finns ett regelverk som står över och begränsar yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. I Sverige är det värdegrunden, i Kairodeklarationen sharia. Så här står det i Kairodeklarationens artikel 22:

a; Alla ska ha rätt att fritt framföra sina åsikter såframt de inte strider mot sharias principer.

1 [sic!] Alla ska ha rätt att framföra det rätta och förespråka det goda och varna för det felaktiga och onda enligt det islamiska sharias normer.

c; Information är av avgörande betydelser för samhället. Den får inte utnyttjas eller missbrukas så att den kränker det heliga eller Profeternas värdighet, undergräver moral och etiska Värden eller förstör, korrumperar eller skadar samhället eller försvagar dess tro.

d; Det är inte tillåtet att uppmana till nationellt eller trosmässigt hat eller att göra någonting som kan leda till något slags rasistisk diskriminering.

Det var när jag läste detta som jag förstod vad som kan menas med ”överlappande konsensus”, nämligen att den svenska pk-sekten känner igen sina egna värdegrundsdemokratiska värderingar i islams shariademokratiska uppfattningar. Det är möjligt att ärkebiskopen har mer gemensamt med Muslimska brödraskapet än med Marika Formgren.

Värdegrundsbibliotekarier är samma andas barn som de som jagar Salman Rushdie och Lars Vilks däri att de alla vill underkasta de mänskliga rättigheterna, såsom de exempelvis presenteras i FNs allmänna deklaration i ärendet, ett högre och tvingande ändamål.


Jag förstår nu också att islam är oförenligt med demokratin – ”åsiktsfrihetsdemokratin” – som vi känt den.







Konstnär - kan inte vara muslim!

RELIGIONPosted by Leo Sun, February 26, 2017 11:49:50

Han kunde inte måla och vara muslim

Text. Mohamed Omar

I inlägget ”Kan man vara svensk och muslim?” den 24 februari tog jag upp en del motsättningar mellan islam och svensk kultur. Inlägget fick många kommentarer, både här på Det Goda Samhället och på Facebook. De flesta höll med om att det finns flera verkliga motsättningar mellan svensk kultur och islam.

Ett färre antal kommentatorer höll inte med mig. Det beror dock inte, förstod jag, på att de tror att svensk kultur och islam är samma sak och aldrig krockar. Alla förstår att det finns krockar. Utan de som invände hade missförstått mitt inlägg. De trodde att jag påstod att alla muslimer skulle vara på ett visst sätt och att alla svenskar skulle vara på ett annat sätt.

Något sådant påstående gör jag inte. Jag skriver om skillnader mellan svensk kultur och islam. En sådan skillnad är spritens betydelse i svensk kultur, samtidigt som sprit är haram, helt förbjudet i islam. Det betyder inte att det inte finns muslimer som dricker sprit eller svenskar som är nykterister. Det finns också ett fåtal svenskar som har konverterat till islam, men det gör inte svensk kultur islamisk eller islam till en svensk religion.

Kristendomen däremot är en svensk religion och svensk kultur är på många sätt kristen. Det beror på att svenskarna har varit kristna i tusen år. Jag är inte troende. Jag tror inte på något övernaturligt överhuvudtaget. Inte på islam och inte på kristendom. Men jag är svensk är därmed i någon mån kulturkristen.

Eftersom jag också har varit muslim vet jag hur pass kristen svensk kultur är. Vår syn på religion som något uteslutande andligt till exempel. Religion ska vara en hjärtesak. Denna syn är väldigt kristen. Få muslimer tänker så. Det beror på skillnaden mellan Muhammed, islams grundare, och Kristus, kristendomens grundare. Muhammed ledde arméer och styrde ett rike, Kristus var en förkunnare som led och dog på ett kors.

I islamiska texter skiljer man inte på religiös lag och sekulär lag. Om religionen förbjuder något, om något är haram, så är det förbjudet för alla, inte bara för de troende. Det är bland annat av den anledningen vi ser islamiska protester mot Muhammedbilder. Det finns tydliga, islamiska texter som förbjuder att man gör bilder av levande varelser, och också texter som förbjuder att man framställer Muhammed på ett vanvördigt sätt.

Bildförbudet är som sagt tydligt i islamiska texter. Det är därför det inte finns en lika rik konsttradition i islamvärlden som i väst. Men man kan hitta en del konst, även bilder av levande varelser, och till och med Muhammedbilder! När fotografiet kom blev det svårt att upprätthålla bildförbudet, idag är de flesta lärda muslimer överens om att det går an med fotografier.

När det kommer till skulpturer råder ett mycket strängt förbud. Skulpturer förknippas med avgudadyrkan och Muhammed själv befallde att de skulle förstöras. Vi ser att militanta, fundamentalistiska grupper som Islamiska Staten och Al-Qaida i Muhammeds efterföljd förstör alla skulpturer de kan hitta. Men trots detta har det rests statyer i islamiska länder. Det är dock stor skillnad mellan en europeisk stad med dess myller av statyer på gator och torg, broar och fasader, och en stad i ett islamiskt land med en enskild staty här och där, ofta resta av mer sekulärt orienterade nationalister på 1900-talet. En skulptör kan aldrig bli erkänd som en rättrogen muslim och vinna respekt i moskéerna.

Den svenske konstnären Ivan Aguéli konverterade till islam i slutet av 1800-talet. Påverkad av romantiska föreställningar om Orienten flyttade han till Egypten. Han var tvungen att sluta måla för att bli accepterad som riktig muslim. Med tiden, efter 1910, började dock Aguéli längta tillbaka till måleriet. Det var dock inte helt ofarligt att vara ute och måla. I ett brev berättar han hur han blev attackerad av fanatiker: ”När jag åker ut till en by och sätter upp mitt staffli och mitt provisoriska parasoll, blir jag trakasserad utan orsak. Pengar, målargrejorna – de bara tar sakerna!”

Aguéli får anställa en vakt för att skydda sig. Efter att ha blivit misshandlad av uppretade muslimer, skriver han:

Det är nog av vidskepelse som de handlat. De se att jag är ensam ute o. sysslar med saker som de ej förstå o. som de ej ha sett förut. De inbilla sig alla möjliga galenskaper, o. ingenting i världen kan få dem att taga reson. Om jag ej kan få myndigheterna på min sida så är det rakt ingenting att göra.

De hava blivit upphetsade av någon fanatiker, som ingen kan få reda på. Liknande saker hända ofta, o. det kunde ha gått mycket värre.

I ett brev till modern i juni 1914 berättar han om sina svårigheter:

Jag vill nu sända på en höft de få tavlor jag har, möjligen någon av dessa behaga, ehuru jag så gärna velat sända något präktigt härifrån. Men då jag ej kan sätta mig ute, utan att packet kommer o. kör bort mig med stenar o. påkar. Det är inte en eller två, men flere dussin. o. polisen säger ingenting.

Tidigare hade Aguéli i många år arbetat för ett närmande mellan islam och väst. I tidningen Il commercio italiano i april 1903 hade Aguéli utropat att det var tid att ”göra slut på legenden om den muselmanska fanatismen”. Men efter ett tjugotal års erfarenhet av islam och muslimer var han alltså tvungen att erkänna att den islamiska fanatismen inte var en legend. Han blev själv drabbad.

Även i våra dagar vore det omöjligt för en västerländsk konstnär att ströva omkring på landsbygden i länder med traditionell muslimsk befolkning som Jemen, Pakistan, Afghanistan eller Egypten med sitt staffli och sina penslar och sätta sig ner någonstans och måla porträtt av byborna. Dels finns det ett hat mot väst och dels en syn på konsten som en hädisk verksamhet.

Aguéli förstod att det fanns en skillnad mellan västerländsk kultur och islam. Han blev muslim och försökte på olika sätt överbrygga skillnaderna, men insåg att det inte gick. Så småningom valde han att följa sitt målarkall, trots det islamiska förbudet, och i de sista breven uttrycker han sig allt mer kärleksfullt om sitt hemland. Han kom dock aldrig hem utan dog i Spanien, överkörd av ett tåg, i oktober 1917.